I oktober 2013 var vi en liten grupp forskare från Linköpings universitet som reste till Island under några dagar. Avsikten var att besöka den märkliga industrianläggning, som går under namnet ”George Olah Renewable Methanol Plant”. Anläggningen, som är i pilotskala, är belägen i Svartsengi, en avstickare på vägen mellan Keflavik flygplats och Reykjavik. Där finns också ett för metanolframställningen viktigt kraftverk, Svartsengi Power Station, som drivs med geotermisk energi. (Kraftverkets spillvatten försörjer den populära badbassängen Blå Lagunen.) På grund av sin vulkaniska geologi har Island riklig tillgång till billig energi och man funderar nu på hur denna ska kunna användas för att bättra på exportinkomsterna. Traditionellt är det fisket och aluminiumframställningen, som utgjort de viktiga inkomstkällorna. De hyperaktiva isländska bankirernas försök för ett decennium sedan att ekonomiskt erövra världen resulterade dock i en smärtsam ekonomisk kollaps för landet.

COP21 i Paris avslutades i en optimistisk anda med glada delegater som föll varandra om halsen. Men när man försöker sätta sig in i vad man faktiskt kom överens om är det lätt att känna sig som den trögtänkta lärjungen på Albert Engströms teckning: