Den arabiska våren inverkar på även andra händelser och konflikter i mellanöstern och visar sig med all tydlighet även i den inom-palestinska konflikten mellan Fatah och Hamas. Redan i maj 2011 skrev Fatah och Hamas på ett försoningsavtal där parterna kom överens om att det är hög tid att återförena de sedan juni 2007 splittrade två myndigheterna i Gaza remsan (Hamas styrd) och Västbanken (Fatah styrd) samt hålla val till det palestinska parlamentet och presidentposten.

Knappast var det då en ärligt menad försonlig ton utan snarare ett nödvändigt ont för att undvika 15 mars rörelsens krav på försoning vars hungerstrejker i de palestinska städerna även påverkade palestinska folkets tilltagande missnöje med splittringen.

Frågan var dock om parterna verkligen skulle implementera sitt avtal, dvs ingå i en samlingsregering fram tills dess val skall hållas som enligt avtal är 4 maj 2012. Men Hamas har internt en ny situation. Khaled Mashaals ledarskap har fått en växande kritik från Gazas mer militanta Hamas ledare samtidigt som Mashaals Syrien- baserade högkvarter blivit alltmer osäkert i takt med revolten mot Asad regimen. Mashaal har understrukit betydelsen av den arabiska våren och vikten av att inspireras av den folkliga resningen och icke-våldskampen.

Frågan är om han avser att palestinska folket ska föra en icke-våldskamp mot den israeliska ockupationen? Det tycks som Gaza ledningen inte håller med om detta. Samtidigt rinner Mashaals tid ut som ledare nu när Hamas under våren/sommaren 2012 ska välja ny ledare. Gazas ledning har redan uttalat att de inte vill se Mashaal återvald. Mashaal själv har dock motagerat och sagt att han inte vill bli återvald. Således satt två män som båda sagt att de inte vill bli återvalda, dvs Mahmoud Abbas för Fatah och Khale Meshaal för Hamas, och förhandlade i Qatar.

En överenskommelse med Fatah som leder till en samlingsregering och palestinska val kan dock stärka Meshaals politiska ledarskap och eventuella möjligheter att påverka valet av ny Hamas ledare. Samtidigt så inser Mahmoud Abbas att en mer radikal och militant ledning från Hamas sida (läs från Gaza) istället för de mer moderata krafterna i den palestinska diasporan knappast gynnar Fatah och dess möjligheter att fortsätta förhandlingar med Israel.

Mashaal har vid flera tillfällen sedan 2006 uttalat ett stöd på inrättandet av en tvåstatslösning snarast möjligast, dvs en palestinsk stat i hela Västbanken och Gazaremsan med Jerusalem som huvudstad. Även om ett mer militant ledarskap från Hamas i Gaza kortsiktigt kan gynna Fatah eftersom många palestinier är trötta på våld och israelisk vedergällningsanfall så kommer Fatah inte kunna agera kraftfullt gentemot Israel utan stöd från Hamas och andra grupper.

Således tycks det finnas ett ömsesidigt intresse av att ingå en samlingsregering om en skör möjlighet. En av de två stora stötestenarna tycks också vara undanröjd nämligen att den hos Hamas impopuläre nuvarande Fatah premiärministern Salim Fayyad måste träda tillbaka och Mahmoud Abbas övertar denna post själv i en övergångs- och samlingsregering. Dock återstår den stora frågan om vem som skall få inrikesminister-posten dvs den som ska överta kontrollen över alla säkerhetsstyrkor.

Båda parter fruktar att den andra sidan ska få kontrollen över dessa styrkor som därmed kan tänkas krossa och kontrollera motståndarsidan. Å andra sidan kan de välja att respektive styrkor fortsätter att vara under kontroll hos den egna sidan tills dess valen har hållits och tillräckligt med förtroende har återuppbyggts och en gemensam palestinsk säkerhetsstyrka kan formeras.

Gazas mer hårdföra ledning kan vägra gå med på det nya avtalet men är också medveten om att palestinierna i Gaza är alltmer missnöjda med de hårda socio-ekonomiska förutsättningarna som förvisso ses av palestinierna huvudsakligen bero på den israeliska blockaden av Gaza men som riktar sig alltmer mot Hamas.

Frågan är om Gazas Hamas styrda myndighet kommer att gå med på vad dess ledare har kommit överens med Fatah?

Om de inte gör så kommer vi att se nya attacker mot Israel som i sin tur kommer att svara med vedergällningar i ett försök att splittra grupperna. Samtidigt vill inte Hamas regeringen i Gaza få en folklig resning och protest mot sitt styre under nuvarande situation inte minst med bakgrund vad som händer i andra arabiska stater.

Israel har hela tiden sagt att Hamas är en terrororganisation och har hela tiden satsat på att få fram en förhandlingslösning med den mer moderata ledningen inom Fatah med Mahmoud Abbas i spetsen. Denna  förhandlingslösning innebär att delar av Västbanken annekteras av Israel. Detta är dock långt ifrån det krav Fatah ställer. De upplever i likhet med övriga palestinier att hela Västbanken och Gaza remsan är deras minimikrav på geografisk yta för den framtida palestinska staten. Detta pga att dessa områden endast utgör 22 procent av det historiska Palestina.

En gemensam palestinsk samlingsregering där tvåstatsalternativet prövas ger dock palestinierna ett starkare förhandlingskort och frågan är om Israel verkligen vill syna palestiniernas vilja till fred?

Som så många gånger förr står parterna inför ett vägval och man hoppas åter att man väljer den fredliga vägen. Men som så många gånger förr hänger utvecklingen på att de mer militanta krafterna är återhållsamma vilket sällan varit mycket att hoppas på.

Skillnaden nu kan vara just det att palestinska folket vill se en försoning och vill se förverkligandet av ett palestinskt demokratiskt val där en ny ledning snarast kan skapa en palestinsk statsbildning åtminstone i Västbanken och Gaza remsan.

Frågan är om också det israeliska folket är beredda att trycka på sin ledning att pröva förhandlingskortet? Tiden får utvisa om de demokratiska eller de våldsamma krafterna får övertaget igen?

Michael Schulz är docent, f.dr inom forsknings-/ undervisnings områdena: Konfliktlösning i allmänhet, nyregionalism och demokrati i Mellanöstern (med särskilt fokus på Israel och de palestinska självstyrande områdena och Jordanien), nations- och statsbyggnadsprocesser såväl som etno-religiös politisering i Mellanöstern.

Han har i över 20 år forskat om olika frågor såsom demokratutveckling och regionalism i mellanöstern. Han dessutom haft ett särskilt fokus på den israelisk-palestinska konflikten. Hans nuvarande  forskningsprojekt handlar om den arabiska våren och motståndsformer i det civila samhället i arabvärlden.

Sveriges Radio 6/2: Hamas och Fatah överens om samlingsregering:

"Nyheten kom relativt oväntat och annonserades i Qatar i dag – och har redan fördömts av Israel. Men överenskommelsen, om den håller, måste också ses som ett resultat av de omtumlande omvälvningar som pågår i arabvärlden...Premiärminister i samlingsregeringen blir Mahmoud Abbas, som då kommer att vara både president och premiärminister under en övergångsperiod. Val kan hållas tidigast i maj. Israel har redan reagerat mycket negativt på nyheten. – Hamas är en terrororganisation och Mahmoud Abbas måste välja mellan Hamas och fred med Israel, sa Benjamin Netanyahu reflexmässigt... Hamas kan nu vara på väg att klippa navelsträngen med Iran och Syrien, de länder som stött Hamas när resten av Arabvärlden stått på Fatahs sida. Men den arabiska våren har möblerat om. Det har blivit ohållbart för Hamas att fortsätta ha sitt högkvarter i Damaskus när den syriska regimen mördar sitt eget folk. I stället omfamnas Hamasledaren Khaled al Mashaal av sunnimuslimska kungligheter och välkomnas nu tillbaka in den sunnimuslimska familjen där länder som Egypten under tiden också fått ett mer Hamasvänligt parlament."

Michael Schulz´ föredrag finns nedan på video, klicka på de gröna bokstäverna:

Michael Schulz: Om de palestinska partierna och Palestinas ansökan om medlemskap i FN

Michael Schulz: De palestinska partierna i Gaza och på Västbanken

Inspelat lördag 4 februari ABF, Sveavägen 41, Stockholm •