Svensk Turkiska Idé och Kultur föreningen sände nedanstående brev till franska ambassaden i Sverige, den 20/1 2012.
Herr Ambassadör Jean-Pierre LACROIX
'Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem' skrev Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död i sin bok Voltaires vänner från 1906.
Det franska parlamentet röstade den 22 december 2011 för ett lagförslag som ska göra det kriminellt att inte samtycka till att det var ett folkmord som skedde på armenier 1915. Måndagen den 23 januari kommer den franska senaten diskutera förslaget. Om det franska lagförslaget godkänns av senaten kommer den som förnekar att armenierna utsattes för ett folkmord kunna dömas till böter på 45 000 euro och fängelse mellan 1 och 3 år.
Politiker som vill jaga röster på bekostnad av andras sorg försöker skriva historia. Det är en inskränkning av yttrandefriheten och som sådan drabbar den alla. Händelserna kring 1915 måste utforskas och diskuteras med vetenskapliga metoder av historiker och jurister. Turkiet föreslog redan för sju år sedan till Armenien att oberoende forskare skulle undersöka förhållandet om det så kallade folkmordet dock utan resultat.
Det finns även många armeniska politiker, forskare, historiker och jurister som inte håller med folkmordsförespråkarna. Bland dessa finns Armeniens förste premiärminister Hovannes Kachaznuni, armeniska historikern A. A. Lalajan, politikern B.A Boryan mfl.
Även idag har många armenier i Turkiet, kritiserat Frankrikes beslut, bland dem finns Orhan Dink, bror till turkisk-armeniske journalisten Hrant Dink som mördades 2007 av dunkla krafter i Turkiet.
Orhan Dink säger till turkiska medier att det franska lagförslaget är ett hot mot yttrandefriheten och att armeniernas smärta inte ska läggas i politikernas händer.
Hrant Dink skrev en deklaration enligt nedan tillsammans med en annan armenisk journalist Etyen Mahcupyan och Turkiske journalisten Ragıp Zarakoğlu när lagförslaget kom till franska parlamentet år 2006:
TA DEN ENE FÖR ATT SLÅ DEN ANDRE
Det finns inte mycket mer att säga - annat än att upprepa deklarationen jag, Etyen Mahçupyan och Ragıp Zarakolu utfärdade tillsammans.
”Även om det ser ut som att ’Lagen om förbud mot att förneka folkmordet på armenier’, som åter kommit upp på dagordningen i Frankrike, tycks vara en rörelse, som utgår från att man skall kämpa för principen om universella mänskliga rättigheter och ansvarstagande, är vi av den åsikten att man eliminerat den främsta principen för att mänskliga rättigheter skall kunna härska, nämligen principen om yttrandefrihet. Vad man måste ha i åtanke är, att det aldrig går att ersätta något som helst påstående om principiellt ansvar till priset av förnekandet av någon annan universell rättighet.
Sett ur denna synvinkel, är de lagar och tillämpningar, som i Turkiet begränsar den sedan länge rådande yttrandefriheten och denna typ av lagar i Väst, som nu börjat stiftas, en produkt av samma despotiska mentalitet som ligger utanför det demokratiska tankesättets tradition.
Å andra sidan tror vi inte på, att den historiska autenticitet, som det armeniska folket i en förgången tid upplevt, måste dikteras av strafflagar, för när man skall se på historien på ett riktigt sätt, krävs inte några lagar, då krävs moral och samvete.
Den uppenbara verkligheten ligger i att turkar och armenier är i behov av att lära känna och förstå varandra. Det ofrånkomliga och främsta villkoret för detta kräver yttrandefrihet och fritt utbyte av information. Men, lagar utfärdade i tredje land som förhindrar samtalen, leder psykologiskt sett till att man snarare försvårar den turkisk-armeniska dialogen än underlättar den och reducerar de mellanfolkliga kontakterna till att bli en del i en trångsynt, politisk taktik. Dock borde uppgiften idag för Väst, som bär ett stort ansvar för att kontakterna mellan de båda folken fördärvats, vara att, reparera tidigare begångna fel, finna vägar till en lösning och understödja dessa.
Men den Turkiska Republiken måste också se hur den inställning, som den egna staten hittills anfört, har påverkat och format reaktionerna utomlands. Att från andra förvänta sig respekt för sin egen historiska vision, när man förringar smärtan hos de egna medborgarna genom att hålla dem som gisslan, är att gå alldeles för långt. Den, som med sitt officiella förhållningssätt inte på någon front kunnat möta den egna historien, kan inte heller förvänta sig att bli tagen på fullt allvar när det gäller frågan om det armeniska folkmordet.
Samtidigt som vi tycker, att lagen man vill utfärda i Frankrike går emot principer och etik, anser vi, att de reflexer, som utvecklats inom Turkiets nationella åsikter, i lika hög grad är sjukliga.
I en tid, när dessa samhällen gjorde så stora ansträngningar för att förstå varandra, menar vi, att det är ett svek att driva denna, mot dem båda riktade officiella politiska taktiken, och vi inbjuder parterna till sunt förnuft i arbetet med att skapa en mer fredsinriktad och rättvis gemensam värld.”
Hrant DINK
Översättning från turkiska Lena Ullman
Källa: tidningen Birgün (av den 12.09.2006)
Vi hoppas att franska senaten inte tillåter att begrava franska revolutionens ideal, frihet, jämlikhet, brödraskap.
Högaktningsfullt
Abdullah Gürgün
Ordförande för Svensk Turkiska İdè och Kultur Föreningen, İsveç - Türk Düşünce ve Kültür Derneği
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Pressmeddelande 20 Januari 2012
