Eskeland blev känd som den som gick mot strömmen. Även om han hade sin professur i straffrätt blev han mycket omtalad som folkrättsjurist. Hans bok De mest alvorlige forbrytelser handlade om FN-stadgans våldsförbud och de senaste 30 årens aggressionskrig. Han påvisade hur främst västmakterna i en serie krig bröt mot folkrätten. Ståle Eskeland tog sin utgångspunkt från domarna i Nürnberg mot nazisterna, där det slogs fast att aggressionskrig var den värsta förbrytelsen, vilket sedan kom att ligga till grund för FN-stadgans våldsförbud.
Mest kontroversiell blev Ståle Eskeland då han också tog upp ansvaret hos norska politiker för Norges deltagande i krigen. Efter flera års forskningar kom han till slutsatsen att norska statsråd skulle ställas inför riksrätt för medverkan till tortyr och aggressionsförbrytelser i Jugoslavien, Afghanistan, Irak och Libyen.
I Sverige var Ståle Eskeland utanför de akademiska kretsarna också känd bland krigsmotståndare och fredsaktivister. Han deltog med manus (en ilsken förkylning hindrade honom från att resa) vid seminariet ”Folkrätten och Jugoslavienkonflikten” i Stockholm samt i offentliga möten i Stockholm mot kriget i Afghanistan 2011.
Ståle Eskeland var inte rädd att ta strid. På ett möte på Utrikespolitiska Institutet i oktober 2011 gick han till rätta mot de folkrättskunniga i Sverige som har hävdat att stormakterna med de senaste krigen skapat ett nytt slags folkrätt som tillåter interventioner utifrån diverse motiveringar som preventivt självförsvar och humanitär intervention.
Med Ståle Eskelands död har en kämpe lämnat oss.
Ordförande i Föreningen FiB-juristerna
Detta inlägg postades i Texter den 27 december, 2015.
