2002 liknade Ya´alon i samma anda ”det palestinska hotet” vid en cancersvulst som måste skäras bort.
Justititeministern Ayelet Shaked är känd för att under förra årets israeliska offensiv med gillande ha citerat en tidigare talskrivare till Netanyahu när denne i ett blodtörstigt uttalande manade till mord inte bara på alla palestinska ”terrorister”, utan även på deras föräldrar, barn, medhjälpare och inspiratörer.
Vice försvarsministern Eli Ben-Dahan sade i uttalanden 2013 att palestinierna är ”djur, de är inte mänskliga”, och att ”en jude alltid har en mycket högre karaktär (higher soul) är en icke-jude.”
Kulturminister Miri Regev anser att afrikanska asylsökande i Israel (som utsätts för stark diskriminering) är ”en cancer i vår samhällskropp”.
Som kommentar till en mycket omtalad videofilm, som visar hur palestinska kvinnor i augusti försökte ingripa när en israelisk soldat misshandlade en palestinsk pojke, menade Regev att de obeväpnade kvinnorna borde ha skjutits.
Utbildningsminister Naftali Bennet vill fördriva palestinierna från Västbanken. ”Jag har dödat många araber i mitt liv. Det var inget problem med det”, avslöjar han också i ett av sina uttalanden.
Transport- och underrättelseminister Yisrael Katz avstängdes från sina studier vid Hebreiska universitetet efter att med våld ha upplöst ett universitetsmöte för palestinska studerande.
Ophis Akunis, minister utan portfölj, förnekar det palestinska folkets existens och palestiniernas rätt att bosätta sig i Landet Israel (även innanför 1967 års gränser) och hävdar Israels rätt till allt territorium från Egypten till Jordanfloden.
Och detta är bara ett urval.
Tilläggas kan att ingen av ministrarna i den israeliska regeringen vill att någon palestinsk stat upprättas.
I spetsen för denna regering står som bekant premiärminister Benjamin Netanyahu, som sedan flera år bär huvudansvaret för den olagliga ockupationspolitiken, för att de otaliga flyktingar Israel fördrivit under årens lopp vägras att återvända, för belägringen av Gaza, för att tusentals civila palestinier mördats, lemlästats eller blivit hemlösa, för apartheidpolitiken, för de ständiga trakasserierna , de nattliga räderna, de godtyckliga arresteringarna, misshandeln, tortyren, vattenstölden, markstölden, husrivningarna och deportationerna.
Netanyahus nya regering, den mest extrema och mest rasistiska i Israels historia, går nu, med palestinska knivdåd som förevändning, till offensiv för att kollektivt bestraffa hela den palestinska befolkningen. Hundratals palestinier har beskjutits, många har dödats och skadats, och militanta illegala bosättare har under den israeliska arméns beskydd hjälpt till med att trappa upp våldet.
Varför skapar det ständigt pågående våldet i Israel/Palestina rubriker i världspressen just nu?
Den israeliska journalisten Amira Hass gav oss svaret och kommenterade utvecklingen i tidningen Haaretz den 7 oktober:
”Kriget startade inte i torsdags, det startade inte med de judiska offren och det slutar inte när judar inte längre mördas. Palestinierna kämpar i ordets verkliga mening för sina liv. Vi israeliska judar kämpar för våra privilegier som en nation av härskare, i ordets vidrigaste mening. Att ett krig pågår uppmärksammar vi först när judar mördas, men det rubbar inte det faktum att palestinier dödas hela tiden, och att vi hela tiden gör allt som står i vår makt för att göra deras liv outhärdligt.”
”Unga palestinier ger sig inte ut och mördar judar för att de är judar, utan för att vi är deras ockupanter, torterare och fångvaktare, för att vi stjäl deras mark och deras vatten, driver dem i landsflykt, river deras hem och utplånar deras hopp om en framtid. Hämndlystna och desperata unga palestinier är villiga att riskera livet och vålla sina familjer stort lidande eftersom den fiende de möter varje dag visar en ondska utan gränser.”
Måtte omvärlden – och våra massmedier – lyssna till denna kloka israeliska röst!
Mot palestinska knivdåd hjälper inte de stränga straff Netanyahus extremister nu hotar med.
Sådana metoder kommer bara att leda till en ytterligare upptrappning av våldet, med nya offer – både judiska och palestinska – som följd.
För att få slut på våldet måste den israeliska regimen tvingas att respektera palestiniernas mänskliga och nationella rättigheter och att följa FN-beslut och internationell lag.
Det målet kan endast uppnås med fredliga medel. Den internationella BDS-rörelsen för bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot Israel visar vägen.
Fördöm den israeliska våldspoltiken
Stöd BDS-rörelsen - Det vapen de israeliska våldsverkarna fruktar mest
Palestinagruppen i Malmö
