Under Reagans tid började historien skrivas om och nu 40 år senare har folkmordet i Vietnam skylts över med lögner. Idag är det tyvärr vanligt att stjärnbaneret, denna symbol för imperialism och angreppskrig, misspryder klädesplagg och inredningsdetaljer.

Massakern i Son My(vietnamesiska: Sơn Mỹ)/My Lai 15 mars 1968 då 500 obeväpnade bybor, gamla, kvinnor och barn, mördades av USA-trupper omnämns fortfarande. Vietnamesiska media hade direkt rapporterat om massakern men det ignorerades typiskt nog och den uppmärksammades först senare då Seymour Hersh rapporterade i amerikanska media. En löjtnant William Calley fick bära hundhuvudet för massakern och sattes i husarrest i sin egen bostad kort tid innan han benådades av president Nixon.

Idag framställs Son My som ett misstag då en galen löjtnant löpte amok. I verkligheten var Son My bara toppen på ett isberg. Hundratals liknande och värre massakrer genomfördes systematiskt. Ordern från befälhavaren vid Son My kapten Ernest Medina var: Döda allt som rör sig. Läs Nick Turses dokumentation ”Döda allt som rör sig. Det verkliga Vietnamkriget” Karneval förlag.

När Vietnamkriget idag uppmärksammas i ledande svenska media apropå att det är 40 år sedan det avslutades nämns endast USA:s förluster, 58 000 man. Vilken underförstådd rasism ligger inte bakom det faktum att de vietnamesiska förlusterna på minst 3,8 miljoner människor inte omnämns?

Vietnamfrågan är åter kontroversiell. Inte konstigt eftersom slutsatserna av vad som hände då har implikationer för hur vi ser på världen idag.

Segern i Vietnam hade historisk omvälvande betydelse. Den splittrade den härskande monopolkapitalistiska klassen i USA som visade sig i Watergateskandalen. USA-imperialismen försvagades vilket underlättade nationell befrielsekamp globalt, till exempel den stora folkliga revolutionen i Iran som störtade shahen, en strategisk bundsförvant för USA av samma dignitet som Saudiarabien.

Den sände svallvågor in i det imperialistiska lägret och ledde till framväxten av en solidaritetsrörelse med folken i tredje världen vilken i sin tur stimulerade arbetarklassens och folkens kamp för bättre förhållanden.

Idag har imperialismens kräftgång accelererat. Ställd inför inom systemets ram olösliga ekonomiska och sociala motsättningar tenderar den desperat att förlita sig på sin militära styrka genom krig. Även en papperstiger har verkliga klor.

(Denna text publicerad i Sydöstran 10 augusti.)

*I vietnamisiska säger man Det Amerikanska kriget