Två av världens främsta dopingexperter har analyserat materialet – som visar att en tredjedel (146 stycken) av medaljerna på OS och VM mellan 2001 och 2012 vunnits av friidrottare som lämnat prover med tveksamma resultat. Bland dessa finns 55 guldmedaljörer.

Ingen av de berörda idrottarna har blivit av med sina medaljer. Enligt dopingexperterna har dessutom över 800 idrottare lämnat blodprov som beskrivs som ”tydliga tecken på doping eller åtminstone onormala värden”. Detta motsvarar en av sju av de friidrottare som har namngetts i filerna.

Wikipedia: ”Dopning definieras enligt ”Världsantidopningsbyrån” World Anti-Doping Agency (WADA) som bedrägligt eller vilseledande användande av en substans eller metod som är potentiellt farlig för idrottarens hälsa och/eller är kapabel att förbättra idrottarens prestationer, eller förekomsten av en substans i idrottarens kropp respektive en metod vars användande fastställts, och som finns upptagen i WADA:s lista över förbjudna medel och metoder.

”Jag har aldrig sett så alarmerande onormala resultat när det gäller blodvärden”, säger experten Robin Parisotto till BBC.

Enligt Ilta-Sanomat ska sju procent av de svenska idrottarnas analyserade blodprover visa misstänkta resultat. Dock visar prov från sprinterlöparen Usain Bolt, flerfaldig guldmedaljör i OS och VM, och brittiska Mo Farah, OS-mästare på både 5 000 och 10 000 meter i London 2012, inte några onormala värden.

Efter nyheten om databasen kom ut kommenterar antidopingbyrån ”Wada är väldigt upprörda över dessa nya anklagelser som kommer att skaka grunden för alla rena idrottare världen över,” säger presidenten Craig Reedie på Wadas hemsida.



Svenska förbundskaptenen Karin Torneklint menar att hon har svårt att bedöma om uppgifterna är bevis nog för doping, men säger att det är bra att informationen kommer ut. Enligt TV1 Rapport den 2 augusti, menar hon att man bör ha fler tester under träningssäsongen för att kunna avslöja och minska dopningen.

Björn Eriksson, ordförande i friidrottsförbundet, säger enligt DN ”För dj-vl-gt om det är sant”.

Svensken Arne Ljungvist, som bland annat har varit vice ordförande i både IAAF och antidopingbyrån Wada, avfärdar att proverna ska kunna bevisa doping. ”Det är misstänkta värden, men vad är det? Det säger man inte. Han betonar också att blodprov bör kompletteras med urinprov för att doping ska kunna bevisas. Blodvärden som grund för bedömning av möjlig bloddoping infördes av Wada hösten 2009, alltså från och med säsongen 2010. Dessförinnan var blodvärden en väldigt osäker metod. Den vanligaste formen av bloddoping är erytropoetin och det avslöjas med urinprov, inte blodprov”. Ljungvist påpekar att de två experterna som analyserat proverna i den läckta databasen inte tillhör IAAF – och således inte heller kan veta hur förbundet har agerat.

Ljungqvist påpekar att IOK (Internationella olympiska kommittén) ansvarar för dopingprovtagningen vid OS. Jag (Anders Romelsjö) har svårt att förstås att detta har någon särskild betydelse för resultaten. Och den nya rapporten innebär också ett visst ifrågasättande av IAAF:s och Ljungqvists arbete med dopningsfrågan.



Kommentar (Anders Romelsjö): Om man även hade använt uppgifter från urinprov är det möjligt att man hittat fler positiva resultat. Att de två experterna är fristående från IAAF är en styrka, de är oberoende av den ansvariga organisationen IAAF.

Vice ordföranden i IAAF, Sergei Bubka, världens främste stavhoppare genom tiderna, berättar vid intervju (TV1 Rapport) att IAAF och Wada ska samarbeta i fortsatt utredning, vilket är bra. Jag är medveten om att en – okänd – andel av de onormala värdena kanske inte utgör dopning, men uppgifterna talar för att dopning ändå är ganska vanligt.

Dopning fanns även tidigare.

* Sommaren 2013 kom beskedet att topp-sprinterlöparna Gay and Powell hade positiva dopingprov. Årets snabbaste 100-meterslöpare Justin Gatlin har nyligen varit avstängd för dopning.

Vi minns hur USA:s älskade, och vackra sprinterdrottning Marion Jones åkte dit för bloddopning för flera år sedan, liksom hennes första man som var en framstående kulstötare. Efter OS i Söul 1988 fann man att ”världens snabbaste man” Ben Johnson hade dopat sig. Och hur många av världsrekorden i kraftsport inom fri idrott och i andra grenar, samt bland hoppare, har satts av dopade frågar man sig – dagens topp-atleter ligger en bit under de resultat som presterades av sämre tränade och mindre korrekt nutrierade idrottsmän för 20-30 år sedan. Allt detta är trist. Det är naturligtvis bra och nödvändigt att man bättre kan avslöja dopning och bekämpa problemet.





Dopning finns inom annan idrott!



”Uppdrag granskning” presenterade i slutet av februari 2013 starka belägg för bloddopning även inom längdskidåkning, och menar att framstående nordiska skidåkare med stor sannolikhet ägnat sig åt detta. Strax innan avslöjade Lance Armstrong, ”världens främste cyklist genom tiderna” att han sysslat med bloddopning, liksom andra framstående cyklister. Den rätta benämningen är nu ”världens främste bland bloddopade cyklister genom tiderna”. Och segrarna i 90-talets VM-tävlingar på skidor var väl ”världens främste bland bloddopade och icke bloddopade skidåkare”.

Annat fusk inom idrotten

I februari 2013 kom från Europol beskedet att många toppmatcher i fotboll i Europa varit uppgjorda. Svenska Dagbladet skrev den 4 februari 2013 ”Mer än 600 uppgjorda fotbollsmatcher, bland annat i Champions League och VM-kval. Över 400 domare och spelare inblandade. Det är delar i den gigantiska spelskandal som nu avslöjats av europeisk polis.” Den kommande utredningen blir naturligtvis intressant, och det är inte omöjligt att det finns allmänpolitiska aspekter.

Ingen har väl undgått att notera att flera högt uppsatta personer inom FIFA åtalats för mutor och att dåvarande FIFA-chefen Sepp Blatter tvingats avgå pga. detta.



* Inför VM i Brasilien 2013 tvingade FIFA att slopa sin lag som förbjöd alkoholförsäljning vid idrottsevenemang, efter påtryckningar från USA:s öljätte Budweiser.

* Dagens Industri skriver vid lunchtid ”Det amerikanska sportutrustningsföretaget Nike kan vara det bolag som amerikanska myndigheter menar har mutat en brasiliansk fotbollstjänsteman för att erhålla ett sponsoravtal.”

* Tyvärr är korruption eller fusk inom idrott alltså inget nytt. Hur pass omfattande det är vet ingen.

En generell bakomliggande faktor är de stora penningbeloppen som finns att få för framgångsrika idrottsmän. Det är dels prispengar från tävlingarna och dels – och kanske framför allt – ersättning för medverkan som reklampelare för produkter de använder och för produkter de kanske inta alls använder. För att förbättra rättvisan inom sport, och sportens anseende, bör man ta blod- och urinprov på de tre främsta på OS,VM och andra stortävlingar och stänga av alla positiva på minst 3 år.

Vi har inom kapitalismen flera exempel på fusk som Telia och hästköttsskandalerna, tidigare asfaltskartellen och den stora mutan i samband med Bofors Indienaffär för drygt 25 år sedan. Och nu TeliaSoneras misstänkta mutning av presidentfamiljen i Azerbadjan.

Medveten produktion av sämre varor än nödvändigt är vanligt, vilket Ralph Nader rapporterade om detta i USA för decennier sedan. Genom att produkterna är kortlivade kan produktionen, försäljningen och BNP öka. Är inte detta ett slags lurendrejeri? Det finns en likhet mellan fusk inom idrott med fusk inom näringslivet. Jag har i tidigare blogginlägg mer i detalj diskuterat fusket inom läkemedelsindustrin (http://jinge.se/mediekritik/korruption-inom-idrott-och-samhalle-tyvarr-inget-nytt.htm).

* Enligt uppgifter från EU beräknas korruptionen inom EU uppgå till minst 1000 miljarder euro per år. Vi kunde nyligen rapportera uppgifter från the Guardian att mutor till kongressmän på omkring 200 miljoner dollar gick åt för att få igenom stöd för odemokratiska handelsavtalet TTIP i USA:s kongress.

* OBS – detta innebär inte korruption och mutor inte kan finnas i socialistiska samhällen!

Detta är några exempel på hur kapitalismen indirekt påverkar evidensbaserad medicin, och ibland människors moral.

Drivkraften i kapitalismen är kapitalackumulation och största möjliga vinst. Då är låga löner, så få anställda som möjligt, skattefiffel, mutor, vilseledande reklam och nonchalans inför miljöproblem en fördel. Och enligt officiell statistik dominerar ett fåtal aktörer alltmer inom så gott som alla branscher – en koncentration som snedvrider konkurrensen.



Vad bör göras?

I det korta perspektivet är det naturligtvis viktigt att satsa än mer på att avslöja fusk inom bl.a. idrott, industri och kommuner (Göteborgsskandalen). Människors moral påverkas som regel av de samhälleliga värderingarna och produktionssystemet. Inom kapitalismen som bygger på att ett fåtal tjänar mycket på andras arbete och sedan använder pengar utan demokratisk insyn kan fusk, mutor och vilseledande reklam ge favörer. (PS. Detta innebär inte att t.ex. dopning och mutor förekommit i socialistiska stater av olika schatteringar). Vi behöver ett annat samhällssystem i världen.

Jag tror att mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushållning i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi, där kreativitet givetvis också ska belönas. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna. En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över våra gemensamma tillgångar, en förutsättning för rättvis och rationell användning av dessa. Förslag på hur detta kan se ut kommer att presenteras längre fram. Därigenom bör möjligheten till fusk rimligen minska. Samarbete mellan företag och individer i stället för onödig konkurrens premieras.