Nordcypern är alltså en statsbildning som endast erkänns av Turkiet. FN införde sanktioner när statsbildningen bildades 1983. Man kommer hit med flyg endast via Istanbul. All postgång går via Turkiet. Försök från resebyråföretag att etablera sig på norra delen av ön möttes av starkt negativa känslor från grekcyprioterna så idag får man ta sig hit på egen hand eller via ett litet privat reseföretag. Det finns fler turkcyprioter i USA, England och Australien än på Cypern. Sedan den turkiska truppinvasionen och ockupationen 1974 har mellan 60 000 och 120 000 s.k. bosättare från turkiska fastlandet bosatt sig i de av grekerna övergivna byarna i den norra delen. Turkcyprioterna röstade emellertid ja till återförening enligt den så kallade Annanplanen (FN:s dåvarande medlare Kofi Annan), medan grekcyprioterna sade nej. Problemen kvarstod och ingen lösning var i sikte. Den nordliga delen är fattigare, hit kommer ingen massturism, och man är helt beroende av stöd från Turkiet.
Artikelförfattaren besökte nyligen bland annat Famagusta och den sedan 1974 övergivna hotellstadsdelen med 33 övergivna hotell bakom taggtrådshinder. En märklig syn.
Utgrävningarna i Salamis är vackert belägna i mimosaskogen och här skulle finnas hur mycket som helst att utforska. Inga arkeologer vågar dock medverka i officiella utgrävningsprojekt på grund av FN-bojkotten.
De få turister som kommer till Norra Cypern hamnar mestadels i Kyrenia, en hamnstad på nordkusten inklämd mellan havet och de taggiga femfingerbergen med sina medeltida korsfararborgar. Här finns muséer som bland annat innehåller ett skepp som är daterat till år 389 före Kristus, vilket lär göra det till världens äldsta bevarade seglande skepp. Ovanför Kyrenia ligger den vackra bergsbyn Bellapais där vi bl.a. beundrade ”lättjans träd”. I Bellapais skrev Lawrence Durell klassikern Bittra citroner en roman om Cypern som också speglar motsättningarna mellan grek- och turkcyprioter.
FN-bojkotten och grekcyprioternas fiendskap har till en del lamslagit näringslivet och gjort att ingen massturism har nått området. För att bryta isoleringen av norra Cypern har fem universitet grundats här med studenter från hela Mellanöstern. Nu finns här 25 000 studenter.
Artikelförfattaren har vid besök på den södra delen av ön hört grekcyprioternas version av konflikten. Över tid verkar det emellertid som grekcyprioterna som tidigare var ”good guys” nu förvandlats till ”bad guys”. Det var grekcyprioterna som motsatte sig en återförening i folkomröstningen för några år sedan. Ett resultat som förvånade omvärlden. Då verkade konflikten ha gått i stå. Grekland har som bekant stora ekonomiska problem. Turkiet under Erdogan är nu en regional stormakt. Den äldre generationen på båda sidor ”vårdar” sina krigsminnen och den andra sidans övergrepp betonas. I alla turkiska byar på nordsidan står Kemal Atatürk, ”Turkiets fader”, staty. Kyreniabergens gigantiska turkcypriotiska flagga som syns över stora delar av södra delen är också en mycket negativ symbol för många grekcyprioter och håller konflikten vid liv.
Nu verkar det finnas en opinion för återförening även på den grekiska sidan. Osäkert är dock vad Turkiet och Erdogan har för inställning. Som bekant har den demografiska situationen förändrats efter den massiva inflyttningen i norr från det turkiska fastlandet. En yngre generationen i både syd och nord uppges dock vara mycket trötta på konflikten och de sägs definitivt vara för en återförening.
