1. Färska mutor till senatorer i USA.
I USA pågår en het debatt om TTP, och om snabbehandling av detta världens hittills största handelsavtal, en föregångare till TTIP.
Kritiker i USA menar att TTP gynnar storbolagen och medför att industrijobb försvinner i USA, vilket säkert stämmer. Tidningen Guardian skrev 27/5 att USA:s senat 14/5 med 65 röster mot 33 beslöt om snabbehandling av lagförslaget och några dagar senare beslöt man att avsluta debatten. I USA finns närmast obegränsade möjligheter för företag att stödja politikers arbete. Särskilt framträdande är presidentvalen där huvudkandidaterna får hundratals miljoner dollar från storföretagen till sina valkampanjer – snacka om oberoende. (Detta har behandlats ingående i tidigare blogginlägg här.)
Guardian skriver att av total 1 148 971 dollar (ungefär 10 miljoner kronor) gavs i genomsnitt 17 676 dollar (150 000 kronor) till var och en av de 65 som röstade ”Ja”. Den genomsnittlige republikanen 19 673 och den genomsnittlige demokraten 9 689 dollar från företagens TPP-supportrar. Särskilt stor var stödet till senatorer som skulle bedriva valkampanjer 2016. Senatorerna Bennet, Murray och Wyden – alla inför omval 2016 – fick 105 900 dollar att dela på. Senator Rob Portman av Ohio, som har varit en av de mest högljudda förespråkarna för TPP fick 119 700 dollar från 14 olika företag mellan januari och mars, varav det mesta kommer från donationer från Goldman Sachs 70 600 dollar, Pfizer 15 700 dollar och Procter & Gamble 12 900 dollar.
* Kan man inte tala om mutor och korruption här – när kan man då göra det?

Något om TTP
TTP är en föregångare till TTIP och är den största ekonomiska överenskommelsen någonsin, då den omfattar länder med mer än 40 % av världens BNP, medan TTIP kommer att omfatta stater med 60 % av världens BNP. WikiLeaks har släppt ett dokument som visar att TPP kommer att få stor betydelse för användning av mediciner, för publicister, internet, medborgerliga rättigheter och biologiska patent.

Chefsförhandlare från de 12 stater som deltar i TTP-förhandlingarna sa i oktober förra året att målet är ”bredaste möjliga liberalisering av handel och investeringar”.
Som framgår i böcker av Nobelpristagaren Joseph Stiglitz och av kapitel 3 i boken ”USA som världspolis” har liberaliseringarna av handel väsentligen gynnat de rika länderna på fattiga länderna bekostnad. Vi behöver ett socialistiskt demokratiskt system, som beskrivit och diskuterats i flera tidigare blogginlägg.
Det är alldeles klart att TTP och TTIP stärker kapitalismen och försvagar positionen för arbetarklassen och för nationell självständighet. För en anhängare av demokrati och minskad ekonomisk ojämlikhet är det självklart att vara emot TTP och TTIP.
2. Presidentens män –korrumperade av storfinansen?

(Detta är ett förkortat uppdaterat utdrag ur boken ”USA som världspolis”).
Särskilt framträdande har inflytande från finanssektorns män (det är så gott som enbart män) varit i USA:s finansdepartement. Robert Rubin, finansminister under Bill Clinton var ordförande i den stora investmentbanken Goldman Sachs, liksom finansministern Henry Paulson hos president George W Bush. Rubin efterträddes som finansminister av ekonomiprofessorn Lawrence Summers, som nu är chefsrådgivare åt president Obama i ekonomiska frågor, och som 2008 fick ersättning på 5,2 miljoner dollar som hedgefondschef, och närmare 3 miljoner som talare för storbanker.
Förre chefekonomen i IMF Simon Johnson skrev 2009 att “Elitintressena inom näringslivet – finansintressen i USA spelade en viktig roll för att skapa krisen genom sitt omättliga risktagande (”ever larger gambles”), med regeringens underförstådda stöd, fram till den ofrånkomliga kollapsen. Ännu mer oroande är att samma intressen idag kan utnyttja sitt inflytande för att förhindra genomförandet av reformer som ökar sannolikheten för att man ska kunna häva recessionen och undvika en djupdykning. Regeringen förefaller hjälplös, eller ovillig, att ingripa mot dem” (de Vylder 2009:56).
Den kanske främste representanten för demokraterna, Chuck Schumer, i kongresskommittén för ny lagstiftning för finansmarknaden är en känd försvarare av finansvärlden. Han fick själv 1,65 miljoner dollar i ersättning från finansmarknaden år 2009. Nitton av 22 medlemmar i denna ”Senate Banking Committee” fick ersättning från Wall Street 2009. Och Wall Street stödde Obamas valkampanj med 14,9 miljoner dollar, en bra bit över 100 miljoner kronor år 2008. Detta bidrar till att förklara att det endast fattats beslut om högst begränsade regleringar och inte om tydligt ökad demokratisk kontroll över finansvärlden från Obama och hans administration.