Enligt Abdulfattah Arar, förbundskapten för det palestinska olympiska fotbollslaget, är det absolut största hindret för att utveckla den palestinska fotbollen den israeliska ockupationen. Israel hindrar systematiskt palestinska spelare från att resa mellan Västbanken och Gaza för att träna och spela matcher, och från att lämna Palestina för att deltaga i internationella turneringar. Israel beslagtar utrustning donerad till den palestinska fotbollen – och kräver sedan palestinierna på avgift för ”förvaring” av det beslagtagna. Idrottsanläggningar, inklusive fotbollsstadion, har attackerats och förstörts av israeliskt stridsflyg. Ett antal fotbollsspelare har fängslats, skadats eller dödats av den israeliska armén, och 2012 ingrep Sepp Blatter personligen för att få landslagsspelaren Mahmoud Sarsak –fängslad och internerad utan rättegång eller dom i tre år efter att han rest mellan Västbanken och Gaza för träning – frisläppt efter en 97 dagar lång hungerstrejk som hotade Sarsaks liv.
Israel har också, tvärtemot FIFA:s regler, låtit fotbollslag, stationerade i olagliga bosättningar på Västbanken, spela i den israeliska fotbollsligan, och har ett lag –Beitar Jerusalem - vars hejarklack konsekvent skanderar rasistiska slagord som ”död åt araberna”, och efter matcherna ger sig ut på jakt efter palestinier att slå ned och misshandla.
Sepp Blatter har de senaste två åren arbetat intensivt för att förmå Israel att ändra sin politik under hot om suspension ur FIFA - något som fått det palestinska fotbollsförbundets ordförande Jibril Rajoub att tills vidare dra tillbaka sin motion om uteslutning till förmån för en tillsatt kommitté med uppgift att tillförsäkra de palestinska spelarna rätten att fritt utöva sin sport. Detta har också mottagits positivt av det israeliska förbundets ordförande Ofer Eini.
Palestinier och israeler måste, menar Eini i ett uttalande, ”arbeta ihop” och ”förena styrkorna”.”Låt oss överlåta till politikerna att bedriva politik” säger Eini. Vi får bara hoppas att det verkligen blir så.
Gunnar Olofsson