Inom ramarna för ISDS, kort för Investor–State Dispute Settlements, kan bara investerare stämma stater på pengar. Vad innebär det i praktiken? Att offentliga pengar överförs till privata företag. Detta görs med hjälp av särskilda domstolar vars dömandemakt står över demokratiskt fattade beslut i Sverige.

Juristerna Gus van Harten och Pavel Malysheuski gjorde en undersökning av utdelningar i samband med ISDS-relaterade åtal. De kom fram till att ungefär 40 miljarder kronor delades ut till utländska investerare i 45 olika fall.

Av dessa 40 miljarder delades mer än hälften ut till företag med över 80 miljarder kronor i årlig omsättning. I kontrast till det delades sju procent ut till företag med en omsättning under åtta miljarder per år. Kontentan: ISDS gynnar storföretagen.

När den europeiska elmarknaden avreglerades efter beslut av EU siktade Vattenfall högt. Planen var att framför allt ta sig in på den tyska marknaden, Europas största. Och det gick vägen. I början av 2000-talet var Vattenfall Tysklands tredje största elproducent.

Men efter kärnkraftsolycka i japanska Fukushima beslöt den tyska regeringen att avveckla landets kärnkraftsverk. På grund av detta kräver det svenska statliga bolaget Vattenfall, en av Europas största producenter av energi, den tyska staten på närmare 50 miljarder kronor, uppger demokratinätverk Skiftet.

Advokatbyrån Mannheimer Swartling representerar Vattenfall i deras rättsprocess mot Tyskland. Samma Mannheimer Swartling har varit med och grundat lobbyorganisationen EFILA – vars syfte är att främja just ISDS. Fler svenska intressen är Svenskt Näringsliv, Ericsson och Electrolux.

Den som försvarar folkstyret måste säg nej till ISDS i synnerhet och TTIP i allmänhet. Det är inte rimligt att storföretagens profitintressen ska gå före enskilda länders såsom Sveriges rätt att fatta demokratiska beslut.