Till utrikesminister Margot Wallström

Under 2014 dödades minst 17 000 civila och fler än 25 000 sårades i Irak.. Under 2014 blev ytterligare 2,1 miljoner irakier flyktingar i sitt eget land, däribland mer än 900 000 som har sökt skydd i den kurdiska regionen i Irak. Det uppskattas att minst 75 000 människoliv har gått till spillo i Irak under 2014. Nästan 2000 har dött av flygbombningsattacker under de senaste 6 månaderna. Samtidigt har bara en bråkdel av de resurser som behövs av UNHCR och WHO för deras arbete under 2015 kunnat samlas in. I detta katastrofala läge diskuteras att använda svenska resurser för militära ändamål i Irak! Det är de humanitära insatserna som måste prioriteras.

Sverige har en ärofull tradition av att delta i av FN sanktionerade fredsbevarande uppdrag. Man har både kunnat hålla isär krigförande parter och göra insatser som underlättar för de civila som drabbas av striderna. Men detta är inte ett FN-uppdrag. Det är en del av en USA-ledd koalition av främst NATO-länder att stoppa den brutala framfarten av IS-terroristerna i Irak och grannlandet Syrien. Att denna utveckling möjliggjorts av USA:s olagliga invasion 2003 och upplösning av Iraks nationella armé förbigås av total tystnad. IS begår bestialiska brott! Men det gör även de olika milisgrupperna och de irakiska trupperna som delta i striderna och som försöker att återta territorium. Stora befolkningsgrupper, huvudsakligen sunniter men även andra etniska och religiösa minoriter, hotas av angrepp från alla kombattanter. Det är en illusion att tro att Sverige genom att militärt träna en av parterna, kan göra en insats för freden. Det kan bara uppfattas som att Sverige är en part i kriget. Detta kan få allvarliga konsekvenser både för svenska soldater och för Sveriges säkerhet. En sådan strategi bör bestämt avvisas. Om man dessutom menar allvar med att ungdomar från Sverige inte ska åka iväg för att delta i utländska konflikter så skickar det helt fel signaler.

IrakSolidaritet anser att Sverige istället bör verka på två fronter. För det första bör alla diplomatiska kanaler användas för att övertyga de olika makthavarna i Irak att bara en nationell försoning utan religiösa eller etniska grunder kan i längden försvara Iraks oberoende och suveränitet. De flesta bedömare är överens om att bara irakierna själva kan försvara landets enhet och suveränitet mot terroristerna. Bara total respekt för de mänskliga rättigheterna och inkluderande av alla irakier i den nödvändiga försoningsprocessen kan leda bort från fortsatt kaos och visa en väg framåt. Det är samma krav som de civila demonstranterna förde fram i sina protester som började i Anbarprovins redan 2012. Detta fick då stöd av de olika legitima motståndsgrupper som hade bekämpat den illegala ockupationen. Den politik som förs av regeringen i Bagdad idag kan inte vara grunden för en nationell försoning. Den andra inriktningen av Sveriges Irakpolitik bör vara en kraftig satsning på humanitärt bistånd främst till UNHCR och WHO. Det är inte mer vapen, soldater eller militärteknik som behövs. Det är den politiska viljan både i Irak och i västvärlden att göra upp med konsekvenserna av den brottsliga invasionen som saknas. Här kan Sveriges röst höras och bli ett verkligt stöd åt Iraks krigsdrabbade folk.

Skrota planerna för svenska soldater till Irak!

För IrakSolidaritet 150326