* USA tog kriget också till Laos och Kambodja men förlorade även där.
Morgonnyheterna i Sveriges Radio nämner kl. 06.30 att 59 000 amerikaner dog och 300 000 skadades. Ingen nämns om antalet dödade vietnameser.
Vad sade FN om kriget? Inget USA:s veto förhindrade seriös behandling
Hur stort blev USA:s krigsskadestånd då? Inte ett öre?
Hur många ledare och militärer åtalades och dömdes i internationella domstolar för krigsförbrytelser. Vad tror Du?
Ja det var till stor glädje för världens folk och freden i världen att förlorade USA sitt minst 15 år långvariga brutala angreppskrig i Sydostasien våren 1975. Vilt, euforisk sprang jag omkring i vår villa i Blekinge med FNL-rörelsens symboler på mig.
Först hade USA alltmer stött Frankrike i dess ansträngningar att behålla sina kolonier i ”Franska Indokina”. Mot slutet betalade USA 80 % av Frankrikes krigskostnader. USA:s statsledning diskuterade på allvar om man skulle sätta in kärnvapen. Under ledning av befrielserörelsen Viet Minh och Ho Chi Minh besegrades fransmännen. Jag minns än idag rapporterna från Dien Bien Phu på radion då jag gick i småskolan. Det var visst några stackars franska militärer som angreps av hemska kommunister.
Dagens Nyheters Michael Winiarski skrev igår om kriget under rubriken ”Hopplöst krig som få ville ha” bland annat:
* ”För mer än 50 år sedan snubblade dem amerikanska supermakten in i en konflikt” (Kommentar: -se ovan)
* ”Bush ignorerade alla varningar om att ett krig skulle splittra upp Irak längs etniska och sekteristiska linjer..”. Kommentar: USA:s medvetna politik gick från början ut på att splittra på detta sätt – fick jag bland annat höra av representanter för Iraks ambassad i Luleå hösten 2011.
* ”En liknande brist på insikt styrde Barack Obama när USA anslöt sig till flygkriget mot Libyens diktator Muammar Khaddafi” Kommentar: I en känd intervju i Democracy Now i mars 2007 med förre NATO-befälhavaren och presidentkandidaten Wesley Clark berättade denne att han hösten 2001 vid samtal med en generalskollega i Pentagon fick se en PM som beskriver hur USA ska ta oss an sju länder på fem år, först Irak, och sedan Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran. (http://www.globalresearch.ca/we-re-going-to-take-out-7-countries-in-5-years-iraq-syria-lebanon-libya-somalia-sudan-iran/5166)
USA skrev aldrig under Geneveöverenskommelsen och saboterade de fria val som skulle äga rum. Detta är mycket väl belagt. President Eisenhower skriver i sina memoarer att hans rådgivare sa att Ho Chi Minh skulle få minst 80 % av rösterna vid fria val.
Man kunde på olika sätt etablera en marionettregim i södra Vietnam. Den nationella befrielserörelsen FNL bildades 20 december 1960. Bilderna i DN då Sköld Peter Matthis och Åsa Hallström brutalt greps på Hötorget juni 1965 minns jag väl – de läste medicin liksom jag, som alltmer börjat intressera mig för Vietnam. 1965 började också de första FNL-grupperna sin verksamhet i Sverige. Jag minns så väl en solig lördag i september 1965 i Uppsala universitet, då det var ”teach-in” (seminarium) om Vietnam. Där stod (den omvittnat vackra) Magdalena Rinaldo med plakatet ”Stöd FNL”. Mitt eget solidaritetsarbete började ett år senare då jag var ute med henne och andra och samlade in pengar till FNL.
De förenade FNL-grupperna (DFFG) blev nog Europas främsta solidaritetsorganisation med FNL i Vietnam och med befrielserörelserna i Laos och Kambodja. Det var en fantastisk politisk skolning, och den kanske mest meningsfulla perioden i mitt och andras liv. Ulf Karlström, DFFG:s ordförande under den svåra perioden 1968-70, har hedrat denna blogg med många gästinlägg.
Åke Kilander har skrivit en omitslig bok om stödarbetet för Vietnamns folk och De Förenade FNL-grupperna.
Den behandlas också i kapitel 1 i boken ”USA som världspolis” (information till höger på bloggsidan), liksom USA:s många övriga krig.
Vad gör nu Obama?
31 maj 2013 skrev president Obama under ett dokument ”Till 50-årsminnet av Vietnamkriget”, ett evenemang som ska pågår mellan 2012 och 2025 och leds av USA:s försvarsdepartement. I ett tal några dagar senare inför soldater på Memorial Day sa han att Vietnamkriget var en nationell skam. Han tänkte då inte på de miljontals människor som dödades, på de hundratusentals människor som skadats av Agent Orange eller på masskarer, som den i Song My eller att USA fällde mer bomber över Indokina än vad som fälldes i andra världskriget.
Nej, den nationella skammen var att trupperna inte fick ett bra mottagande då de kom tillbaka, sa den starkt misstänkte krigsförbrytaren Obama (om det fanns någon typ av internationell rättvisa). Vidare gav Nobels fredspristagare besked om att USA ska högtidlighålla varje slag och de USA-soldater som deltog där. Han nämnde att inställningen till kriget var delad i USA, uttalade sig givetvis inte positivt om antikrigsrörelsen i USA. Nej dagens mål var att ena alla amerikaner för att högtidlighålla kriget och allt det goda det förde med sig enligt Obama. Falskeligen sa Obama: ”All too often it is forgotten that you, our troops in Vietnam won every major battle you fought in”.
I boken ”Kill anything which moves” av Nick Turse kan man läsa ”Nästan alla av oss har blivit indoktrinerade med uppfattningen att massakern på oskyldiga, försvarslösa kvinnor, barn och åldringar i byn My Lai var ett undantag av löjtnant William Calley och han män i marinkåren. Amerikanska tjänstemän föreföll upprörda över massakern.” I sin noggrant dokumenterade bok beskriver Turse hur massakern i My Lai var en del av en avsiktlig politik av död och förstörelse som iscensatt och tolereras av den amerikanska regeringen.
Detta är ett försök av Obama och USA-imperialisterna att skriva om historien, att tränga bort fakta om det värsta kriget efter andra världskriget och det mest impopulära kriget i USA:s historia. Kriget medförde en temporär försvagning av USA och en tveksamhet till nya stora krigsäventyr under omkring 15 år fram till Sovjetunionens fall. Men även under denna ”svaghetsperiod” var USA inblandad i ett stort antal militära operationer. Bara i Latinamerika:
-1981: Nicaragua. USA bygger upp Contras militära styrka i Honduras. 1982 sker det första stora contrasangreppet inne i Nicaragua
– 1983: Grenada. USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i landet,
– 1986: Haiti – Baby Doc störtas och USA fortsätter att styra
– 1989: Panama. USA invaderar landet varvid minst 4000 civila offer krävs.
Bekämpa USA-imperialismen!
Låt oss åter resa den parollen. Det är ännu viktigare idag!
