Rapporter om att amerikanska och brittiska flygplan som transporterar vapen till ISIS har skjutits ned av irakiska styrkor har bemötts med förnekelse i västländerna. Men få i Mellanöstern tvivlar på att Washington spelar ett ”dubbelspel” med sina proxy-arméer i Syrien, men viktiga myter lever fortfarande kvar. En central myt är att Washington beväpnar ”moderata syriska rebeller”, för att både störta den syriska regeringen och besegra ”extremist-rebellerna”. Detta påstående blev viktigare 2014, då grunden för USA:s aggression mot Syrien förskjutits från ”humanitär intervention” till en förnyelse av Bushs ”krig mot terrorismen”. ISIS trupper med flagga images En distinkt kontrovers är om al Qaida-grupper (särskilt Jabhat al Nusra och ISIS) har uppstått som en slags reaktion på de upprepade amerikanska interventionerna, eller om de faktiskt är Washingtons betalda agenter. Framträdande ISIS-ledare har suttit i amerikanska fängelser. ISIS ledare, Ibrahim al-Badri (alias Abu Bakr al-Baghdadi) sägs ha suttit mellan ett och två år på Camp Bucca i Irak. År 2006, när al-Baghdadi och andra släpptes tillkännagav Bushadministrationen sin plan för ett ”nytt Mellanöstern”, vilket skulle tillåta sekteristiskt våld som en del i en process av ”kreativ förstörelse” i regionen. Enligt Seymour Hershs artikel 2007 ”The Redirection” skulle USA utnyttja” moderata sunnistater”, inte minst saudierna, till att hålla tillbaka shia-gruppers framgångar i Irak efter USA:s invasion. Dessa ”moderata” Sunni-styrkor skulle utföra hemliga operationer för att försvaga Iran och Hizbollah, Israels fiender. Detta förde saudierna och Israel närmare, eftersom båda fruktar Iran.
Även om det har förekommit uppgifter om att ISIS ”kalif ‘al-Baghdadi är en av CIA eller Mossad utbildad agent, finns inte bra stöd för detta. Oberoende bevis är viktigt. Vad finns det för bevis på att Washington har hemliga förbindelser med ISIS? baghdadi Inte minst finns uppgifter från högre amerikanska tjänstemän att viktiga allierade stöder extremistgrupper. I september 2014 sa general Martin Dempsey, USA:s militäre överbefälhavare inför kongressen att ”Jag vet viktiga arabiska allierade finansierar ISIS”. Senator Lindsey Graham, i försvarsutskottet, svarade ”De finansierar dem eftersom Fria syriska armén inte kunde slåss mot [Syriens president] Assad, för de försöker bekämpa Assad”.
Nästa månad gick USA:s vicepresident Joe Biden ett steg längre och förklarade att Turkiet, Qatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien ”var så fast beslutna att besegra Assad … att de gav hundratals miljoner dollar och tiotusentals ton vapen till vem som ville kämpa mot Assad … [inklusive] al Nusra, al-Qaida, ISIL och extremister från andra delar av världen.” Bidens medgivande försökte ge USA alibi för denna operation, som om Washington var oskyldigt till vad som utförs av dess viktigaste allierade. Det är helt enkelt inte trovärdigt. Biden
Washingtons förhållande med saudierna, som en splittrande sekteristisk kraft i regionen, i synnerhet mot arabisk nationalism, går tillbaka till 1950-talet, då Winston Churchill introducerade den saudiska kungen för president Eisenhower. På den tiden ville Washington bygga upp den saudiska kungen till en rival till president Nasser i Egypten. Nyligen har den brittiske generalen Jonathan Shaw erkänt Saudiarabiens extremistiska ideologi: ”Detta är en tidsinställd bomb som, under sken av utbildning i wahhabism- salafism är en krutdurk. Och det finansieras av saudiska och qatariska pengar”, sade Shaw. Andra bevis underminerar västerländska försök att upprätthålla en distinktion mellan ”moderata rebeller”, nu öppet beväpnade och utbildade av USA, och extremistgrupperna Jabhat al Nusra och ISIS. Även om det har varit en del rivalitet är avsaknaden av verkliga ideologiska skillnader och samarbete och sammanslagning av grupper huvudsidan. Sedan ISIS kom från Irak 2013, finns dess syriska baser i allmänhet i östra delen av Syrien. Jabhat al Nusra (den officiella al-Qaida-gruppen i Syrien) har samarbetat med syriska islamistiska grupper i västra Syrien i flera år.
Långsiktigt samarbete mellan dessa ”moderata rebeller” och Jabhat al-Nusra har setts runt Daraa i söder, i Homs-Idlib, längs den turkiska gränsen och i och runt Aleppo. Jabhat al Nusra betyder faktiskt ”support-front”, dvs. stöd till de syriska islamister. Då Jabhat al Nusra förbjöds i olika länder förklarade 29 av dessa grupper sin solidaritet i deklarationen: ”Vi tillhör alla Jabhat al-Nusra”.
Efter kollapsen för ”fria syriska arméns” grupper, har samarbetet mellan al Nusra och de nyare av USA och Saudiarabien uppbackade grupperna (Dawud, Islamiska Front, den syriska revolutionära fronten och Harakat Hazm) hjälpt till att dra uppmärksamhet från Israels stöd till al Nusra runt de ockuperade Golanhöjderna. Efter 2013 finns många rapporter om att ”rebell fighters”, inklusive från al Nusra, behandlas på israeliska sjukhus. Premiärminister Netanyahu har offentliggjort sitt besök hos sårade ”rebeller” i början av 2014. Det medförde ett offentlig ”tack” från en Turkiet-baserad ”rebell”-ledare, Mohammed Badie. FN:s fredsbevarande styrka på Golan har rapporterat hur Israels försvarsmakt har samrbetat med ”al Nusra”-kämpar vid gränsen. Samtidigt har israeliska vapen påträffats hos extremistgrupper, i både Syrien och Irak. I november 2014 protesterade medlemmar av druser-minoriteten i Golan mot att Israel vårdade al Nusra och ISIS krigare på sjukhus, vilket medförde frågor från de israeliska medierna. Svaret från en militär talesman var knappast ett förnekande: ”Under de senaste två åren har Israels försvarsmakt varit sysselsatt med humanitära insatser för skadade syrier, oavsett deras identitet.”
Den artificiella skillnaden mellan ”rebell-” och ”extremistgrupper ifrågasätts också av flera rapporter om storskaliga avhopp och överföring av vapen. I juli 2014 hoppade tusen beväpnade män i Dawud-brigaden av till ISIS i Raqqa. I november rapporterades avhopp till Jabhat al Nusra från den ”syriska revolutionära fronten”. I december uppgav Adib Al-Shishakli, i SNC (Syrian National Council) i exil att alltfler ”oppositionskämpar” gick över till ISIS ”av ekonomiska skäl”. I samma månad, rapporterades om avhopp av ”rebeller” i Golan-området till ISIS. I början av 2015 gick tre tusen ”moderata rebeller” från USA-stödda ”Harakat Hazzm” över i Jabhat al Nusra, och tog med sig ett stort lager av amerikanska vapen inklusive pansarvärnsvapen.
ISIS hade redan fått amerikanska vapen på annat sätt, i både Irak och Syrien, som rapporterades i juli 2014. Då ingicks en ”icke-angreppspakt” i södra delen av Hajar al-Aswad mellan ”moderata rebeller” och ISIS, som båda såg Syriens regering som gemensam fiende. I december 2014 rapporterade en del västerländska medier om en hemlig leverans av amerikanska tunga vapen till ”syriska rebeller” från Libyen, och till Jabhat al-Nusra av pansarvärnsvapen. Enligt en video från al-Nusra används dessa vapen för att ta över syriska militärbaser i Idlib-provinsen.
* Då viktiga arabiska allierade till USA backar upp ISIS och med uppgifter om betydande samarbete mellan av USA beväpnade ”moderata rebeller” och ISIS, är det ganska logiskt att tro att USA:s och ”koalitionens” flyg till ISIS områden (förment för att bekämpa extremister) kan innebära hemliga vapenleveranser. Det är precis vad ledande irakiska källor började säga i slutet av 2014.
Enligt uppgifter från både irakiska och iranska medier sa den irakiska parlamentsledamoten Majid al-Ghraoui i januari att ”ett amerikanskt flygplan levererade vapen och utrustning till ISIS vid al-Dour i provinsen Salahuddin”. Bilder publicerade av ISIS visade detta. USA bekräftade uppgifterna men sade att detta var ett ”misstag”. I februari sade irakiska parlamentsledamoten Hakem al-Zameli att den irakiska armén hade skjutit ner två brittiska plan som transporterar vapen till ISIS i al-Anbar-provinsen. Återigen har bilder publicerats av de havererade flygplanen. ”Vi har upptäckt vapen tillverkade i USA, europeiska länder och Israel i områden som befriats från ISIL:s kontroll i Al-Baqdadi regionen”, sade al-Zameli.
Al-Ahad nyhetswebbplats citerade chefen för Al-Anbar provinsstyrelse Khalaf Tarmouz som uppgav att ett amerikanskt flygplan levererade vapen och ammunition till IS i Salahuddin-provinsen. I februari uppgav en irakisk milis kallad Al-Hashad Al-Shabi att de hade skjutit ner en amerikansk armé-helikopter med vapen för ISIL i Al-Baqdadi-regionen i Al-Anbar-provinsen. Återigen finns publicerade bilder. Därefter uppgavs att irakiska antiterrorist-styrkor ha gripit ”fyra utlänningar som var anställda som militära rådgivare till ISIL, varav tre var amerikanska och israeliska”. Hittills har västmedia undvikit att rapportera detta. belhaj I Libyen har Abdel Hakim Belhaj, en viktig amerikansk samarbetspartner i störtandet av Gaddafis regering nyligen meddelat att han är ledare för den ”islamiska staten” i Nordafrika. Abdel Hakim Belhaj satt i amerikanska fängelser i flera år, kom sedan till Libyen, där han var efterlyst för terrordåd. Som tidigare ledare för al-Qaida-kopplade ”Libyan Islamic Fighting Group”, sedan den Tripoli-baserade ”Dawn-gruppen” har Belhaj försvarats av Washington och lovordats av amerikanska kongressledamöterna John McCain och Lindsey Graham. En förändring pågår hos och i synen på al-Qaida-grupperna. Jabhat al-Nusra rapporteras överväga att skära banden till al-Qaida, för att få Qatar att öka sin finansiering. Foreign Affairs publicerade till och med en undersökning som hävdar att ISIS var ”förvånansvärt positiva till demokrati”.
Den syriska armén återtar gradvis Aleppo, trots de fientliga försörjningslederna från Turkiet till stöd för sekteristiska grupper från i Jordanien och Israel. Gränsen till Libanon kontrolleras till stor del av den syriska armén och Hizbollah. I öster kontrollerar den syriska armén och dess lokala allierade större delen av Hasaka och Deir e-Zour, och en slutlig kampanj mot Raqqa beräknas komma. Försöket av Nato och Gulfstaterna att störta den syriska regeringen har misslyckats.
Bevisen på hemlig relation och samarbete mellan Washington och ISIS är betydande och bidrar till att förklara varför Syriens biträdande utrikesminister Fayssal Mikdad talar om Washingtons ”kosmetisk krig” mot ISIS. Denna extremistgrupp är ett fotfäste för Washington att hålla sig kvar i regionen, och försvaga både Syrien och Irak. USA:s ”krig” mot ISIS är ineffektivt. Studier av ”Janes Terrorism och Insurgent databas” visar att ISIS’ attacker och mord i Irak ökat kraftigt sedan USA:s flygattacker började. De huvudsakliga striderna på marken har utförts av den syriska armén och, mer nyligen, av de irakiska väpnade styrkor med iransk uppbackning.
Dessa förhållanden rapporteras vilseledande i västerländsk media. Man hävdar att Syriens armé inte slåss mot ISIS, som motiv för USA:s bombningar inne i Syrien. Syriens prioriteringar har varit i tätbefolkade västra Syrien, men sedan åtminstone början av 2014 har Syriens armé varit den största kraften mot ISIS i Hasaka, Raqqa och Deir eZour. I mars rapporterade Reuters att den syriska armén nyligen dödade två ISIS befälhavare tillsammans med 24 soldater vid Hamadi Omar. Ett närmare samarbete mellan Iran, Irak, Syrien och Libanons Hizbollah är en styggelse för Israel, saudierna och Washington, men det sker utifrån gemensamma intressen.
Det är bara logiskt att Irans militär vuxit fram som Iraks främsta samarbetspartner i den irakiska militärens senaste offensiv mot ISIS-kontrollerade Tikrit. Washington har ställts åt sidan, vilket orsakar bestörtning i de amerikanska medierna. General Qasem Suleimani, chef för Irans Quds Force är en ledande aktör i Tikrit-operationen. Ett decennium efter Washingtons planer på att minska Irans inflytande i Irak hävdar en artikel i Foreign Policy att Irans inflytande är ”på sin högsta punkt i nästan fyra århundraden”.
Valda referenser
* Mahdi Darius Nazemroaya (2006) Plans for Redrawing the Middle East: The Project for a ‘New Middle East’. http://www.globalresearch.ca/plans-for-redrawing-the-middle-east-the-project-for-a-new-middle-east/3882 * Seymour Hersh (2007) The Redirection. http://www.newyorker.com/magazine/2007/03/05/the-redirection * Al Akhbar (2011) Syria: What Kind of Revolution? http://english.al-akhbar.com/node/540 * The New Yorker (2013) Syrian Opposition Groups Stop Pretending. http://www.newyorker.com/news/news-desk/syrian-opposition-groups-stop-pretending * RT (2014) Anyone but US! Biden blames allies for ISIS rise. https://www.youtube.com/watch?v=11l8nLZNPSY * Iraqi News (2015) American aircraft dropped weapons to ISIS, says MP. http://www.iraqinews.com/iraq-war/american-aircraft-airdropped-weapons-to-isis-says-mp/ * Washington Post (2015) Syrian rebel group that got U.S. aid dissolves. http://www.washingtonpost.com/world/syrian-fighter-group-that-got-us-missiles-dissolves-after-major-defeat/2015/03/01/286fa934-c048-11e4-a188-8e4971d37a8d_story.html * David Kenner (2015) For God and Country, and Iran, Foreign Policy. http://foreignpolicy.com/2015/03/05/for-god-and-country-and-iran/ * Reuters (2015) Syrian air strike kills two Islamic State commanders. http://www.reuters.com/article/2015/03/07/us-mideast-crisis-syria-islamicstate-idUSKBN0M30F720150307
Tillägg Anders Romelsjö * Andra uppgifter om stöd av USA & Co till IS. * Uppgifter finns på flera håll att CIA utbildat ISIS soldater i Jordanien.
