Saskia Sassen har hyllats som en av världens främsta intellektuella. När den amerikanska tidskriften Foreign Policy rankade världens viktigaste tänkare för några år sedan kom hon på plats 43 och hennes böcker finns på fler än tjugo språk. Hon har skrivit för Le Monde, The Guardian och International Herald Tribune och till vardags är hon professor i sociologi på Columbiauniversitet. Där sitter hon också ordförande för The Committee on Global Thought tillsammans med Joseph E Stiglitz, som har fått ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Då vi ses i Stockholm har hon tagit morgonplanet från New York och efter vår pratstund kliver hon direkt in i en väntande taxi för att ta nästa plan till Zürich för ännu ett seminarium.
”... like a bourgeois hero”, skrattar hon om sitt schema och det gör hon ofta, skrattar, åt glappet mellan verkligheten och hur den beskrivs: ”Klimatförändringar … haha … säg som det är i stället … död mark … dött vatten …” Ja, orden är viktiga för Saskia Sassen som menar att ”vissa begrepp är inbjudningar till att inte tänka.”
SASKIA SASSEN VILL INTE att vi pratar om ojämlikhet mer; på 1980-talet gjorde hon det gärna men numera duger det inte att tala om mer ojämlikhet eller mer fattigdom eller mer vad-det-nu-pratas-om-för-dagen. Begreppet rymmer inte längre den obarmhärtiga omfattningen på krigen, svälten, fattigdomen, självmorden, arbetslösheten, de döda haven och de utrotade växterna och djuren. ”Det är brutalt. Utan nåd”, säger hon och skrattar inte längre, men säger att det pågår en utrensning av människor – ut ur samhället, ut ur systemet, ut ur statistiken och om detta flyger Saskia Sassen runt världen för att föreläsa inför fullsatta auditorier, ibland inför tusentals personer: ”Jag är hard core, jag ger dem fakta, de älskar det!”
HON ÄR PÅ SÄTT och vis imponerad av vilket enastående elände människan lyckats skapa på jorden, och just att människan skapar världen är en av hennes stora poänger.
”Fattigdom skapas”, säger hon. ”Rättvisa skapas.”
Fler än femtio miljoner människor har nyligen fördrivits eller flytt från sina hem.
”Det har vi skapat.”
Över hälften av Grönlandsisen smälte häromåret på mindre än en vecka.
”Vilken prestation!”
En av världens största sjöar, Aralsjön, har nästan torrlagts, till öken.
”Wow!” säger Saskia Sassen som om hon med stolthet berättade om ett barnbarn som nyss lärt sig cykla, på bakhjulet, baklänges: ”Det är fantastiskt att tänka på vad människan klarar av.”
Lägg det där på minnet förresten, skapandet. Hon återkommer till det.
ENLIGT SASKIA SASSEN har ett slags rovdjurslogik spridit sig i samhället sedan 1980-talet. Det handlar om pengar, om vinst, till varje pris. Men det är inte de gamla vanliga direktörernas fel. Rovdjurslogiken bygger enligt henne på komplexa kombinationer av sådant som lagar och avtal, kunskap och teknologier, individer och organisationer. ”Små bitar från här och där som utvecklas till en nästintill självgående mekanism … destruktiv … till förmån för ett fåtal …” Naturligtvis finns även individer som påverkar utvecklingen och hon pekar ut några som hon anser vara en del av problemet. De är män i toppen av Wall Streets banker: ”Absoluta rovdjur. Utan skam. De här killarna bryr sig bara om sitt eget bästa.”
ATT ROVDJURSLOGIKEN har blivit så framgångsrik beror delvis på att den drivs av världens mest begåvade människor, enligt Saskia. Hon hävdar att systemet sugit åt sig de smartaste och mest kreativa studenterna från de bästa skolorna – fysiker och programmerare, killar och tjejer, från alla världsdelar, som ständigt utvecklar nya innovationer som systemet kräver. Men borde inte så skarpa typer ifrågasätta vad de gör? Enligt Saskia Sassen hinner de aldrig ens luta sig tillbaka för att reflektera kring vad som vore bäst, för sig själva eller världen: ”Det är som i en krigszon, i djungeln. De måste vinna, vara högst upp, eller så åker de ut. Det här sker långt bortom vanlig konkurrens och kräver intelligens, snabbtänkthet och instinkt, att döda.”
DE KOMPLEXA kombinationerna till trots finns en företeelse som har varit avgörande för rovdjurslogiken, nämligen vår tids ångmaskin. ”Många tror att det är it men nej! Det är finans”, säger hon och berättar om finansbranschens ”briljanta hjärnor” och ”beundransvärda kunskap” som skapar ”simpel brutalitet.” Och hon säger att finansbranschen inte skapar några egna värden men måste ”invadera” andra delar av samhället med sina produkter, så som när fattiga människor lockas till att låna pengar för husköp eller semesterresor, eller som när enorma landområden i Afrika töms på människor för att bli säkerheter i finansiella produkter. Och hon visar hur finansbranschen blivit nästan oförståeligt stor: bara de så kallade derivaten, branschens mest effektiva produkt, var värda mer än tio gånger världens samlade BNP redan 2008. Sedan dess har världsekonomin tvärnitat medan derivatens värde nästintill fördubblats.
ATT FINANSBRANSCHEN ideligen växer ger den också mer och mer makt, eftersom världens stater och medborgare använder allt mer av sina intäkter till att betala räntor. Länder som Filippinerna och El Salvador spenderar uppemot en fjärdedel av statsbudgeten på räntor och vart fjärde land i världen har tvingats till kraftiga nedskärningar efter den ekonomiska krisen, enligt data från IMF, som också visar att 90 procent av jordens befolkning kommer att drabbas av åtstramningarna. 6,3 miljarder människor! Dessutom lider många människor av sviterna efter dåliga privatlån och bara i Spanien har 400 000 bostäder övergivits. I Ungern är siffran mer än dubbelt så hög. ”Européer tänker ibland att problemen inte finns här”, säger hon. ”Det gör de. De är otroliga, de finansiella instrumenten.”
Företagen verkar däremot närmast oberörda av krisen. Saskia Sassen visar ett diagram över amerikanska företags vinster där krisen syns som ett kort hack i en annars oavbrutet stigande kurva. ”Det går upp, upp, upp … och där är en liten kris ... på ungefär två timmar”, säger hon.
ÄVEN DEN POLITISKA makten har infiltrerats av rovdjurslogiken enligt Saskia Sassen. ”Jag har inget förtroende för politikerna”, säger hon och förklarar att de ”inte gör läxan” eller försöker förstå vad som händer och att de över huvud taget inte vill pyssla med så komplexa företeelser som finans. ”De överlåter det till experterna och varifrån kommer de? Från näringslivet!” Hon berättar att näringslivets ”experter” tagit sig djupt in i världens regeringars styrande organ och att globaliseringen, avregleringarna och privatiseringarna har lett till att makten förskjutits från medborgarna till näringslivet. Teserna exemplifierar hon med att kommentera hur USA styrs: ”... Vi har haft finansministrar från GOLDMAN SACHS … HAHAHAHAHA … och nu har Obama utsett ännu en Wall Street-typ … jag förstår mig inte på Obama ... jag kan inte förstå det …”
HON ANVÄNDER MÅNGA exempel från USA, men anser att hela världen delar samma problem, även Skandinavien. Sverige har förvisso lägre statsskuld nu än 1980 och lägst andel fattiga inom EU, men har samtidigt EU:s största andel fattiga pensionärer tillsammans med Ungern och Slovakien, och dessutom hastigt växande klyftor mellan fattiga och rika, enligt data som Saskia Sassen har hämtat från OECD.
Saskia säger också att problemen inte håller sig till traditionella kategorier som vänster och höger. ”Jag älskar den här historien”, säger hon och berättar om två gruvor som dödat jorden, var och en på sitt sätt: ”Norilsk i norra Ryssland, världens största komplex för nickelproduktion, djup, kommunistisk historia, startade som ett Gulag, slavarbete, statsägt, korruption, omfattande miljöförstöring. Guldgruvorna i Montana i USA, djupt kapitalistisk historia, har alltid undvikit lagarna, maximerar vinsten och så vidare och jag frågar vad spelar mest roll? Att en är kommunistisk och den andra kapitalistisk eller att bägge förstör miljön? Vi behöver avteoretisera diskussionen. Jag vill börja om från början och skära tvärs igenom några av de gamla begreppen”, säger hon.
Så vad kan vi göra?
”Jag har inga lösningar. Jag haaaaatar böckers sista kapitel som säger att vi måste göra det ena eller andra … neeej …”, säger hon och vill vare sig ge råd eller rekommendationer. Däremot har hon ”idéer” som möjligen kan pusslas ihop till något slags färdriktning: ”Mycket kommer att fortsätta att vara som det är … det bra och det dåliga … men mycket faller faktiskt sönder framför våra ögon … och vi måste … agera tillsammans … det finns mycket kunskap som har tagit en lång siesta, vi måste väcka den, vi måste använda den … bryt ner ekonomin till våra lokala gemenskaper. Jag har sagt det till mina studenter. Om ni behöver en bokhylla eller ett bord, enklare möbler, fråga någon invandrare inom femhundra meter … det gör oss till skapare inom den lokala gemenskapen. Vi skapar. Det är väldigt grundläggande. Det kommer inte att förändra systemet men vi blir skapare … nu är vi bara konsumenter, som köper. Jag vet inte var det slutar … allting börjar lite annorlunda och sen plötsligt … är allting annorlunda … jag tror att lösningen handlar om staten … vi måste återta staten … vi måste få staten att fungera … och vi måste alla, på något sätt, bli aktiva skapare.”