Jag reste till Rumänien och talade med Elena Vaduva och Maria som varit tiggare i Sverige. Deras män återkom aldrig levande från Sverige. De sörjer och bär svarta kläder.
En tradition bland den ortodoxa troende romska minoriteten i Rumänien.

Elena berättar att hon fick hem kroppen efter sin man utan kläder och insvept i vit plast. Det är en grov förelämpning för oss. Vi romer har starka traditioner. Vi fick lägga kläderna ovanpå kroppen vid begravningen. Det är viktigt för oss att den döde får lämna oss med värdighet. Hon ser sammanbiten ut när hon berättar om det inträffade. 

Efter branden i EU-migranternas tältläger i Högdalen fördes två män med ambulans till Uppsala akademiska brännskadeavdelning. Vassili Zamfir, Elenas man blev nedsövd och behandlades för brännskador och inre skador. Codrut Kalanyost fick lämna sjukhuset samma dag med brännskador i ansiktet och på händer. Han reste några dagar senare tillbaka till Rumänien efter att alla i lägret boende blivit avhysta från lägret.

Codrut Kalanyost vaknade tidigt under morgonen av branden och berättar att det börjat brinna samtidigt i de fyra skjulen som stod nära varandra. Tillsammans med Vassili som senare avled av sina brännskador forcerade de dörren och lyckades komma ut.

Vassili återvände tillbaka in i det brinnande skjulet för att rädda identitetshandlingar och pengar. Det var då hans kläder fattade eld och han kastade sig brinnande ut ur skjulet. Båda männen sprang till en bensinstation i närheten och fick hjälp att larma ambulans. Brandkåren var då på väg till platsen. (se tidigare artikel i Folket I bild)

Ingen avspärrning gjordes av polisen av brandplatsen förrän flera timmar senare. Inga spårhundar användes för att söka efter eventuella lösningsmedel som kan ha använts vid branden. Sven Hovmüller, professor i kemi och aktiv i föreningen Hem som hjälper EU-migranter berättar att han några dagar senare hittade trasor som kan ha använts vid branden. När han ringer polisen är dessa måttlig intresserade av det han funnit på platsen.

Elena Vaduvas med sonen Robert. Foto© antoniegrahamsdaughter 2014

Elena Vaduvas änka efter Vassili är starkt påverkad av sorgen efter sin man. Ett funktionshindrat barn, en pojke gråter och Elena försöker få barnet att somna. Jag har två barn med Vassili. Nu är vi ensamma. Hon berättar att hon reste till Sverige och träffade sin man som låg på sjukhus. Han var en av de som blev brännskadad i lägret i Högdalen. Efter behandlingen på Uppsala Akademiska sjukhus flyttades han till S:t Görans sjukhus i Stockholm. Hon berättar att när hon träffade honom var han på bättringsvägen. Brännskadorna hade börjat läka. Sedan avled han plötsligt av inre skador. Det var en chock för mig. Hur kunde det hända, säger hon. Tillsammans besöker vi gravplatsen utanför byn. Platsen är fylld av kransar och plastblommor. Elena gråter av sorg och oro. 

 
Maria Joan med barnen. ©Antonie Grahamsdaughter 2014

Maria Joan, är själv med 14 barn, hon berättar om sin man Ioan som var förlamad och rullstolsbunden. Han återkom aldrig från tiggarresan i Sverige. Under sin tid i Stockholm avled han plötsligt av en hjärtinfarkt. Sonen Vassili som omkom i branden skulle föra sin fars kropp hem till Rumänien för begravning.

Maria Joan är uppvuxen på ett barnhem i Rumänien. Hennes man Ioan hämtade henne från ett av dessa hem. Maria, berättar att åtta av hennes barn är också på barnhem, fyra av dem kommer hem på helgerna. Två av de äldre barnen har egna spädbarn.

Hon är bekymrad över hur hon skall försörja sig och barnen. Hon berättar sin historia medan barnen stojar och småbusar omkring henne.

Vi har inte längre pengar till mat eller något annat.  Jag försörjer de sex barn som finns hemma samt barnbarn. Utmed gårdsplanen hänger rader av tvättade barnkläder.

Hon lyfter upp ett av barnens fot, en pojke mellan 5-6 år. Under på fotsulan finns ett infekterat oläkt sår. Vi har inte råd att skaffa bandage och något att tvätta såret med, säger Maria.

Vi fortsätter vidare till byn där Codrut Kalanyost bor med sin fru och barn. De bor i ett litet hus med två rum vid floden. Familjen samlas omkring oss och Codrut visar sina brännskador. Han var en om dem som skadades vid branden i Högdalen och fick vård på brännskadeavdelningen, Uppsala Akademiska sjukhus.

Codrut Kalanyost med ärr efter brännskador ©Antonie Grahamsdaughter 2014

Han berättar att han får värk i ansiktet när det är kallt. Den högra handen blev svårast brännskadad. Jag ser att huden är avfrätt på de skadade områdena. Han är bekymrad över de fakturor på flera tusen kronor han fått från Karolinska sjukhuset. Hur skall de kunna betala dem säger han. Han behöver komma till läkare i Rumänien för att undersöka de nervskador han fått. Bestående men av brandskadan. Vi har inte ens pengar till att bekosta en undersökning, berättar han.

Codrut Kalanyost säger att han inte vill tillbaka till Sverige. Han är rädd efter branden i lägret. Han bekräftar att han fortfarande tror att branden var anlagd.

Tiden innan valet ökade hotbilden mot EU-migranternas läger runt om i Stockholm.

Flera hotbilder mot Eu-migranter fanns på Flashback, Internet. Tidigare under sommaren skedde en attack mot ett annat läger i närheten där tälten blev sönderskurna(se tidigare artikel i Folket I bild). Strax efter branden i Högdalen började ytterligare ett läger med bilar vid E4, Midsommarkransen att brinna.

En uppskattning är att EU-migranter i Europa för hem 2 % av Rumäniens BNP genom gatutiggeri men också genom tillfälliga arbeten, Enligt flera Eu-migranter som jag talar med finns det mycket lite hjälp för den romska minoriteten i Rumänien. Vi kan bara hjälpa oss själva berättar en ung man som bodde i lägret i Skarpnäck. Han har byggt till sitt hus med pengar från tillfälliga arbeten och gatutiggeri i Sverige.

Foto & Text: