Det konstaterar Amnesty International i en ny rapport, "Trigger-happy: Israel´s use of excessive force in the West Bank". Enligt Philip Luther på Amnesty visar rapporten på "ett skakande mönster av olagligt dödande och omotiverat skadande av palestinska civila av israeliska styrkor på Västbanken".

Amnesty International har dokumenterat dödandet av 22 palestinska civila på Västbanken det senaste året, åtminstone 14 av dem i anslutning till olika protester. De flesta dödade är unga vuxna, fyra är barn. Enligt FN har fler palestinier dödats det senaste året än under de två senaste åren tillsammans. Totalt har på tre år 45 palestinier dödats och 261, varav 67 barn, skadats allvarligt av skarp ammunition. Bland de drabbade finns fredliga demonstranter, civila förbipasserande, människorättsaktivister och journalister.

Ett förvånansvärt stort antal palestinier – totalt uppåt 8.500, varav 1.500 barn! – har också skadats på annat sätt, av gummikulor och urskillningslös användning av tårgas. I några fall har offren avlidit av skadorna. Påfallande många palestinier har skjutits i ryggen när de försökt fly, och alltså knappast utgjort något direkt hot mot de israeliska soldaterna, eller någon annan.

En stor del av händelserna har ägt rum i samband med olika protester mot ockupationen. Protesterna har gällt Israels fortsatta och oavbrutna utbyggnad av olagliga bosättningar på ockuperad mark, den 80 mil långa mur/barriär som byggs på ockuperat område, fördrivning av människor och förstörelse av deras hem, de hundratals militärposteringarna som hindrar fri rörlighet, de speciella vägar som bara får användas av militärer och bosättare. Protester har också hållits mot Israels upprepade angrepp mot Gaza, mot att Israel arresterar och fängslar tusentals palestinier, mot dödandet och skadandet av människor i samband med olika militära raider. Och allt fler protesterande möts nu av dödligt våld.

Ett exempel är Samir Awad, en 16-åring från Bodrus utanför Ramallah, som sköts till döds när han demonstrerade nära sin skola mot den mur som israelerna byggt rakt igenom hans by. Kulor träffade honom i bakhuvud, ben och skuldra när han flydde undan de israeliska soldater som överfallit den lilla gruppen ungdomar. "De sköt honom först i benet, ändå lyckades han springa iväg" berättar hans vän, Malik Murar (16), som såg händelsen. "Hur långt kan ett skadat barn springa? De kunde lätt ha arresterat honom. Istället sköt de honom i ryggen med skarp ammunition".

Amnesty International konstaterar att Israel hittills inte visat någon som helst vilja att utreda förhållandena. "Det nuvarande israeliska systemet har visat sig bedrövligt inadekvat. Det är varken oberoende eller opartiskt och saknar helt genomlysning. Myndigheterna måste genomföra snabba, grundliga och oberoende undersökningar i alla misstänkta fall av godtyckligt och grovt våld, speciellt när det resulterat i död eller allvarlig skada" säger Philip Luther. Något som dock knappast är möjligt. Våldet är sanktionerat på högsta politiska nivå, och den nuvarande israeliske försvarsministern, Moshe Yaalon, har bland annat öppet deklarerat att den israeliska arméns uppgift är att "bränna in i palestiniernas medvetande deras nederlag".

"Utan tryck från det internationella samfundet är det inte troligt att situationen förändras snart på något sätt" menar Philip Luther. Amnesty uppmanar omvärlden att sluta förse Israel med de vapen som används i dödandet. Samma krav reser BDS-rörelsen -

Bojkott, Desinvestering, Sanktioner – som, tillsammans med över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället, med icke-våld vill förmå Israel att upphöra med förtrycket av palestinierna, att avsluta ockupationen av arabiskt land, införa lika rättigheter för alla sina medborgare och tillåta flyktingarna att återvända. Under mars månad genomförs kampanjer i många olika länder, bland annat i Sverige.

Det handlar om att vi, för att stödja palestinierna, inte köper israeliska varor - apelsiner, sharonfrukter, tomater, SodaStream, kosmetik, elektronik och annat - i affärerna, inte deltar i vetenskapligt eller kulturellt samarbete med Israel, och inte accepterar att Israel får vara med i EM-fotboll och andra turneringar i Europa. Att svenska fotbollslag och tennisspelare inte möter israeliska. Vi turistar inte i Israel. Och kräver att Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) slutar att umgås med israeliska ministrar som själva är bosättare på ockuperad mark. Vi kräver att Israel utesluts ur Eurovisionsschlagern.

Affärskedjor som IKEA och H&M måste sluta stödja ockupationen . Våra banker, inte minst Nordea, måste sluta investera våra pengar i förtrycket, Volvo sluta riva palestinska hus, och Veolia sluta bygga spårväg på ockuperat område. Det dansk-svenska G4S, som förser israeliska bosättningar och fängelser med "säkerhetssystem", måste portas från våra hem - och fråntas ansvaret för vaktandet av Riksdagshuset (!).

Vår regering måste upphöra med det militära samarbetet med Israel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv, införa sanktioner mot israeliska ledare och suspendera det förmånliga handelsavtalet med Israel - ett avtal som uttryckligen bygger på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati (artikel 2). "Om de israeliska myndigheterna önskar bevisa inför världen att man bekänner sig till demokratiska principer och internationell standard vad gäller mänskliga rättigheter måste olagligt dödande och onödigt användande av våld stoppas nu" menar Amnesty International. Det är lätt att instämma. Vill Israel vara med i gemenskapen, måste förtrycket – likt det en gång i apartheidtidens Sydafrika - först avvecklas. Våra politiker måste bli mycket tydligare än hittills på den punkten.

Lyssna på den tredje generation om rätten att återvända hem