Herr Carl Bildt! Idag anser inte den iranska opinionen att problemet med den islamiska republiken begränsas till säkerhet och dess eventuella vilja att framställa atomvapen. Dessa problem härstammar från regimens mycket reaktionära och antifolkliga väsen. Det handlar om en regim som skulle aldrig utan terror, förtryck, hot och spänning i omvärlden överleva.
Herr Carl Bildt! Om i anser att det enda problemet med iranska islamiska republiken är att den inte lyder stormakternas beslut i samband med regimens atomiska äventyrer så måste ni kunna stå till svars inför världsopinionen när det gäller regimens många brott och systematiskt förtryck av det iranska folket. Människor frågar er vilket svar har ni när det gäller:
• Ruhollah Khomeini, grundaren av Iranska islamiska republiken gav i sina första fatwas och religiösa dekret order om att kvinnor måste bära slöja, Kurdistan skulle anfallas, folkliga tidningar skulle stängas, icke-islamska organisationer och partier skulle upplösas, universiteten skulle attackeras och många sekulära, frihetssträvande och radikala studerande och lärare skulle avstängas, fängslas och avrättas.
• Kriget mellan Iran och Irak ledde till ännu hårdare kontroll och större förtryck. Det blodiga kriget varade i åtta år. I kriget blev mer än två miljoner människor hemlösa, skadade, lemslösa eller döda.
• Efter kriget i enlighet med ett dekret från Khomeini avrättades under två sommarmånader 1978 mer än 5000 politiska fångar. Ansvaret för att genoföra detta massmord hade man tilldelat en tremannagrupp. Nuvarande ”justitieminister” i Hassan Rohanis regering, Pormohammadi, var en av dessa tre personer.
• Var och en kan tänka sig hur ett land vars företrädare ger order om mord på författare i andra länder behandlar det egna landets författare, journalister och konstnärer.
När islamiska republikens ”reformister” med Mohammad Khatami fick besitta presidentposten 1997 trodde en del krafter i väst att detta kan tolkas som tecken på kommande reformer i Iran. Dock var så aldrig mening och så blev aldrig fallet. Tvärtom intensifierade islamiska republikens ”informationsministeriet” jakten på oliktänkande: under hösten det året dödades många författare och oliktänkare såsom Mohammad Mokhtari, MohammadJaffar Pouyandeh, Parvaneh Forouhar och Daryoush Forouhar i en serie bastaliska mord som kom att kallas ”Seriemord” i landet.
När strukturen efter morden avslöjades och det blev klart att personer inom informationsministeriet hade beordrat och utfört morden tillsatte Khatami en kommittee för att ”utreda” morden. Till chef för kommitteen utsåg han Mohammad Rabii, en av grundarna till informationsministeriet! Resultatet var att mördarna fick gå fria och Naser Zarrafshan som var advokat för några av de mördades familjer arresterades och fick genomlida ett femårigt fängelsestraff. Idag är Rabii arbetsmarknadsminister i Rohanis regering!
• Samma år, under försommaren, attackerade islamiska republikens säkerhetsstyrkor studentbostäder i Tehrans universitet. Bland andra brutaliteter kastade styrkorna tårgas i studenternas rum och kastade några studenter ut ur fönstren. Många skadades och minst en person dog under attacken. För att ge stöd åt de attackerade studenterna ordnades en strejk bland övriga studenter. Islamiska republikens ledare, Ali Khamenehi, och den nuvarande presidenten, Hassan Rohani, som då var ansvarig för ”säkerhetsrådet” gav order om förnyade attacker. Minst 1000 studenter arresterades och fängslades, några ”försvann” och minst en, Akbar Mohammadi” dödades i fängelset.
• Under islamiska republikens 35-åriga historia har många arrangerade ”val” ägt rum i landet. Det mest omtalade ”valet” ägde rum för fem år sedan. Valfusken var så uppenbara så att miljoner människor tog sig ut på gator och torg för att protestera. Massprotester attackerades brutalt. När 100 personer dog under attacker eller i fängelser. Många utsattes för våldtäkt i fängelser. Många andra dömdes till fängelsestraff och en del fortfarande är fängslades. Även Mosavi och Karrobi, två motkanditater vars röster hade överförts till Ahmadinejad fortfarande sitter i husarrest.
• Dagens president Hassan Rohani framställs i en del av den västliga massmedian som en ”moderat” ledare. Så är inte fallet. Han har visat att han och hans regering är lika brutal som företrädarna. Regimens ”Tillrättavisningspatrullen” som kan jämföras med nazisternas SA-ligor, har fått verka fritt på gator och torg och utöva förtryckning på främst kvinnor och ungdomar.
• De iranska fängelserna är överfyllda och har fått ta emot fyra gånger mer än sin kapacitet. Idag sitter 250 tusen iranier i fängelser. Det innebär att 348 iranier per 100000 invånare sitter i landets fängelser. Motsvarande internationella jämförelsetal är 132. De allra flesta av landets fångar är människor som på grund av fattigdom och misär tvingats begå handlingar som i islamiska republiken räknas som kriminella handlingar. Den höga fångtätheten och regimens attityd gentemot fångarna har lett till horribla förhållanden i fängelser. Nivån av hygien är låg och sjukdomar härjar i fängelser.
• Under tiden Rohani har varit landets president (under ca ett halvt år) har minst 400 personer avrättats. Därigenom har avrättningstakten höjts. Efter Kina är Iran det land som avrättar flest människor per år. Dessutom är Iran enda landet i världen som avrättar barn och ungdomar samt personer som har begått brott när de var barn. Homosexualitet och konvertering från islam till andra religioner räknas till allvarliga brott och kan leda till dödsstraff.
• Även protest mot orättvisor och dåliga förhållanden inom arbetsmarknaden kan leda till förföljelser, fängelse och tortyr. Ett exempel får belysa verkligheten i detta fall. ”Parrand byggprojekt” är ett enormt byggprojekt som har haft 6000 anställda. Sedan sex månader har dessa personer inte fått betalt för erlagt arbete. För några veckor sedan fick 1200 personer besked om uppsägning. Många arbetare deltog i protester mot uppsägningar och uteblivna löner. Resultatet var förnyade attacker och mer än 100 fängslanden.
• Många fackligt aktiva personer sitter idag i iranska islamiska republikens fängelser. Några av dessa är Behnam Ebrahimzadeh, Reza Shahabi, Shahroukh Zamani, Mohammad Jarahi, Pedram Nassrollahi, Mohammad Mohammadi, Afshin Nadimi, Mehrdad Sabouri, Yousef Abkharabad, Vahed Seyedeh, Mohammad Molai och Vafa Ghaderi. En del av dessa, såsom Reza Shahabi, befinner sig i mycket svår fysisk situation och trots läkarnas rekommendation vägrar regimen ge dem behövlig vård.
Herr Carl Bildt! Under 35 år har det iranska folkets utsatts för systematiskt förtryck och terror, censur, kontroll, orättvisor, könsapartheid, ekonomiskt och socialt misär, fängslanden, tortyr och avrättningar vars like kan vi enbart hitta i nazityskland. Under dessa år har många människor deltagit i kampen för att uppnå ett rättvist samhälle där mänskliga rättigheter respekteras, kvinnor är jämställda männen, de olika folkgrupperna får rättvis behandling, barnen slipper arbeta och bo på gatan, förtrycket mot kvinnor, ungdomar, författare, konstnärer, oliktänkare med flera upphör, tortyr och avrättningar olagligförklaras och individernas fri- och rättigheter garanteras. Kampen har varit svår och många har lidit svårt. De har attackerats, förföljts, avskedats, fängslats, torterats och avrättats. Dock fortsätter kampen på alla nivåer.
Herr Carl Bildt! Vilket blir ert svar till människor som frågar er om ni vet hur det iranska folket har haft under 35 år och hur de har det idag? Vilket blir ert svar till människor som frågar er om ni har agerat på något sätt eller kommer att agera på något sätt för att förändra situationen.
Med respektfulla hälsningar,
