Lars-Gunnar Liljestrand

Aldrig under de senaste 20 åren har USAs regering stått så isolerad i frågan om väpnad attack som idag.
Obamaadministrationen har uttalat att man planerar en väpnad attack mot Syrien. Trots de senaste dagarnas händelser med en form av uppgörelse om de kemiska vapnen har USA-regeringen inte dragit tillbaka sitt hot om att komma att använda vapen mot Syrien.

Den amerikanska regeringen hade räknat med att på det nyligen avhållna G20-mötet i S:t Petersburg kunna samla en allians för en väpnad attack. Det lyckades inte. USA har endast Frankrike med sig på att delta i ett anfall mot Syrien.

Veckan innan G20-mötet hade det brittiska parlamentet röstat mot Camerons förslag att ställa sig bakom USAs krigsplaner.

Arabförbundet har inte enats bakom USAs krigslinje.
Rader av tunga stater: Kina, Ryssland, Indien, Tyskland, Italien, Sydafrika, Polen hänvisar till att Syrienfrågan ligger på FNs bord.
Från Kina till EU till Vatikanen säger man nej till väpnad attack.

Det amerikanska folket säger också nej till kriget. Sex olika opinionsundersökningen visade i stort sett samma resultat: omkring 60% är emot en väpnad attack och bara 25-30 är för.
I Sverige har regeringen uttalat att Syrienkonflikten bara kan lösas genom FN och att Sveriges hållning står på FN-stadgans grund. Samma sak har framförts av viktiga svenska folkrättsexperter som Hans Blix och Hans Corell.

FN-stadgans våldsförbud har alltså många och starka vänner. Obamaadministrationens krigsplaner har svagt stöd och har lett till USAs isolering i Syrienfrågan.
Staternas överväldigande majoritet står bakom den internationella rättsordning som FN-stadgan utgör och vill inte ha internationell anarki och rättslöshet och världspoliser som gör som de vill.
FN-stadgan är entydig. Det finns inga kryphål. Frågan ligger på Säkerhetsrådets bord och skall hanteras av säkerhetsrådet.
Obamaadminstrationen har inte ens försökt hitta ett folkrättsligt grundat stöd för en attack. Administrationen har vagt talat om USAs nationella säkerhet och att det gäller att straffa Syrien. Inget av detta utgör någon rättlig grund för USA att anfalla.

Storbrittanninens premiärminister Cameron försökte, innan parlamentet sa nej, hänvisa till en påstådd rätt till humanitär intervention utan säkerhetsrådsbeslut. Motiveringen var snarlik den som brittiska regeringen förde fram inför bombkriget mot Jugoslavien 1999.
I media i väst har man på olika håll talat om att NATOs bombkrig mot Jugoslavien 1999 skulle kunna åberopas som ett slags prejudikat. Bombkriget som pågick under 78 dagar genomfördes utan beslut av säkerhetsrådet. Motivet sades vara att skydda den albanska befolkningen i provinsen Kosovo i Jugoslavien och det betecknades av NATO i propagandan som en ”humanitär intervention”. USAs president Clinton påstod att över 100 000 kosovoalbaner hade dödats eller fördrivits vilket i efterhand visat sig inte vara sant.

Det likaså folkrättsstridiga bombkriget mot Irak 2003 följde ett liknande mönster. Det genomfördes utan beslut av säkerhetsrådet. Kriget förbereddes genom en intensiv kampanj om hotande massförstörelsevapen. Det är belagt att detta var lögnaktigt. En överväldigande majoritet av världens stater gick också emot angreppet på Irak. Denna allvarliga kränkning av FN-stadgan fick USA-alliansens stater att framstå som de aggressorer de var.

Hans Blix tidigare chef för IAEA har jämfört en attack mot Syrien med invasionen av Irak 2003 av USA och Storbritannien i allians med ”friendly states”. Anfallet på Irak var ett brott mot folkrätten och på samma sätt skulle en attack mot Syrien vara det, sa Blix i en artikel i Guardian.

Bombkrigen har aldrig accepterats som någon ny folkrätt av den stora majoriteten av FNs medlemsstater. Tvärtom har den överväldigande majoriteten av staterna vid flera tillfällen kraftigt uttalat sig mot vissa västmakters påståenden om att humanitär intervention kan motivera militärt angrepp på andra stater. En av åklagarna som varit med vid Nürnbergrättegången 1945, Walter J. Rockler skrev efter NATOs bombkrig 1999: ”Vi har utlöst en flagrant militär aggression, oupphörligt attackerat ett litet land främst för att visa att vi styr världen.”
FNs Generalförsamlings session 2005 avvisade förslag från väst att så kallad Responsibility to Protect (R2P) skulle ligga till grund för att kringgå FN-stadgans våldsförbud och intervenera i ett annat land utan säkerhetsrådsbeslut.

De alliansfria staterna utgör två tredjedelar av FNs medlemsstater och representerar omkring hälften av jordens befolkning. Vid sitt möte förra året uttalade alliansfria staterna sitt stöd för FN-stadgan och kravet på att alla medlemstater skall avhålla sig från att uppträda som världspolis och att stadgans våldsförbud inte fick kringgås: ”Statscheferna underströk FN-stadgans grundläggande princip att alla stater skall avhålla sig från användandet av våld eller hot om våld mot andra staters territoriella integritet eller politiskt oberoende eller på annat sätt som är oförenligt med FN-stadgans syfte.” Udden var tydligt riktad mot de väststater som de senaste 20 åren på olika sätt brutit mot våldsförbudet.

När vi här idag säger: ”NEJ TILL KRIG MOT SYRIEN” står vi tillsammans med den överväldigande delen av världens stater och försvarar FN-stadgans våldsförbud!
Lars-Gunnar Liljestrand

Talet hölls på manifestationen söndag 15 september kl 13-16 på Sergels torg i Stockholm.  OBS! Ett viktigt beslut har tagits av arrangörerna till morgondagens manifestation "Nej till krig mot Syrien". Arrangörerna har enats om att manifestationens gemensamma och enda paroll är: ”Nej till krig mot Syrien” och det är denna paroll vi för fram på banderoller, plakat och som slagord. Utöver detta finns syriska och svenska laggan med i manifestationen, men inga övriga symboler, fanor eller porträtt.För Folket i Bilds Stockholmsavdelning: Jan Erik Romson, ordförande

USA:s planer på att angripa Syrien har tillfälligt stoppats av det rysk/syriska nedrustningsinitiativet om att Syriens kemiska vapen ställs under internationell kontroll. Syrien har nu också att skrivit under konventionen om förbud mot kemiska vapen.

Våldsförbudet är grundpelaren i FN-stadgan. Våld mellan stater är bara tillåtet i självförsvar samt om säkerhetsrådet beslutat om detta utifrån konstaterat hot mot internationell fred och säkerhet. Under de senaste 20 åren har USA och dess allierade genomfört en rad militära interventioner i andra länder som inte haft stöd i FN-stadgan. USA inriktar sig nu mer på krig genom bulvaner och psykologisk krigföring. I Syrien sker detta genom stöd direkt och via länder som Qatar och Saudiarabien till en splittrad rebellrörelse med allt starkare in slag av al-Qaidagrupper. Fokus i kampen mot terrorismen är i Syrien. Ett anfallskrig stärker al-Qaida, liksom stödet till rebeller då detta försvagar Syriens regering.

Det är människorna i Syrien som skall bestämma hur landet skall styras, utan militär inblandning från andra stater. Den inhemskt baserade oppositionen har också denna åsikt.

Sverige har gått emot vapenleveranser till rebellerna i Syrien, upprätthåller diplomatiska förbindelser med Syrien och står inte bakom kravet att ställa syriska regeringen inför Internationella brottmålsdomstolen.

Vi måste se till att Sverige står fast vid denna politik. Endast en stark fredsrörelse kan stoppa USA:s planer att attackera Syrien och få slut på det pågående kriget i Syrien som hålls igång av USA och dess allierade genom vapenleveranser till rebellerna.

Nej till krig mot Syrien!

Ladda ner PDF "Flygblad Manifestation söndag 15 september kl 13-16 på Sergels torg i Stockholm", längre ner