I stället för ”Guds rottweiler”, som Benediktus XVI ibland kallades, har vi nu en påve som i fråga om homosexualitet ödmjukt säger ”vem är jag att döma?” och som i fråga om krig och fred i världen snarare anknyter till polacken Karol Józef Wojtyła, mera känd som Johannes Paulus II.
Vem minns inte denne påves kritik av Bushs och Blairs planer på att anfalla Irak? Om ni börjar bomba, sade han den gången, kommer ni att få svara både inför Gud, inför historiens domstol och ert eget samvete. Denna appell samlade, den 15 februari 2003, flera miljoner demonstranter i Rom.
När påven Franciskus förra lördagen, den 31 augusti, under kvällsbönen Angelus tog tillfället i akt att brännmärka de amerikanska planerna på att ingripa militärt i Syrien då använde han medvetet Johannes Paulus II:s ord från år 2003: ”Mai più la guerra!” Aldrig mera krig! Han talade ur djupet av sitt hjärta, hävdade att ”guerra chiama guerra e violenza chiama violenza” (krig föder krig och våld föder våld) och var personligen påtagligt berörd av det syriska folkets lidanden och risken för att ett västligt angrepp trappar upp våldsamheterna ytterligare. Därför utropade han följande lördag, den 7 september, till en fredens dag, en dag med bön och fasta för att försöka få världens mäktiga (i detta fall presidenterna Obama och Hollande) att inställa krigsplanerna och i stället välja dialog och förhandlingar. I Rom samlas fredsvännerna på Petersplatsen, även nu i samband med Angelus.
Påven Franciskus' fredsappell har mött stort gensvar. I Italien kommer det att hållas fredsmanifestationer även på flera andra håll. En lång rad ministrar i den nuvarande regeringen har också tillkännagett att de stöder initiativet. Det inte bara utrikesminister Emma Bonino utan också försvarsministern Mario Mauro, infrastruktur- och transportministern Maurizio Lupi, integrationsministern Cécile Kyenge och ministern för offentlig administration Gianpiero D’Alia. Och från världens alla hörn kommer också positivt gensvar: från kristna och muslimska syrier i olika flyktingläger i Libanon, från Indonesien, Hong Kong, kyrkor i Latinamerika, kristna ledare i Irak och Egypten etc. etc.
Men från Svenska Kyrkan är det ganska tyst. I Uppsala, i kyrkan Helga Trefaldighet, hålls en bönevaka för fred i Syrien, samtidigt med fredsbönen i Rom. Men vad säger ärkebiskopen? Hade KG Hammar fortfarande innehaft detta ämbete skulle han säkert inte ha underlåtit att göra sin röst hörd. Nu får jag i stället citera Stefan Lindgren som på sin blogg 8 dagar skrivit:
”Men var står den svenske ärkebiskopen. När ska han utlysa en vaka i Kungsträdgården för att stoppa USA:s krig? I ett läge där Sveriges politiker hymlar och står på kö för att uttrycka ’förståelse’ för USA behövs andlig och moralisk ledning.”
Margareta Zetterström
