Trettiotvå journalister har mördats i det lilla centralamerikanska landet sedan militärkuppen 2009. Det gör Honduras till det farligaste landet i världen att utöva journalistyrket i.
Tidigt i sitt morgonprogram i Globo-TV, ”Anibal Barrow och Inget Mer”, hade journalisten bjudit in den honduranska Motståndsrörelsens främste ledare, Juan Barahona, veteran inom den honduranska vänstern och fackföreningsrörelsen. Bägge andades oro för situationen i Honduras som varje dag begraver 20 människor i ett land med lika många invånare som Sverige. Eller 86,5 mord per 100.000 invånare. Det kan jämföras med grannlandet Nicaragua som redovisar 11.
Vad de bägge då inte visste den 26 juni var att Barrow skulle komma att kidnappas några timmar senare av ett mordkommando bestående av åtta personer. I 17 dagar var Barrow försvunnen. Mördarna styckade och brände kollegan på order av ”beställaren” för att utplåna spåren av Barrow.
Medlem i Libre
Barrow tillhörde samma parti som Barahona, Refundacion y Libertad, LIBRE. Många drar slutsatsen att mordet är en ytterligare varning till kritiska journalister att sluta ”gräva” i korruption som genomsyrar hela det honduranska samhället, en slags ”colombianisering” av Honduras.
Mordet skakade verkligen hela landet, inte bara den martyrkantade journalistkåren. Till och med Unesco fördömde mordet.
När en av mördarna bytte ut chipset i Barrows mobiltelefon utlöste det larm hos polisen. Fem personer greps och en av de fem valde att samarbeta och gav nyckelinformation om var kroppen kunde hittas.
Rättsläkare och poliser säker efter kroppen av Anibal Barrow.
Krokodilernas uppgift
Inte alla likdelar av Barrow kunde påträffas.
– Vittnet uppgav att de (mördarna) försökte bränna kroppen med bensin. Men när de insåg att det inte gick, beslöt det sig för att skära av armar, ben och huvud från bålen. Kroppsdelarna kastades i lagunen Siboney för att krokodilerna skulle sluka dem”, sa Roberto Ramirez, den ansvarige undersökningsåklagaren.
Bålen påträffades men det var tillräckligt för obducenterna som kunde konstatera med vetenskaplig säkerhet att det var vår kollega som hade dumpats i träsket med krokodiler.
Enligt det skyddade vittnet betalade ”uppdragsgivaren”, en höjdare inom det honduranska samhället, 300.000 lempiras, cirka 100.000 svenska kronor, för mordet. Fem av de åtta materiella förövarna av mordet är gripna medan de återstående är efterlysta. Åklagaren vägrar uppge vem som är uppdragsgivaren med hänvisning till ”pågående utredning”.
Mordhot från samma telefonnummer
Fem dagar innan kroppen av Barrow påträffades mottog journalisten Mario Castro ett SMS-meddelande.
Det kom från samma telefonnummer (9992-6688) som hade använts när Anibal Barrow hade mordhotats innan han mördades. Castro är en uttalad anhängare av Motståndsrörelsen och partiet Libre och leder programmet ”Piskslag mot Korruptionen” i Globo-TV. I SMS-texten stod det: ”Samma sak som hände er lille kollega, kommer också att hända er (. . .) Ni är ett gäng fräcka skojare och träd som inte ger bra frukt huggs ner”.
Mord, press- och yttrandefrihet
När en journalist mördas i Brasilien eller Mexiko blir det stora rubriker. Men Honduras är nästan helt dolt i världspressen trots att det skyhögt överträffar antalet mördade kollegor i alla andra delar av världen.
Inte heller Reportrar Utan Gränser anser att det mördas tillräckligt med kollegor för att placera landet på listan över länder som inte ger journalister den säkerhet de behöver. I stället fördöms Kuba, Venezuela, Ecuador, Bolivia eller Nicaragua som om det vore en ren årsrutin för ”brott mot pressfriheten”.
D.E.
