Det är dags för Sveriges politiker att se sanningen i vitögat. Kriget i Afghanistan är ett enda stort misslyckande. Det orättfärdiga kriget är på väg att bli ett fiasko. Sanningen är att kriget inte går mot fred. Freden är inte ens i sikte. Militärerna har kört fast. Det finns inte heller några tecken på att den internationella styrkan håller på att vinna civilbefokningens hjärtan. Det är snarare tvärtom. Kriget skapar nya fiender och ännu mer hat. Det går inte att tvinga fram förtroende och vänskap. En civil afghan på flykt i sitt land sa: ”Förr var vi fattiga. Nu är vi ännu fattigare, skadade och lever mitt i en eldstrid”.

Det meningslösa kriget har inneburit död och åter död. Tusentals och åter tusentals, kanske tiotusentals, civila afghaner, poliser, afghanska soldater och talibaner har fått sätta livet till. Enbart förra året, 2009, var dödssiffran över tvåtusen. I dödstalen ingår många afghanska kvinnor och barn. Tusentals USA- och Isafsoldater har dödats. Tiotusentals har skadats. Från medicinskt håll uppges att hörselskador, hjärnskador och allvarliga psykiska problem hos soldaterna ska räknas i hundratusentals.

Nu får det vara nog! Stoppa det meningslösa dödandet! Använd istället miljarderna till civila och humanitära insatser till det lidande och krigströtta afghanska folket. Afghanistan behöver infrastruktur, vägar, skolor, sjukhus, brunnar. Sociala program för barn och kvinnor. Vi vill att svensk ungdom ska ha andra uppgifter i Afghanistan än att bli ditskickade för att kriga.

Jag uppmanar de rödgröna partierna i riksdagen och alla fredsälskande riksdagsledamöter i den borgerliga alliansen att rösta nej till regeringens krigsproposition! Ta hem de svenska trupperna! Avsluta det svenska kriget i Afghanistan! Öka biståndet!

Ingen kritik skall riktas mot de svenska soldaterna. De fullgör sina uppgifter. De har blivit ditskickade av Sveriges riksdag och regering.

Krigets farlighet har ökat för de svenska soldaterna. Så länge Sverige har soldater i Afghanistan så ska de naturligtvis ha den bästa och modernaste utrustningen. Inklusive moderna ambulanshelikoptrar. Något annat vore ansvarslöst och omoraliskt. Antalet incidenter har ökat mycket kraftigt under detta år. Under de första månaderna i år lär incidenterna ha uppgått till ett betydligt större antal än vad som har uppgivits. Jag kräver en öppen och korrekt redovisning! Svenska folket måste få veta sanningen om det svenska kriget i Afghanistan. Det är regeringens uppgift och ansvar att komma med korrekta uppgifter.

Jag kräver också att regeringen och försvarsmakten redovisar de verkliga kostnaderna för Sveriges Afghanistankrig. Således inte bara de kostnader som framgår av statsbudgeten. Om man till exempel tar med löner och utbildningskostnader och kostnaderna för krigsmateriel som förslits och måste förnyas så torde siffran räknas i flera miljarder. Det är en anständighetsfråga mot Sveriges folk och skattebetalare att Regeringen och Försvarsmakten talar om vad de verkliga kostnaderna för Sveriges deltagande i USA:s och NATO:s Afghanistankrig är. Om inte så sker bör Riksrevisionen snarast möjligt göra en analys av vad kriget kostar och har kostat.

Det har i Sverige felaktigt hävdats att Afghanistankriget är FN:s krig. Men det är inte FN:s krig! De svenska soldaterna bär inte FN:s blå baskrar. FN bestämmer inte över kriget. Det är USA som gör det. Detta visades med all tydlighet när krigets militäre ledare generalen Mc Chrystal avskedades. Det var USA och dess president som höll i snöret. Inte FN:s generalsekreterare!

Isaf, som de svenska trupperna ingår i, har inget FN-mandat. Under krigets första år leddes kriget av Isaf. Men sedan 2006 är det NATO som leder kriget och drar upp krigsstrategin. Det betyder att de svenska soldaterna är helt inordnade i NATO:s struktur och kanaler.

Det har i Sverige från politiker och militärer förnekats att Sverige skulle befinna sig i krig. En svensk överste, som ledde de svenska trupperna, protesterade till och med när vi sa att Sverige var i krig, sida vid sida med andra Isaf-trupper, som däremot rakt ut sa att man är i krig! Den löjliga svenska förnekelsen hade ett tag inga gränser. Lögnerna tog överhand.

Faktum är följande: Utan debatt, och utan att Sveriges riksdag har förklarat krig så har Sverige kastats ut i krig. Trovärdigheten i den militära alliansfriheten har allvarligt skadats. Sverige har kommit allt längre in i NATO.

Vi måste vara mycket tydliga och bestämda på den här punkten.

Sverige är inte och ska inte bli medlem i NATO!

Vi som är emot kriget har under många år hävdat att Afghanistankriget redan från början var fel och inte går att vinna och att USA:s närvaro liksom NATO:s närvaro har ett mycket tvivelaktigt stöd i folkrätten. Det var med folkrättsargument som Olof Palme starkt, tydligt och envist kritiserade USA:s krig i Vietnam och Sovjets krig i Afghanistan. Jag och den tidigare FN-ambassadören Anders Ferm arbetade när Olof Palme. Vi vet att Olof Palme stod för fred och inte för krig!

NATO förbehåller sig nu rätten att förlänga sin närvaro bortom år 2014, som var överenskommelsen i Kabulkonferensen från juli i år. Samma brasklapp har kommit från ledande politiskt håll i Sverige. Jag menar att kriget utan en bestämd tidsgräns inte gagnar någon.

Vi som har samlats här på Sergels Torg idag är klara i vår uppfattning och vårt krav.

Sveriges riksdag bör reservationslöst förklara att ta hem de svenska trupperna från Afghanistan med början redan i början av nästa år, det vill säga 2011. Beskedet skall vara klart och tydligt och reservationslöst. Det bör räcka med ett halvår för att avveckla hela den svenska militära insatsen. De befintliga anläggningarna och den militära utrustningen kan överlämnas i civila afghanska myndigheters händer. Sverige måste avsluta det afghanska krigsäventyret. Vi måste sätta stopp för Sverige som krigförande land. Låt det svenska Afghanistankriget bli en sorglig parentes i Sveriges historia!

Jag tror att ett snart tillbakadragande ökar pressen på USA att ompröva sin Afghanistanpolitik. Ett snabbt och resolut svenskt tillbakadragande blir ett viktigt stöd för de amerikanska fredskrafterna.

Den nya röd-gröna Afghanistanpolitiken i Sverige är ett steg framåt mot återtåget från kriget i Afghanistan. Man har äntligen tagit bladet från munnen och erkänner att kriget och dödandet av civila inte kan pågå hur länge som helst. Den röd-gröna inställningen är en seger för den kritik som Afghanistan-solidaritet, Folket i Bild, Kvinnor för fred och andra fredsrörelser har stått för.

Det är aldrig lätt att stå upp för freden. De som kräver fredliga lösningar istället för krig, våld och död kritiserar man. Det fick Olof Palme erfara. Det har också jag fått erfara många gånger sedan jag för snart fyra år sedan skrev min första protestartikel mot kriget i Afghanistan. Jag har känt ert stöd. Jag ämnar, så länge hälsan tillåter, att fortsätta att hävda att Sveriges varumärke skall vara fred och fredsförhandlingar. Och inte krig! Sverige ska inte vara med i krig. Sverige skall vara med i fredsbevarande operationer under ett klart FN-mandat.

Vi har en idé, en vision tillsammans. Vi har ett budskap till Sveriges ungdom. Till svenska folket. Fred och frihet över hela världen för alla folk. Det är ingen omöjlighet. Tillsammans ska vi kämpa för att nå det målet! Vi kommer aldrig att förtröttas.

-------

Artikeln var publicerad i FiB 11-2010.

Thage G. Peterson är socialdemokrat och har bland annat varit justitieminister, talman och försvarsminister. Eva Wernlid är frilansfotograf och medlem i fib:s styrelse och redaktionskommitté.