Sedan en vecka har över en miljon människor demonstrerat i ett 60-tal städer i Turkiet. Orsakerna uppges vara dels turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogans auktoritära styre, polisbrutalitet, planerna på att förvandla Gezi-parken till en shopping-galleria samt att döpa den efter sultanen Yavuz Selim som genomförde massakrer på alaviter.
Direniş Ne İstiyor
Manifestation utanför Turkiska Generalkonsulatet i Malmö den 8 juni kl. 14:00
Det folkliga uppror som vi nu skådar i Turkiet är en total missnöjesförklaring som till största del har sin upprinnelse i de turkiska myndigheternas och AKP- regimens angrepp mot arbetarklassen och dess 1 Maj-firande på Taksim-torget i Istanbul i år. Den tändande gnistan till folkets motstånd blev dock försöken att bebygga Taksim Gazi-parken mitt i Istanbul med hotell och en moské. Parken som finns till åminnelse av landsfadern och republikens, tillika den sekulära statens grundare, Mustafa Kemal Atatürk.
Den sekulära staten har allt eftersom avvecklats under den fundamentalistiska Erdogan- regimen, med ett alltmer inskränkt levnadsutrymme för folket som sker med en tilltagande fascistifiering och islamisering av det ekonomiska, sociala, kulturella och politiska livet. En utveckling som mot det turkiska folkets vilja understöds av imperialismen, främst från USA och EU för att upprätthålla Turkiet som militärbas, närmast vid annekteringen av hela regionen Mellanöstern. En slags symbios eller korsbefruktning äger rum där imperialismens koloniala konservatism möter den islamistiska, håller varandra om ryggen och tillsammans utför sina anti-folkliga åtgärder inne i landet och går tillsammans utåt. Det multinationella monopolkapitalets intressen förenas med den politiska och islamistiska fundamentalismens frivilliga ”femtekolonn” i reaktionen mot folket, för krig och ockupationer och oändliga profiter.
Alltsedan år 2002 har AKP- regimen uppvisat sin tydliga arbetarfientlighet men speglat sig i västimperialismens ”demokrati” för sitt interna stöd och den egna ”demokratiska” positionen medan hundratals oppositionsledare och journalister fängslats.
Det fredliga turkiska folket har nu på ett tydligt sätt ledsnat på utförsäljningen av landet till imperialismens intressen som försätter hela folket och nationen i stor krigsfara, på den islamisering med intolerans och inskränkthet som införts med de små stegens tyranni och inte minst mot polisvåldet mot folket den senaste tiden med döda, hundratals sårade och fängslade, vattenkanoner och tårgas.
Turkiets folk genom arbetarorganisationer, socialister och kommunister förenas med republikens anhängare till ett folkligt uppror mot AKP- regimens fundamentalistiska diktatur.
Läs mer på FiB.se:
