Läget i Irak
Efter nästan tio års kamp mot krig och ockupation tvingade Iraks folk USA och dess allierade att dra tillbaka sina stridskrafter från Irak. Den militära ockupationen avslutades och huvuddelen av ockupationstrupperna lämnade landet, men ett stort antal ambassadvakter, militära rådgivare och kontraktanställda finns kvar. Den av USA iscensatta ”politiska processen”, som baseras på den illegitima och sekteristiska Bremerförfattningen, tvingade fram en ”libanisering” av den irakiska staten. De olika makteliter som stödde USA-invasionen skulle dela på kontrollen för att garantera fortsatt USA-inflytande i landet.

Den militära ockupationen är över. Motståndet har gått in i en andra fas, som handlar om att få bort de kvarvarande sekteristiska politiska strukturer som påtvingades landet genom ockupationen.

För att motverka den växande motståndsrörelsen stödde USA en ”El Salvador- modell” med av USA tränade dödsskvadroner för att driva fram etnisk rensning och inbördesstrider. Detta öppnade landet för inblandning av sekteristiska grupper utifrån, som sunnitiska Al Qaida och shiitiska Al Qud, med förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Motståndskampen mot USA splittrades.

De massiva folkliga protester som nu sprider sig i Irak har materiell grund. Följderna av ockupationen och splittringspolitiken drabbar såväl shiiter som sunniter och kristna, såväl araber som kurder och turkmener. Upplösningen av armén och förbudet mot Baathpartiet berövade miljontals irakier och deras familjer i alla grupper försörjningsmöjligheter. Regimen kan inte garantera folkets säkerhet mot terrorattacker. Folk sprängs i luften av bomber, fängslas utan rannsakan eller åtal; fångar torteras och våldtas. Alltfler människor avrättas. De omfattande demonstrationer som organiserats har varit fredliga och har försvarat Iraks enhet på icke-sekterisk grund. Men imperialismen och en del krafter, även från grannländerna, utnyttjar oron i sekteristiska syften vars mål kan vara att en delning av Irak i svaga klientstater.

USA-imperialismen har planer att krossa Syrien och Iran, legitima statsbildningar som är grannar till Irak, och installera klientregimer av samma typ som i Irak, Afghanistan och Libyen. Med avsikt att rita om hela Västasiens karta, ”det Nya Mellanöstern”, använder de sig av olika argument för att rättfärdiga sin ”humanitära intervention”.

Ingen bör ta Saudiarabiens och Qatars omsorg om demokratin eller USA:s oro för kärnvapenspridning (utom till Israel) på allvar. Det är klassisk kolonial politik, att söndra och härska under falska premisser. Och det är civila som betalar dessa planer med krigets konsekvenser. Irak är ett klart exempel på detta.

Gränserna i Mellanöstern upprättades efter första världskriget. Handels- och stamförbindelser över gränserna har varit och är fortfarande viktiga, men gränserna respekteras inte när sekteristiska väpnade grupper för in vapen och soldater som kränker länderna oberoende. Även detta bidrar till att trappa upp interna och regionala konflikter i området och splittra den nationella enighet som behövs för att bekämpa de nya koloniala herrarna.

Bara Iraks folk självt kan återvinna sin frihet och sitt oberoende och upprätta fred. IrakSolidaritet tar inte ställning mellan olika grupper inom det irakiska motståndet. Vår solidaritet grundar sig på det gemensamma intresset att slå vakt om nationellt oberoende mot imperialismen. Vi samarbetar med alla irakiska grupper och internationella krafter som stödjer ett enat, icke-sekteristiskt, självständigt och fredligt Irak, ett sekulärt samhälle där religion eller etnisk tillhörighet inte bestämmer landets politik.

Verksamhetsplan för 2013 – 2014

Irakfrågan står inte i fokus för fredsarbetet och kampen mot USA:s krigspolitik på samma sätt som då landet var ockuperat. Även IrakSolidaritet påverkas av det förändrade läget. Det irakiska folkets kamp för att bli av med resterna av ockupationen kompliceras av krig och krigshot i området. Vi har fortsatt ansvar för att stödja Iraks folk, som har drabbats oerhört hårt av detta brottsliga, folkrättsstridiga krig. Samtidigt måste vi anpassa vårt sätt att arbeta för att kunna mobilisera fortsatt stöd till folkets kamp i Irak.

Under de kommande två åren måste vi koncentrera oss på:

ATT bevaka och informera om händelseutvecklingen i Irak och stödja alla icke-sekteristiska ansträngningar att få bort resterna av ockupationen

ATT kräva oberoende, internationella undersökningar om ockupationens brott mot mänskliga rättigheter.

ATT kräva att en speciell rapportör för mänskliga rättigheter för Irak utses av FN samt att kräva att effekterna av användning av uranvapnen i Falluja och andra områden utreds grundligt

ATT tillsammans med andra internationella anti-ockupationsrörelser delta i kampanjen för ”Rättvisa åt Irak – de skyldiga måste ställas till ansvar”
130519

Information om årsmöten: styrelse och verksamhetsberättelse finns här.

Kontakt: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Hemsida: www.iraksolidaritet.se