Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014  är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-överenskommelsen.

Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition icke får ifrågasättas.

Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet, sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt avgör när våra trupper ska bort.

Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga något bestämt om någonting.

Löftet på en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012 framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju ren nonsens så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.

Enligt miljöpartiets  Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".

Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns ockupation av Afghanistan?

Reinfeldt var tvunget att ingripa och påpeka att kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".

Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel. Äntligen en svensk politiker med karaktär!

I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.

Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med Fredriks distinkt formulerade lögner.