Rättelse: Mitt namn är Karin Ekholm och jag är informatör på Läkare Utan Gränser. Vi har reagerat på en artikel i FiB (20121104) skriven av Stefan Lindgren där han återger ett av sina tal. Han anger där Läkare Utan Gränser som källa till påståendet att hälften av krigarna i Syrien är av utländsk härkomst. Jag vill upplysa om att källan inte är Läkare Utan Gränser eller någon anställd av oss. Jaques Bérès, en av grundarna av organisationen och som med största sannolikhet är den källa Stefan Lindgren stöder påstående på, arbetade på ett sjukhus Syrien i augusti men var inte där på uppdrag för Läkare Utan Gränser. Som medicinsk humanitär organisation har Läkare Utan Gränser inte uttalat sig om sammansättningen av det väpnade upproret i Syrien.
Vi skulle uppskatta om FiB tog in en rättelse som förtydligar att vi inte är källan till denna information.
Vänliga hälsningar
Karin Ekholm
Informatör/Public Engagement Officer
Läkare Utan Gränser/Médecins Sans Frontières
Gjörwellsgatan 28, Box 340 48, 100 26 Stockholm
Direct phone: +46 10 199 32 55
Mobile Phone: +46 70 193 76 38
Mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
www.lakareutangranser.se
Stefan Lindgren:
Det här är vad Stefan Lindgren sa:
Man har ljugit för oss. I 20 månader har man ljugit och sagt att "diktatorn"och "barnamördaren" Bashar Al-Assad är på vippen att falla. Vilken dag som helst. Ju fortare, ju mer sanktioner vi inför mot landet och ju mer vi stöder de hjältemodiga rebellerna.
De unga journalisterna har rest i skytteltrafik till Turkiet för att slussas in i rebellkontrollerade delar av Syrien och intervjua glada mördare i chicka bandannas. Sverige förser dem med mobila kök och ambulanser för sårade.
I en intervju i Svenska Dagbladet i juli (18 juli 2012) sa Carl Bildt att det nu bara var "slutstriden" om Syrien som återstod.
I 20 månader har så Bashar Al-Assad förklarats vara på fallrepet, men han har ju inte fallit? Stora delar av anrika städer som Hama, Homs, Aleppo har ödelagts av rebellerna och hundratusentals civila tvingats på flykt. Gruvliga terrordåd har inträffat nästan dagligen - ibland med uppenbar logistisk hjälp av utländska underrättelsetjänster - och ändå sitter Bashar kvar. Avhoppen från hans regim har varit mycket få.
Uppenbarligen har man ljugit för oss. I parti och minut. Det folkliga stödet för Syriens regering har varit mycket starkare än Nato:s ledare och västmedia har velat medge. Nu försöker man förlänga detta ljugande genom att stoppa de sista informationskällorna från den andra sidan.
Genom beslut av EU har all satellit-TV från Syrien och Iran stoppats från och med oktober. Den västerländska demokratin ska tydligen försvaras med censur av den ena sidans argument.
Men som tyskarna säger Lögner har korta ben.
Sanningen om den syriska väpnade s k oppositionen, Fria syriska armén och en rad andra benämningar, börjar sippra ut.
Massakern på 28 obeväpnade regeringssoldater har fått FN att reagera och tala om krigsförbrytelser på rebellsidan. De som följt nyheterna på nätet vet att sådana massakrer förekommit många gånger tidigare. Houlamassakern som sattes upp på regeringens konto var i själva verket en massaker på regeringsanhängare.
Det står ganska klart att den väpnade oppositionen långt ifrån att vara en folklig revolt drivs av utländska intressen. Qatar och Saudiarabien, två länder med odemokratiska regimer men med desto större resurser är ledande och tar order av USA och Nato. Där spelar den forna kolonialherren i Syrien Frankrike en särskilt ondskefull roll liksom Turkiet, som av och till fångas av nostalgi för det osmanska imperiet.
Alla dessa länder ger terroristarmén logistiskt stöd och förser den officiellt med allt upp till kommunikationsutrustning, inofficiellt med tyngre vapen och helt nyligen även värmesökande robotar.
En viktig kontingent syriska terrorister utgörs av Al Qaida-soldater som tidigare kämpat mot USA i Irak och Afghanistan. Uppenbarligen har State Department inga problem att alliera sig med krafter som president Obama offentligt beskriver som USA:s största fiende.
Enligt ett vittnesmål från Läkare utan gränser är ungefär varannan sårad rebell i Aleppo utlänning. Om den siffran är representativ skulle det kunna innebära att USA och dess allierade har en legoarmé på 50 000 man på plats i Syrien med tillgång till bottenlösa arabiska kassakistor.
Vad är det om inte en utländsk invasion? Kom ihåg att Internationella brottmålsdomstolen fällde USA i ett mål om Nicaragua för stödet åt Contrasgerillan, som var betydligt mindre. Domstolen fann att USA:s ekonomiska och militära stöd till en part i ett inbördeskrig utgjorde ett brott mot aggressionsförbudet i FN-stadgan.
Trots att FN:s säkerhetsråd inte har några sanktioner riktade mot Syrien har USA, EU och Arabförbundet infört sådana sanktioner som förvärrar situationen för civilbefolkningen. 2,5 miljoner syrier har ett akut behov av humanitär hjälp och över 340 000 har flytt till grannländerna.
Även i sin diplomati har USA visat att målet inte alls är fred i Syrien. I veckan har utrikesminister Hillary Clinton försökt distansera sig från det så kallade Syriska Nationella Rådet som "ett exilgäng utan kontakt med verkligheten" och denna vecka möts alla finansiärer av terroristinvasionen av Syrien under Clintons ledning till en konferens i Qatar för att försöka lista ut en ny plan och bilda en exilregering, vars ledare redan är utsedd - av Washington.
Att FN har ett medlingsuppdrag i Syrien och att en internationell överenskommelse med bland annat Syriska Nationella Rådet om en övergångsregering i Syrien slöts i juni i Genève nonchaleras fullständigt av USA.
För varje nykter bedömare finns bara en väg ut ur krisen i Syrien och det är vapenstillestånd och en förhandlingsprocess, som inte blir lätt. Syrien är en sekulär stat, kanske Mellanösterns enda vid det här laget, ett land med flera religiösa samfund och etniska grupper som måste samsas om makten. Det säger sig självt att motsättningar mellan stora folkgrupper inte kan lösas med militära medel, vilket vore liktydigt med den ena gruppens folkmord på den andra eller den andra på den tredjes.
Ett maktövertagande i Syrien av de fundamentalistiska grupper som idag driver upproret skulle med all sannolikhet betyda slutet på den sekulära staten och början på ett allmänt religionskrig.
Är det just detta USA och Israel önskar uppnå? En viktig arabstat i totalt kaos, vilket skulle underlätta det militära angrepp på Iran som nu uppskjutits till 2013 och som Israel räknar med blir av, oavsett hur presidentvalet går i USA.
Till dem som bygger sin strategi på sådana överväganden säger vi: Se skriften på väggen! USA är sedan länge på nedgång i världen och kan inte gapa över för mycket.
Se hur det gick med deras så kallade befrielse av Irak. USA:s oljebolag är nu bannlysta från Irak förutom Kurdistan och landet håller på att bli en viktig motvikt till USA i regionen. Vad hade USA för de fyra biljoner dollar som spenderades på krigen i Irak och Afghanistan?
Absolut ingenting.
De mest insiktsfulla i ledande amerikanska och europeiska kretsar förstår redan att USA:s och EU:s krigsplaner i regionen på sin höjd kommer att uppskjuta deras oundvikliga återtåg. Ur askan efter de krig som nu pågår och de som planeras kommer att stiga ett Mellanöstern ännu mer beslutet att befria regionen från USA:s, oljeshejkernas och rasstaten Israels strupgrepp.
Inte heller syndafloden varade för evigt.
Stefan Lindgren
