Den Saudiskägda TV kanalen Al Arabiya [i]startade den 29 september 2012 ett program som tv-kanalen kallade för: ”Syria Leak”. Det sändes under två veckor och där offentliggjordes ”hemliga dokument ” som påstods komma från syriska underrättelsetjänsten och syriska presidenten.
Al Arabiya hävdade att de granskat dokumenten och funnit att de var ”äkta”. Al Arabiya hävdade vidare att deras källa och uppgiftslämnare hörde till den syriska oppositionen som kommit över dessa ytterst hemliga dokument.
Giselle Khoury som presenterade programmet använde sig av en syrier, Imad al-Din al-Rashid, som är representant för Muslimska Brödraskapet, som kommentatorn och analytiker.[ii]
http://english.alarabiya.net/
http://english.alarabiya.net/
http://www.youtube.com/watch?
Nedanstående dokument påstås avslöja en rysk order från den ryska marinbasen i hamnstaden Tartous, att skjuta ner det turkiska stridsplanet den 22 juni i år.
I ett annat dokument ”avslöjas” att presidenten själv fick order från vad Al Arabiya kallar för ”det rysk-iransk- syriska gemensamma kommandot i Moskva”. I denna order ingick att det turkiska stridsflygplanets två piloter som tillfångatagits av syriska styrkor skulle lämnas till Hizbollah i Libanon som skulle avrätta dem och lämna kropparna där stridsflygplanet sköts ner.
http://english.alarabiya.net/
Syftet med dessa påståenden var att anklaga Ryska federationen, Iran och Syriens president för att ha gett order att avrättat krigsfångar och därmed ha begått krigsbrott.
I den turkiska tidningen Hurriyet avfärdar dock turkiska militära experter, bland dem general Erdoğan Karakuş påståendena i dokumentet.
Turkiets försvarsminister İsmet Yılmaz bestred Al Arabiyas uppgifter och konstaterad, att de saknade trovärdighet. Talmannen i Ryska federationens utrikesdepartement anklagade vissa arabiska media för att vara samvetslösa och sprida lögner om situationen i Syrien vilka omvärlden blivit van vid.
För att ha ”belägg” för hur regeringen i Syrien och i synnerhet president Bashar al-Asad har omfattande hemliga planer för destabiliseringen av många länders säkerhet visade saudiskägda Al Arabiya ett telegram som är daterat den 18 februari 2012 där vad som kallas den syriska utlandsunderrättelsetjänstens operativa avdelning skriver till syriska ambassadören i Qatar Hajem Ibraheem. Ambassadören meddelas där att en syrisk operativgrupp skall upprättas i Qatar för att sätta i gång en operation som kan destabilisera Qatars säkerhet.
Uppgifter om telegrammets datum och ambassadörens namn avslöjar att dokumentet är ett rent falsarium. Hajem hade avslutat sin tjänst som Syriens ambassadör i Qatar för 6 år sedan, i juni 2006. Syriska ambassaden i Qatar stängdes och dess personal utvisades den 8 februari 2012.
Alltså, det påstådda telegrammet skickades till en ambassad som redan var stängd och dess personal var utvisad redan 10 dagar innan det angivna datumet på dokumentet.
Al Arabiya offentliggjorde ett annat telegram skickat den 2 juni 2012. Däri meddelar syriska underrättelsetjänsten presidenten att de ligger bakom branden vid köpcentret Villaggio i Qatars huvudstad al-Doha, där 19 människor, däribland 13 barn, dog. Villaggios brand ägde rum den 28 maj 2012.
Qatars inrikesminister, Abdullah bin Nasser Al Thani, dementerade Al Arabiyas uppgift om att branden var ett verk av syrisk underrättelsetjänst. Han framhöll att branden inte var anlagd, inte orsakades av något sabotage utan hävdade istället att branden orsakades av bristfälliga elledningar i köpcentret.
http://dohanews.co/post/
Ett annat påstått hemligt dokument som Al Arabiya offentliggjort sägs ge bevis för ett gemensamt kommando bestående av Syriens president och högst uppsätta personer inom underrättelsetjänsten från Ryska federationen och Iran. Dessa sägs ha planerat terrorbombningen i al-Qazzaz som ägde rum den 10 maj 2012 inne i Damaskus, där 55 människor dog. I kvarteret al-Qazzaz låg huvudkvarteret för den syriska militära underrättelsetjänsten. Syftet med den bombningen skulle vara syriska regeringens önskan att övertyga omvärlden om att det existerar terrorgrupper i Syrien.
Andra dokument berör Syriens allierade det libanesiska partiet Hizbollah och hur detta parti skulle ha medverkat i mord på libaneser fientliga till Syrien liksom på journalisten Gebran Tueini.
Det skall noteras, att vissa av de offentliggjorda telegrammen var adresserade till ”al-Qasr al-Jumhuri”, dvs. det republikanska palatset. Sådan benämning på sådant ämbete finns inte i Syrien, utan ”Riasat al-Jumhuriya” d.v.s. republikanska presidiet.
Al Arabiya har senare bett om ursäkt för samtliga dessa påståenden och har erkänt att dokumenten som den s.k. syriska oppositionen försett dem med var falska.
http://english.alarabiya.net/
Skadan som Al Arabiyas program om påstådda syriska hemliga dokument åstadkommit är redan gjord, och ursäkten från Al Arabiya, när de var offentligt överbevisade, har inte inneburit ett slut på Tv-kanalens krigshets mot Syrien.
Under 1950 och 1960 talen ägde militära sammandrabbningar rum mellan den salafitiska staten Saudiarabien och den nasseristiska staten Egypten på jemenitiskt och övrigt Syd arabiskt område, när Egypten stödde republikanerna i Jemen och den beväpnade befrielserörelsen i Sydjemen och Dofar medan Saudiarabien och Storbritannien skickade militära experter, legosoldater och vapen till rojalisterna.
Under 1960-talet menade salafisterna att panarabismen stod i uppenbar motsättning till ett islam som förkastar nationalstaten. Islam, enligt salafismen, strävar efter ett globalt icke-nationellt politiskt styre. Dessutom var statsbildningarna i Egypten, Algeriet, Sydjemen, Irak och Syrien sekulära vilket skärpte motsättningen.
Liberalismen anser att panarabismen med dess försvar av statens suveränitet att bestämma över resurserna och fördelningen av dem enligt en samhällelig plan som ett hinder för den ohämmade utvecklingen av vad Samir Amin betecknat som ”det liberala viruset”.
Panarabismen med socialismen som statsbärande ideologi under Nasser, arabiska socialistiska Baathpartiet och Algeriets FLN har inneburit statlig reglering och offentligt ingripande i många sociala och ekonomiska aspekter.
Detta har stått i motsättning till liberalismens grundtes.
Programledaren Giselle Khoury är en känd anhängare till Libanons f.d premiärminister Saad al-Hariri och det block av libanesiska politiker och partier som kallas för 14 mars-blocket, vilket kännetecknas av långt gående samarbete med USA och Saudiarabien. Blocket är också känt för att vara fientligt till Syrien och Iran.
Programmet bjöd bl.a Imad al-Din al-Rashid som kommentator och analytiker. Imad al-Din är profesor i Sharialagen. Han var Shariafakultetens biträdande dekanus på Damaskus universitet.
Han är medlem i Muslimska brödraskapet med extrema sekteristiska åsikter vad gäller Shiamuslimer och Alawiter i synnerhet.
Imad al-Din al-Rashid bildade en muslimsk brödraskapsförsamling under täckmantel ”Den syriska nationella strömningen”. Denna församling ingår i det s.k. ”Syriska nationella rådet” i Istanbul. Han är ledamot i rådets sekretariat.
Imad al-Din medgav att hans oppositionella grupp försedde Al Arabiya med dessa påstådda hemliga dokument.
Saudiskägda massmedier och andra medier bjuder ständigt in honom att kommentera. Han framför påståenden som sällan ifrågasätts av journalister i dessa massmedier.
[i] Al Arabiya ägs av medlemmar i den saudiska kungafamiljen. Direktören för tv-kanalen är Abdul-Rahman al-Rashed, han var chefredaktör för den saudiskägda Londonbaserade dagstidningen Asharq alawsat.
De saudiskt finansierade och ägda massmedierna har ett betydande åsiktsmonopol.
I tidningarna som Asharq alawsat och al-Hayat ges stort utrymme åt apologeter för två läger som tillsynes har motsatta ideologier, nämligen: Salafismens och liberalismens. Salafismen är ett normgivande religiöst system som genomsyrar politik, ekonomi och sociala förhållanden i Saudiarabien.
Salafismens och liberalismens företrädare har en gemensam fiende nämligen Pan arabismen kombinerad med socialismen som den är gestaltad i t ex Nasserismen (uppkallad efter Pan arabisten och socialisten Egyptens president Gamal abd al-Nasir) och Arabiska Socialistiska Baathpartiet.
Under 1950 och 1960 talen ägde militära sammandrabbningar rum mellan den salafitiska staten Saudiarabien och den nasseristiska staten Egypten på jemenitiskt och övrigt Syd arabiskt område, när Egypten stödde republikanerna i Jemen och den beväpnade befrielserörelsen i Sydjemen och Dofar medan Saudiarabien och Storbritannien skickade militära experter, legosoldater och vapen till rojalisterna.
Under 1960-talet menade salafisterna att panarabismen stod i uppenbar motsättning till ett islam som förkastar nationalstaten. Islam, enligt salafismen, strävar efter ett globalt icke-nationellt politiskt styre. Dessutom var statsbildningarna i Egypten, Algeriet, Sydjemen, Irak och Syrien sekulära vilket skärpte motsättningen.
Liberalismen anser att panarabismen med dess försvar av statens suveränitet att bestämma över resurserna och fördelningen av dem enligt en samhällelig plan som ett hinder för den ohämmade utvecklingen av vad Samir Amin betecknat som ”det liberala viruset”.
Panarabismen med socialismen som statsbärande ideologi under Nasser, arabiska socialistiska Baathpartiet och Algeriets FLN har inneburit statlig reglering och offentligt ingripande i många sociala och ekonomiska aspekter.
Detta har stått i motsättning till liberalismens grundtes.
[ii] Programledaren Giselle Khoury är en känd anhängare till Libanons f.d premiärminister Saad al-Hariri och det block av libanesiska politiker och partier som kallas för 14 mars-blocket, vilket kännetecknas av långt gående samarbete med USA och Saudiarabien. Blocket är också känt för att vara fientligt till Syrien och Iran.
Programmet bjöd bl.a Imad al-Din al-Rashid som kommentator och analytiker. Imad al-Din är professor i Sharialagen. Han var Shariafakultetens biträdande dekanus på Damaskus universitet.
Han är medlem i Muslimska brödraskapet med extrema sekteristiska åsikter vad gäller Shiamuslimer och Alawiter i synnerhet.
Imad al-Din al-Rashid bildade en muslimsk brödraskapsförsamling under täckmantel ”Den syriska nationella strömningen”. Denna församling ingår i det s.k. ”Syriska nationella rådet” i Istanbul. Han är ledamot i rådets sekretariat.
Imad al-Din medgav att hans oppositionella grupp försedde Al Arabiya med dessa påstådda hemliga dokument.
Saudiskägda massmedier och andra medier bjuder ständigt in honom att kommentera. Han framför påståenden som sällan ifrågasätts av journalister i dessa massmedier.
