Lördagen den 20 oktober, någon timma före middagstid, stoppas Ship to Gazas skonare ”Estelle” av israelisk militär, och ännu ett försök att bryta Israels förödande blockad av Gaza är till ända. Fartyget bordas av tungt beväpnade och maskerade soldater och tvingas in till den israeliska hamnstaden Ashdod, där besättning och passagerare arresteras och lasten – bland annat rullstolar, fotbollar och cement – konfiskeras.

Denna gång används jämfört med tidigare överfall endast ”begränsat” våld, en del misshandel och elektriska pistoler, inga dödsoffer noteras. Händelsen möts – trots att det rör sig om ett flagrant
övergrepp på obeväpnade svenskar på internationellt vatten - av en gäspning i media, och är borta från nyhetssidorna inom något dygn. Den annars frispråkigt twittrande utrikesministern Carl Bildt protesterar pliktskyldigt mot behandlingen av svenskarna, men inte mot blockaden. Snart är Gaza åter glömt och människorna där kan gott fortsätta att leva sina kringskurna och amputerade liv under attacker från israeliska drönare.

Ungefär samtidigt med bordningen av ”Estelle” går en ”Kippavandring” genom gatorna i Malmö. Det är den andra på kort tid och syftar till att markera mot antisemitiska företeelser och ”utmana rädslan och hatet” mellan olika grupper. Man hoppas, enligt arrangören Sofia Nerbrand, att det här kan bli ”inte bara en viktig opinionsyttring, utan också en mötesplats där man kan lära känna människor som man kanske inte skulle ha träffat annars”. Och integrationsminister Erik Ullenhag, för dagen iförd den traditionella judiska huvudbonaden, kippan, markerar med sin närvaro den svenska regeringens engagemang i frågan.

För en nykter betraktare står det ju klart att de speciella motsättningarna mellan folkgrupper i just Malmö inte har så litet att göra med den politiska situationen i Mellanöstern. Många av stadens
invandrare är flyktingar undan västvärldens och Israels olika krig, en del har familjer kvar i Mellanöstern, släktingar direkt berörda av våldspolitiken - som blockaden och attackerna mot Gaza. Väldigt få inom dessa flyktinggrupper ser nog en vandring under judisk-religiösa symboler som den bästa formen av gemenskap mellan människor i Malmö.

Ett sätt att råda bot på detta är förstås att på allvar ta med alla berörda grupper i vandringar för fred, försoning och respektfull samexistens. En vandring, kippavandring om man så vill, för fred i
Mellanöstern, ett slut på krigen, stopp för ockupationen av de palestinska områdena, och ett slut på blockaden av Gaza. En manifestation där inte bara hittills inbjudna - judar, romer, samer,
sverigefinnar och tornedalingar - kunde känna sig bekväma, utan även olika kristna och muslimska grupper. En verklig mötesplats för att lära känna och förstå varandra, riva murar och rädslor och enas i kampen för en rättvis och fredlig framtid.

Vem tar initiativ till en sådan vandring?

Gunnar Olofsson. Debattör och medlem i Palestinagrupperna