Det anmärkningsvärda uttalandet, där ordföranden för Reportrar Utan Gränser (RUG) placerar in journalister i ett politiskt fack, gjorde Schüllerqvist i intervju i P1-Morgon den 11 oktober.

Hon utfrågades efter ett inslag av radions Latinamerikakorrespondent Lars Palmgren som hade intervjuat den i Colombia fängslade redaktören för nyhetssajten ANNCOL, Joaquin Perez. Han är svensk medborgare sedan 12 år och kom till Sverige som politisk flykting 1993.

1995 startade han, Jens Holm och reportern Dick Emanuelsson nyhetssajten ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Colombia.

– Under slutet av 1990-talet och 2000-talet fick den enorm genomslagskraft i Colombia med ett besökssnitt på 355.000 besökare.

Det säger Dick Emanuelsson, som tagit över ANNCOL efter att Perez för en månad sedan dömdes till åtta års fängelse för påstått medlemskap i FARC-gerillan. Däremot tillbakavisades åklagarens uppgifter om att ANNCOL skulle vara ett FARC-initiativ.

– Både Jens Holm som jag vittnade och berättade att vi själva finansierade verksamheten under vår tid. Domen mot Perez är obegriplig eftersom han inte satt sin fot i Colombia sedan 1995.

Emanuelsson är oerhört kritisk till hur svenska medier ”medvetet förtigit fallet Perez”.

– Från att Perez greps den 21 april 2011 när han landade i Caracas och deporterades till Colombia, och fram tills domslutet för en månad sedan skrevs det knappt en rad om fallet i svensk press. När Jens Holm och undertecknad deltog i en presskonferens den 6 mars i Stockholm visade det sig hur stort intresset var för ”fallet Joaquin Perez”. En erkänd baskisk internationell konfliktreporter dök upp och ställde frågor till försvarets vittnen. Ett pressmeddelande med en bred information om fallet skickades ut till ett par hundra av Sveriges största medier. Ingen kom.

Det paradoxala hände, att samtidigt med att Perez satt fängslad i Colombia utan att det skrevs en rad, mobiliserade Lotta Schüllerqvist, Svenska Journalistförbundet, riksdagsledamöter, Bildt&Cia, kort sagt hela Sverige, för att får hem Martin Schibbye och Johan Person från Etiopien.

– Jag var uppe på UD i slutet av februari och där konstaterade man torrt att Joaquin är ett ”konsulärt fall”. Snacka om skillnad i synen på Perez och Schibbye och Person! Spaltkilometer har skrivits om deras förhållande i det etiopiska fängelset medan Joaquin Perez behov av två operationer i högriskfängelset La Picota i södra Bogota är en okänd sak för den svenska allmänheten.

– Jo, för att svenska medier och maktmän som Bildt och hans språkrör Anders Jörle har bestämt sig för att Perez är terrorist eftersom han är ”revolutionär”, vilket han sa i Palmgrens intervju. På det fyller Schüllerqvist i att sajten har en politisk agenda som inte faller den till delar USA-finansierade organisationen RUG i smaken. Det är en illustration till hur hela Sverige dragits åt höger. Ett uttalande av den karaktären på 1970-talet hade mötts av ett ramaskri.

Men hur stämmer det med yttrande- och pressfrihet? Får man inte vara ”vänster” och revolutionär om man är journalist? Får man inte titulera sig journalist om man bedriver en internetsajt som har större besöksfrekvens per dag än vad El Tiempo, den största och enda dagstidningen med nationell täckning i Colombia, har?

– Lotta Schüllerqvist´ uttalande leder osökt mina tankar tillbaka till Västtyskland och 1970-talet då ett öppet yrkesförbud, Berufsverbot, infördes baserat på politiska åsikter. ANNCOL gick fri från anklagelserna i rättegången, anklagelserna var så absurda och uppgifterna från försvarets vittnen så starka att den punkten föll. Lars Palmgrens reportage var också bra i det avseendet när han refererade till vad kollegor inom den colombianska journalistkåren sammanfattade, att en rättegång i ett annat land inte hade fällt Joaquin Perez. Men svenska UD och ambassaden i Bogota förmedlar till vad statsterrorismens representanter i Bogota säger. För Bildt&Jörle handlar det om att värna det svenska näringslivets intressen. Då är en politisk flykting med vänsteråsikter fullständigt ointressant.

– Den 19 augusti vittnade jag i en videokonferens från Colombias ambassad i Tegucigalpa, Honduras. Orsaken till att det var i Honduras och inte i Colombia beror på att jag i december tvingades lämna Colombia efter fem år av förföljelse och mordhot. Jag flyttade till Honduras för att fortsätta bevaka Latinamerika, med undantag för Brasilien och Colombia.

– Under rättegången tog åklagaren fram ett fotografi från 2001 som hon hade laddat från Google några dagar innan rättegången. Fotot placerade hon framför Skypekameran och påstod att jag, Dick Emanuelsson, var en av gerillasoldaterna på bilden. Dessa var i åldern 18-25 år och när bilden togs hade jag precis fyllt 49 år och var rejält grånad i håret jämfört med de mörkhåriga ungdomarna på bilden. Men det är klart, egot växte en aning, skrattar Emanuelsson och fortsätter:

– Domaren protesterade och så klart också Joaquins försvarsadvokat eftersom ”beviset” inte hade lämnats in i april månad då bevis och förslag till vittnen skulle presenteras för domaren. Först blev jag perplex, jag trodde inte det var sant. Sedan blev jag full i skratt och krävde inför domaren att få ge bakgrunden till åklagarens billiga trick att undergräva trovärdigheten i ett av försvarets vittnen. Hon hade så klart räknat med att bilden inte skulle erkännas som bevis, men hon kalkylerade i att skrämma mig eller få mig ur balans och lämna ett uns av tvivel hos juryn och domaren.

Bilden var i själva verket tagen av Emanuelsson under ett reportage i mellersta Colombia i januari 2001. Det publicerades i en rad tidningar, bland annat över tre spalter i den colombianska veckotidningen VOZ, första veckan i februari 2001. Men ingen ur säkerhetstjänsten anklagade Emanuelsson för att vara gerillasoldat när han i själva verket var fotografen. Den svenske reportern var ackrediterad i Colombia 2000-2005 som reporter för en rad tidningar som Flamman, LO-Tidningen, Liberacion, norska Ny Tid och den argentinska nyhetsbyrån Argenpress.

– Händelsen är intressant för den visar på den totala undermåligheten i åklagarsidans bevisföring. Radions Lars Palmgren, som intervjuade Joaquin för ett par veckor sedan, refererade i sitt inslag till colombianska journalister som påpekar att i en normal rättstat skulle det inte ha blivit en fällande dom mot Joaquin.

Schüllerqvist är osäker om Perez kan betraktas som journalist och det för en sajt som under 2000-talet hade ett snitt på 355.000 besökare per dag.

– Harry Hjörne, den legendariske tidningsmannen och ägaren av Göteborgs-Posten, sa i början av 1970-talet att de bästa journalisterna var de som inte gick journalistlinjen på universitetet. Jag tror att han var mer sur för att dessa utexaminerade journalister var mer vänster än Hjörnes favoritjournalister.

– Lula uppnådde 5:e klass i mellanstadiet och blev metallarbetare och president. Joaquin Perez utexaminerades som industriingenjör i Cali, Colombia och valdes till kommunalråd under två perioder för vänsteralliansen UP i staden Corinto, med en stor majoritet indianbefolkning. Jag själv har ingen journalistutbildning men har utövat journalistyrket sedan 1977 och har varit medlem i Journalistförbundet 1984-2003, då jag gick över till den Latinamerikanska Journalistfederationen Felap.

I Colombia är det farligt att medarbeta öppet i ANNCOL, understryker Emanuelsson.

– Enbart för det faktumet att en nyhetsbyrå tar upp ALLA teman, inklusive reportage på gerillakontrollerat område, eller att den citerar gerillan i olika frågor förvandlar den i den colombianska regimens eller militärens ögon till en nyhetsbyrå i gerillans tjänst. Lotta Schullerqvist eller Svenska Journalistförbundet har aldrig gett mig det minsta stöd när jag, som en av sex journalister, utsattes för förföljelse av agenter från DAS, Uribes hemliga politiska polis. Det var en händelse som uppdagades fyra år efter att jag hade lämnat Colombia på grund av terrorn och de ständiga mordhoten, berättar Emanuelsson.

Åklagarämbetet slog till och beslagtog hela arkivet och där fann de en pärm med 476 A4-sidor som säkerhetstjänsten DAS-G3 hade upprättat över den svenske reportern ackrediterad i Bogota. Dokumenten visar en omfattande bevakning och avlyssning av all hans kommunikation som e-post, skuggning från hans bostad i norra Bogota till den internationella flygplatsen. Där fick han sällskap av agenterna som beskriver hur de placerade en magnet på Emanuelsson dator som fanns personbagaget ovan flygstolarna och raderade allt på hårddisken.

Dokumenten beskriver också säkerhetstjänstens planer på att upprätta en videofilm där Emanuelsson skulle ”monteras” in som gerillasoldat i tjänst hos FARC. Samma planer hade agenterna för den kände colombianske dokumentärfilmaren Hollman Morris som fått stöd flera gånger från Svenska Journalistförbundet när han mordhotats av den statliga terrorismens representanter.

– Som offer för den hemliga politiska polisens förföljelse under fem år i Colombia som ackrediterad reporter, fick jag aldrig något stöd eller solidaritet uttalad från Lotta Schüllerqvist, ordförande Reportrar Utan Gränser eller andra medier och kollegor i Sverige. Orsaken är naturligtvis politisk, är man vänster så ska man inte räkna med ett öppet stöd från varken Journalistförbundet eller medier i Sverige, med få undantag.

Colombias före detta president Alvaro Uribe är en av dem som har en besatthet av att bokstavligen fysiskt krossa ANNCOL. Den 13 december 2007 hotade han medarbetarna i ANNCOL helt öppet:

ANNCOL:s sajt har flera gånger slagits ut av vad Emanuelsson misstänker vara den colombianska militära underrättelsetjänsten. Men webben har alltid kommit tillbaka, till regimens förtret.

Motivet i bilden handlar om när en kombinerad gerillastyrka av FARC-ELN attackerade fem paramilitära posteringar i regionen Sur de Bolivar. Emanuelsson befann sig i en by i närheten dit han hade anlänt med reportrar och fotografer från Bogota och de största medierna, inklusive utsända från New York Times, för att göra ett reportage om ett buffelprojekt finansierat av Världsbanken. På natten attackerade gerillan para militärerna och dagen frågade Emanuelsson gerillasoldater, som kontrollerade regionen, om de gav honom tillstånd att besöka platsen för konfrontationerna, vilket medgavs.