Under namnet ”Hebrew Extreme Tourism” kan den intresserade ta del av ett ”paket” aktiviteter inkluderande historieberättande om stordåd ur Israels histora, skjutuppvisningar och en egen möjlighet att praktisera prickskytte mot så kallade ”terrorist-mechablim” (i denna kontext liktydigt med palestinier).
Aktiviteterna, som utöver israeler även lockar utländska besökare, vänder sig till turister som vill uppleva något mer utöver heliga platser och arkeologiska utgrävningar. Syftet med projektet är, enligt dess hemsida, att på ett meningsfullt sätt ”kombinera sionistiska värden med spänningen och glädjen i skjutandet”.
Medan Israels palestinska medborgare är ”befriade” från militärtjänst - och därmed från möjligheten att i nämnvärd omfattning nå några högre positioner i samhället – umgås judiska barn redan från förskolan på ett naturligt sätt med landets väpnade styrkor. Bland annat är det tradition att barnen inför större helger ger presenter och skriver brev till soldaterna. Gåvorna överlämnas antingen direkt på militärbaserna eller genom att soldaterna besöker daghem och skolor.
Sedan många år deltar de statliga skolornas judiska elever i ett program med syfte att förbereda dem inför militärtjänstgöringen. I programmet ingår temadagar, studieresor och etikdiskussioner, samt språkstudier där särskilt talangfulla elever rekryteras till underrättelsetjänsten. I klass elva eller tolv tillbringar de flesta elever en vecka på en militärbas – ett träningsläger som avslutas med skjutövningar.
Skolorna är stolta över sina soldater och offentliggör varje år, för att höja sin status, statistik över hur många elever som gått vidare till armén. I de flesta gymnasier finns en vägg med namn och bild på före detta elever som stupat i strid. Det finns också flera militärgymnasier för utbildning av yrkesofficerare. Skolresor går ofta till viktiga stridsplatser och militära minnesmärken. Soldater
vidareutbildas till lärare, och undervisar i uniform, och det blir allt vanligare att pensionerade officerare utses till rektorer.
I denna helt militariserade miljö ter sig för många den speciella bosättarturismen kanske inte så extrem. ”Det här är en turism med förhöjt värde” säger Davidi Perl, chef för Gush Etzions regionala råd.
”En erfarenhet som denna kan skapa ett världsomspännande erkännande för Gush Etzion som en pärla i turism”
Gunnar Olofsson