Media och yttrandefriheten i Irak
Senast ändrad: 2012-09-30
”Collateral murder” chockerade världen för en liten stund. Den hemligstämplade militära videon som Wikileaks läckte 5 april 2010 visar mordet på 2 Reutermedarbetare. De mejas ner från en apachehelikopter. Det är oprovocerat och urskillningslöst mord av 12 civila.
Det har gått ett år sedan den populäre journalisten Hadi al-Mahdi brutalt mördades i sin våning i Bagdad 8 september 2011. Han mobiliserade till de stora demonstrationerna som ägde rum på och runt Vredens dag 25 februari 2011 i hela Irak. Han var populär värd för ett mycket uppskattat radioprogram som bl.a. kritiserade korruptionen. Han mottog dödshot och trakasserades av regimens handgångna män. I februari samma år hade han plockats upp av militär tillsammans med andra journalister, förts till ett fängelse lydande under 11e armédivisionen där han blev förhörd, slagen, torterad med el-chocker och hotad med våldtäkt.
”Mordet på Hadi al-Mahdi" belyser på ett sorgligt sätt att journalistiskt arbete i Irak är ett dödligt yrke”, säger Joe Stork, vice chef för HRWs mellanösternavdelning.
För femte året i rad rankar CPJ (Committee to Protect Journalists) Irak som det dödligaste landet för journalister. Deras mördare går dessutom fria.
”Det finns ingen fri press i Irak”, skriver den oberoende journalisten Dahr Jamail i Aljazeera.
Han gjorde en längre reportageresa i Irak i början av 2012.
Journalister redogjorde för Aljazeera att de riskerade livet i den rådande farliga säkerhetssituationen och utsattes för hot om kidnappning och att de hotas direkt av regeringen under Nuri al-Malikis ledning.
Adnan Hussein, chefsredaktör för tidningen Al-Mada, en av de största i landet, skrev 2006 en artikel om dåvarande premiärministern Ibrahim al.Jaafari. ”Jag nämnde att han pratade för mycket, så jag fick en mejl från en av hans anhängare, förklarade Hussein på sitt Bagdadkontor. I mailen stod det: ”Om du befinner dig i Bagdad, kommer vi att döda dig och kasta dig bland soporna som hundar”. ”Vi är förvisso rädda och det är vi fortfarande”.
Den våg av protester som skakade Irak, började innan protesterna i övriga arabvärlden, men är den i media minst omskrivna! Den slogs ner i våldsam repression med många dödade och skadade och media drabbades hårt
Det har aldrig funnits någon pressfrihet i det ockuperade Irak. Däremot har såväl USA som de olika lokala regeringarna skrutit med den och det väldiga antal tidningar som poppade upp efter ”befrielsen” i den ”nya demokratin”. Inte heller har president Obama protesterat t.ex. mot mordet på Hadi al-Mahdi, utan behållit stödet för premiärminister Al-Maliki som fortsätter att skryta med god pressfrihet. ”Vi i Irak är stolta över våra friheter, speciellt media och pressfriheten och det finns inga media eller journalister som arresterats på grund av en artikel, ett yttrat ord eller ett program", sade han.
I juni i år publicerade JFO (Journalistic Freedoms Observatory ett hemligt dokument:
44 lokala och internationella tidningskontor skulle stängas i Irak av säkerhetsstyrkorna. Bland TV-kanalerna och tidningarna fanns Baghdahia, Sharqiya, BBC, Voice of America med fler.
Som om det inte räckte med nuvarande censur, förföljelse, dödande och hot mot journalister.
Dokumentet var utfärdat av CMC (Kommunikations- och Mediakommissionen) och riktade sig till inrikesministeriet med rekommendationen att förbjuda 44 mediakontor. I dokumentet hävdas att vice inrikesministern Adnan al-Assadi godkänt detta.
Det blev en storm av protester och omöjligt att stänga kontoren. Regimen påstod att det bara handlade om obetalade TV-och radiolicenser och sköt fram senaste datum för betalning.
Propåer av detta slag har ändå önskad effekt. Journalister skräms till tystnad och vågar inte rapportera enligt sitt samvete.
Regimens piska viner, men även morot används. För att köpa lojalitet har en del journalister erbjudits ett litet landområde i sin hemort. Eftersom löftena ofta brutits har även ”moroten” lett till protester.
Ett nytt lagförslag presenterades i juli i år, en”cyberbrottslag”, som innebär ett dråpslag mot yttrandefriheten främst på Internet. Human Rights Watch (HRW) riktar svidande kritik mot förslaget som innebär ”drakoniska straff” för ”cyberbrott”. Lagen är dessutom illa skriven, Inget att förvåna sig över i en regering där bl.a. ministern för högre utbildning köpt falska examensbevis.
HRW anser att lagförslaget ”utgör ett starkt hot mot journalister, whistleblowers och fredliga aktivister”. Oliktänkande kan straffas med livstids fängelse och höga böter. Förslaget strider mot såväl folkrätten som Iraks konstitution.
”Lagförslaget är av värsta slag”, skriver CPJ och tar upp de vaga formuleringar som kan göra de flesta till ”cyberbrottslingar”. Användande av Internet på ett sätt som kan ”skada landets rykte”, publicera ”falska eller missvisande fakta” eller försöka ”skada landets nationella ekonomi” ska alltså kunna leda till livstids fängelse.
Livstids fängelse gäller även den som har "besökt fel hemsida”,
I maj förra året antog ministerrådet en lag om ”Yttrandefrihet, församlingsfrihet och rätten till fredliga demonstrationer”.
Lagen innebär attacker på yttrande-och församlingsfriheten och hotar regimkritiker med 10-åriga fängelsestraff.
Repressionen i några axplock
I detta chockerande filmreportage visar freelance-journalisten Yousif al-Tomimi hur han direkt attackeras av irakiska säkerhetsstyrkor under februaridemonstrationerna på grund av att han är journalist. När han skriker det arabiska ordet för journalist ”sahafa” , blir han slagen i huvudet och sparkad.
Han lyckades undkomma tack vare 2 utländska journalister som ingrep, men sedan en av hans kolleger arresterats , har han inte längre vågat täcka några demonstrationer.
Journalister vågar inte gå till Tahrirtorget och tidigare arresterade journalister vågade inte ens tala med TV-teamet. Teamet tog sig istället till irakiska kurdistan där RT:s Sebastian Meyer mötte Ahmed, en ung fotograf som arresterats i april, blivit slagen och utsatt för el-tortyr.
Han var så rädd för repressalier att han inte ville visa sitt ansikte och sitt riktiga namn.
Efter 4 dagars arrest, släpptes han. En vän fotograferade skadorna på hans kropp. Ahmed arresterades igen som straff för att fotona publicerats i en lokal tidning.
I Bagdad erkände regeringens talesman Ali Dabbagh att det inte fanns något skydd för journalister. Säkerhetsstyrkor används för att tysta dem.
CPJ(Committee to Protect Journalists) rapporterar att 5 journalister och 1 mediaarbetare dödades i Irak 2011. Räder, fysiska övergrepp, arresteringar, förstörelse av fotoutrustning och hot rapporteras.
BRussells Tribunals partiella lista dokumenterar 13 dödade journalister och fotografer under 2011.
(Uppgifterna kan vara olika i olika rapporter. BRussells Tribunal har den mest omfattande listan)
I sin årliga rapport anger Metro Center, Sulimaniya, att 359 attacker skedde mot journalister bara i norra Irak under 2011. 4 journalister skottskadades, 8 tidningskontor sattes i brand. Hela listan finns med i artikeln.
Metro avslöjar även hot och påtryckningar mot kurdiska satellitstationen NRT, främsta nyhetskällan i norra Irak, vars journalister hotas till livet och stationen med stängning eller försäljning.
Reportrar utan gränser protesterar mot att en bok som kritiserar korruptionen hindrades från publicering av kurdiska kulturministeriet och att en journalist som skriver om övergreppen mot journalister och media arresterades och enbart släpptes mot lösen.
3 september i år arresterades den unge medicinstuderande (universitet i Sulimaniya) och journalisten Abdul-Qader Najmadin Abdulkadir. Han anklagades för ”terrorism”. Han arresterades av kurdiska asayish (säkerhetsstyrkor) och anklagades för ”terrorism”.
Dessa säkerhetsstyrkor opererar på egen hand med egen budget och rapporterar direkt till de två dominerande partierna KDP och PUK. De har egna fängelser i varje stad.
Att olika ministerier, regeringsmiliser, polis, inrikesministeriet, Al-Maliki personligen med fler driver fängelser gäller hela
I juli i år dödades journalisten Ghazwan Anas vid Sama TV-kanal i Mosul när väpnade män stormade in och sköt honom.
Den 2 april 2012 mördades journalisten Kamiran Salaheddin i Tikrit.
För några dagar sedan arresterades ett antal redaktörer för Facebook-sidor som är kritiska mot regimen.
HRW (Human Rights Watch) går i sin World Report 2012 om Irak igenom repressionen i Irak mot journalister och media och bristen på yttrandefrihet.
Mord på journalister och attentat mot mediakontor utreds inte. Ingen åtalas.
Det är riskfritt att mörda journalister i Irak.
Irak toppar CPJ:s Impunity index.
Det råder en otäck straffrihet. Sverige och världen håller alldeles för tyst
Den ohöljda repressionen fortsätter inte bara mot journalister och media: alla områden drabbas och al-Malikis meningsmotståndare lever farligt. På vår hemsida finns många artiklar om rättslösheten, avrättningar efter skenrättegångar, massarresteringar, tortyr, våldet som skördar många, många hundra offer varje månad, regimens blodiga maktkamp, korruptionen. Det är en dys-funktionell regering al-Maliki leder där han själv och hans närmaste lagt beslag på alla ministerier relaterade till säkerhet samtidigt som landet helt saknar säkerhet:
120930
Inför 10-årsdagen av ockupationen 19 mars 2012, uppmanar IrakSolidaritet partier, organisationer och enskilda att ställa krav på regering och riksdag att arbeta för tillsättande av oberoende, internationella undersökningar av brott mot mänskliga rättigheter i Irak begångna av ockupationsmakten och/eller deras lokala regeringar.
Skriv till FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, med dessa krav.
Skriv till FN:s människorättsråd som kommer att hålla ett längre ordinarie möte i februari-mars 2013.
Några brev och artiklar
I ett brev till Svenska Journalistförbundet inför World Press Freedom Day 1 maj 2011, undrade journalisten och medlemmen i IrakSolidaritet, Christer Lundgren, hur förbundet reagerade på situationen för journalisterna i Irak.
Mordet på journalisten Zardasht Osman
Skribenten Steven Lendman kommenterar våldet mot journalister och bristen på pressfrihet
