Onsdag den 29 augusti 2012 vittnade John Jakobsen från den danska Föreningen Uppror via videolänk från Colombias ambassad. I protest mot den danska antiterroristlagstiftningen i oktober 2004 genomförde Uppror en penninginsamling för palestinska PFLP och den colombianska vänstergerillan FARC. Den senare organisationen tog emot 8500 dollar av ett antal representanter från Uppror som överlämnade pengarna till gerillaledaren Ivan Marquez.
– Det är otroligt men åklagaren försöker att dra in mig i fallet som har utretts av såväl danska som colombianska polismyndigheter och där domar har fallit mot danskarna. Aldrig tidigare har anklagelser riktats mot varken mig eller någon i ANNCOL för en händelse som ägde rum för snart åtta år sedan.
Det säger Joaquin Perez från sin cell i högriskfängelset La Picota i Bogota. Han menar att man efter flera vittnesmål nu klart kan se vart åklagaren försöker leda fallet.
– Anklagelserna handlar inte alls om terrorism eller attentat och dylikt utan en ren politisk rättegång. Målet är att tysta nyhetsbyrån ANNCOL en gång för alla för att vi inte tiger när brotten mot de mänskliga rättigheterna bryts i Colombia. I praktiken vill colombianska åklagare strypa svensk pressfrihet, menar Perez som säger att bakom dessa åklagare finns starka politiska och ekonomiska krafter i Colombia.
“Värsta politiska riksrätt”
Han får medhåll från sin advokat, Rodolfo Rios, som menar att det är en ren häxprocess som genomförs mot hans klient.
– Rättegångsprocessen visar med all sin tydlighet att åklagaren varken har konkreta bevis eller ens indicier för att fälla Joaquin. Till det ska vi lägga den ansamling och virrvarr av motsägelser från åklagarens olika vittnen eller åklagarens egna framlagda “bevis” som skulle motivera en fällande dom.
Rios tvekar inte att fälla sin egen dom över den rättegång som drogs igång efter att Perez utlämnades till Colombia av venezuelanska myndigheter och Chavez den 25 april 2011.
– Det är den värsta politiska riksrätt mot en person som jag varit med om under mina tolv år som jag har arbetat med colombiansk strafflag, försvar av politiska fångar och mänskliga rättigheter.
Nyhetsbyrå på fritiden
ANNCOL startade 1995-96 av Joaquin Perez, latinamerikareportern Dick Emanuelsson och riksdagsmannen Jens Holm och den drevs med egna medel. De tre har starkt tillbakavisat åklagarens lösa anklagelser om att FARC skulle ha tagit både initiativet som att ha finansierat nyhetsbyrån. Holm sa i sitt vittnesmål att han själv, ur egen ficka, tog upp pengar för att bidra till finansieringen av byrån vilket i sig inte var några stora summor eftersom det helt oavlönade arbetet genomfördes på fritiden. Emanuelsson å sin sida berättade att det första året av ANNCOL:s existens bjöd Tele2, där ANNCOL var anslutet, på tio megabyte och det var så byrån startade. Därefter förfogade man under flera år över fyra gratissajter, vardera på 100 mb, på portalen FortuneCity.
– Åklagarens anklagelser och försöken att dra in mig i donationen av danskarnas 8500 dollar till FARC är också ytterligare ett skandalöst och motsägelsefullt påstående. Åklagaren försöker leda i bevis, genom lösa påståenden, att jag och ANNCOL skulle vara finansierade av FARC samtidigt som organisationen skulle vara i behov av penningamedel. Där försöker hon peka ut mig som en slags mystisk spindel och samordnare mellan Colombia och Danmark. Men det är bara lösa påståenden utan ett enda bevis, hävdar Joaquin med indignation i orden.
Dominikansk motståndsman vittnar till Joaquin försvar
|
Narciso Conde leder en demonstration med kravet på att USA ska lämna alla sina militärbaser i Latinamerika. |
På onsdag vittnar också Narciso Conde, en ärrad veteran och motståndsman mot den dominikanska militärdiktaturen Rafael Leónidas Trujillo och USA:s militära invasion av Dominikanska republiken 1965. Conde är hedersordförande i den Bolivarianska Kontinentala Rörelsen (MCB) som drivs från Caracas och som har medlemmar från hela Latinamerika och Karibien.
Joaquin Perez deltog i flera av de internationella konferenser som MCB arrangerade i Venezuela. Det var till en av dessa evenemang som Perez skulle delta i när han greps av den venezuelanska polisen när han landade på flygplatsen i Caracas.
Och det är för att styrka Joaquin Perez´ närvaro på dessa konferenser som Conde ska vittna. Åklagaren påstår att Perez´ besök i Venezuela bara handlade om att gå över gränsen till Colombia och där besöka Ivan Marquez´ gerillaläger. Där påstår åklagaren att Perez skulle ha hållit politiska föredrag inför gerillan.
För var och en med kännedom om den colombianska gerillan är det ingen hemlighet att gerillan har egna skolor och att de under nära 50 års existens har byggt upp en politisk struktur med egen politisk utbildning. Att en politisk flykting som levt och arbetat under nära två decennier på andra sidan Atlanten skulle kunna bidra till att “lyfta” den politiska medvetenheten på dessa gerillasoldater, förefaller inte bara osannolikt utan rent av absurt. Men i colombiansk press spelar det ingen roll att leda detta i bevis.
Fallet Julian Assange, Joaquin Perez och Etiopiensvenskarnas öde
Colombias president Juan Manuel Santos ringde upp sin kollega Hugo Chavez och bad denne gripa och utlämna Joaquin Perez när denne skulle landa på venezuelanskt territorium.
Det var den 21 april 2011 och Perez befann sig i Lufthansaplanet mitt över Atlanten när Santos framställde sitt önskemål. När piloterna hade landat planet i den 30-gradiga hettan i Caracas, öppnades flygplansdörrarna men passagerarna ombads att sitta kvar. In kom ett antal poliser som gick direkt fram till Joaquin Perez och bad honom följa med.
Under de tre dagarna i säkerhetspolisens bunker i Caracas, fick Perez varken träffa den svenske konsuln i Caracas eller någon advokat, trots stora demonstrationer utanför. Och det var inte venezuelansk press som informerade om att ANNCOL:s ansvarige redaktör hade gripits utan Santos´ egen dagstidning, El Tiempo, i Bogota.
Efter 72 timmar sattes Perez på ett colombianskt militärplan som två timmar senare landade på Bogotas militära flygplats.
Venezuela bröt mot alla tänkbara lagar, såsom den egna författningen, den Internationella Humanitära Rätten och den universala rätten till politisk asyl, vilket Perez fick 1994 av de svenska migrationsmyndigheterna. Chavez tog emot en enorm kritik från sina egna partimedlemmar och sympatisörer. De begrep inte hur en vänsterpresident kunde utvisa en vänsterpolitiker till det land som styrs av en högerextrem regering som fört krig mot sitt eget folk under 50 år och ett land Perez hade flytt ifrån för att undgås att mördas.
Under tiden hyllades Juan Manuel Santos av den colombianska extremhögern för att ha lyckats ha lurat in Chavez i den gillrade fällan.
De svenska myndigheterna har lyst med sin frånvaro i fallet Perez. Ambassadtjänstemän har pliktskyldigt besökt Perez ett antal gånger i fängelset. Men den svenska regeringen, som agerade med kraft i fallet Martin Schibbye och Johan Persson, de två svenska journalisterna som fängslades i Etiopien 2011, tog till och med upp frågan i EU.
Men i fallet Joaquin Perez har Reinfeldt & Bildt totalt nonchalerat att en svensk medborgare är offer för en politisk häxprocess i det land han flydde ifrån för 18 år sedan.
UD har klassificerat fallet som “konsulärt” när det handlar om att colombianska domstolar försöker strypa den svenska yttrandefriheten!
Regeringen, och i synnerhet dess utrikesminister Carl Bildt, gör allt för att misskreditera regeringen i Colombias grannland Ecuador, som har gett politisk asyl åt Julian Assange.
Medan det går alldeles utmärkt att i fallet Perez göra vittnesmål via videokonferenser på Colombias ambassad på Östermalmsgatan 44 i Stockholm, eller på Colombias ambassad i Honduras där Dick Emanelsson lever och arbetar, vägrar den svenska regeringen att acceptera förslaget från Assanges spanska ombud, den världskände Baltasar Garzon, om en videokonferens där svenska poliser eller åklagare förhör Assange.
Två fall, två regeringar och var och en kan dra sina egna slutsatser.