Den italienske journalisten och författaren Giulio Meotti skriver i en artikel på nättidningen Y-net att ”Israel stått i fronten för att garantera skydd mot diskriminering baserad på sexuell orientering”, medan de omgivande ländernas muslimska lagar ”föreskriver fem olika former av mord på homosexuella”. Och Paulina Neuding, chefredaktör för magasinet Neo, konstaterar i Svenska Dagbladet att hbtq-revolutionen i Israel ”säger något om landets värdegemenskap med väst”.

Förvisso är det så. Problemet med hbtq-rörelsens vurm för Israel är bara att man, genom att helt fokusera på sin egen rosa må-brahappening, i praktiken bidrar till att dra bort uppmärksamheten från, och mörka om, det förtryck andra utsatta grupper drabbas av i Israel – en pinkwashing av det institutionaliserade förtryck, våld och ockupation som palestinierna varje dag utsätts för.

I grunden finns här en rasistisk underton. En idé om att skydda den egna gruppen, och bara den. Giulio Meotti berättar i sin artikel att hbtq-organisationer i Israel de senaste 20 åren hjälpt omkring 300 palestinier att fly undan sexuellt betingad förföljelse till Israel. Däremot är alla andra kvar: de som förtrycks av den israeliska armén, som får sina hus och olivlundar förstörda, som hela tiden hindras i sitt dagliga liv av militära checkpoints, murar och avspärrningar – 
och som inte kan till exempel besöka någon hbtq-festival i Tel Aviv.

Hbtq i Israel slåss för sin rättvisa, om det behövs på bekostnad av andras. Ett utvaldhetskoncept av samma typ som när den israeliska regimen i tre stora luftbroar – Mose (1984), Josua (1985) och Salomo (1991) – räddade uppemot 42.000 judar, och bara judar, undan svält och umbäranden i det tork- och krigsdrabbade Etiopien.

Är det här värdegemenskapen ligger? Drömmen om ett rosafärgat, hbtq-certifierat, Israel befriat från homofoba palestinier? En etniskt rensad queer-tolerant apartheidstat - av många i väst betraktad som den högsta formen av demokrati i Mellanöstern? En diskriminering ersatt av en annan?

Hbtq-rörelsen är förvisso inte de enda som jobbar på att tvätta det israeliska varumärket. Roxette var där. Och alldeles nyligen gjorde Madonna ett bejublat framträdande på en ”Konsert för fred” i Tel Aviv – draperad i den israeliska flaggan och viftande med kalashnikov och israelisk uzi-kpist.

Peace and love. Den israeliska versionen.

Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna