Aljazeerafilmen "Indiens tysta krig" är förmodligen den värsta och mest skickligt gjorda filmen om naxalitrörelsen som någonsin gjorts.

I Sverige har föreningen Fjärde världen utnämnt den till månadens film och det är det första man möter på deras hemsida (http://www.f4world.org/). Jag har skrivit till föreningen och till styrelseledamoten Henrik Persson för ett par veckor sedan och beskrivit olika problem med filmen: http://fib.se/utrikes/item/1022-kurumbas-ekologiska-och-sociala-utmaningar (texten ligger en bit ner, tyvärr dåligt formaterad).

Nu svarar de. (Texten är borttagen: "Henrik Persson har begärt att hans text tas bort och tänker inte delta i fortsatt diskussion.")

Man kan sammanfatta Perssons politiska program för adivasis m.fl. så här (rätta mig gärna om jag har fel):

Nummer 1.

Förtryckta bör inte göra uppror men om de ändå gör det skall de med en gång sätta sig och förhandla med regeringen.

Nummer 2.

Lita på och diskutera med indiska regeringen, de är bara lite "ovilliga" [sic!] att hindra storbolagens framfart.

Henrik Perssons politiska program är ett program för adivasis utplåning som folk. Om de inte gör våldsamt motstånd och bygger ett nytt hållbart samhälle är de förlorade. Just den människorättsaktivist, Binayak Sen, som Persson hänvisar till menar att det är befogat att tala om att den indiska regeringen begår "folkmord" på adivasis.

"Inte konstigt att maoistgerillan med sina folkdomstolar får stöd", skriver Persson. Hoppsan! Vad hände med naxaliternas välfärdsprogram och alternativa förvaltning som omfattar miljoner människor. Allt detta är nu reducerat till "folkdomstolar". Typiskt för de som motsätter sig uppror är att man skall hoppas på de härskande goda vilja, samt att de förminskar och förringar det nya som byggs upp.

"Finns det parallellfall?" frågar sig Persson, och han väljer ut ett par olika rörelser med varierande politiska program. Ja men vänta nu, vad var det Jan Myrdals bok hette? "Röd stjärna över Indien". Titeln hänvisar till en känd bok om den kommunistiska rörelsen i Kina, en rörelse som faktiskt lyckades ta makten och, oavsett hur det gick senare, genomförde ett omfattande välfärdsprogram. Och vad händer på Filippinerna? Finns det inte rörelse som liknar naxalitrörelsen och som är framgångsrik där? Varför är Perssons "paralleller" bara rörelser som det går dåligt för?

Hur skall man förstå Perssons artikel? Eftersom adivasis inte bör göra våldsamt motstånd är det OK att sprida en film som beskriver naxalitrörelsen som en ondskefull rörelse vars politiska program går ut på att spränga skolor och misshandla alla som säljer alkohol, attackera passagerartåg, skjuta personer vid minsta misstanke, etc.

Kritik är mycket bra men inte förljugen propaganda för storbolagens räkning. Aljazeerafilmen är precis vad storbolagen behöver för att obemärkt, hand i hand med den indiska regeringen, skall kunna fördriva några miljoner till. Visst beskriver filmen delvis bolagens framfart men om naxalitrörelsen i världsopinionens ögon blir en ondskefull sekt som slaktar stackars adivasis så kan den indiska regeringen låta bombplanen gå 24 timmar om dygnet utan att behöva räkna med störande protester. Vedanta borde också sprida aljazeerafilmen som månadens film tillsammans med sin nya reklamrulle:

Nu när föreningen Fjärde Världen sprider Al jazeeras propagandafilm, vad innebär det för vårt solidaritetsarbete? Det kan vändas till något positivt, men inte om vi håller tyst.

/Erik