När det gäller folkrätten och de juridiska principer som diskuteras här idag så kan de tankar som har framförts av Lars-Gunnar Liljestrand och av andra jurister i andra sammanhang sägas vara i hög grad giltig även för Irak. Jag vill här påminna om den dokumentation som gavs ut efter den svenska sessionen av Världstribunalen om Irak i Stockholm i 2005 (Irak, Kriget, Ockupationen, Folkrättan av Svenska Kommittén för Världstribunalen om Irak med stöd av ABF Stockholm). Där slog redan då Sverker Åström fast att ”det angrepp på Irak som Förenta Staterna tillsammans med England företog i mars förra året är så uppenbart i strid mot folkrätten att det egentligen inte närmare behöver förklaras.” Han tillade, att ”deras handlingar” (syftande på ockupanterna) ” passar rätt väl in i de definitioner på krigsförbrytelser som fanns i Nürnberglagarna”.
Vi vet att de argument som då användes för att rättfärdiga brottet mot aggressionsförbudet var lögner. Irak hade inget massförstörelsevapen. Hans Blixt har berättat att USA i FN vägrade att hjälpa till att finansiera hans kommissions slutrapport eftersom slutsatserna inte överensstämde med vad USA från början hade betraktat som ett beställningsjobb. Dessutom var det helt uppenbart att Al Qaeda inte var närvarande i Irak. Men de drogs dit i stor skala efter invasionen. Hela kriget byggde på lögner.
I förrgår läste jag ledarsidan i DN, husorgan för krigsaktivister i Sverige. Jag blev mycket bekymrad när jag såg att de använder samma typ av argument för att skapa en opinion för humanitär intervention i Syrien: ”Assad har kemiska vapnen”, ”flyktingströmmarna ökar i omfattning”, ”utländska terrorister”, ”hotet mot fred i hela området”, ”diktatur måste ersättas med demokrati” osv. Och slutsatsen är förstås att ”vi” måste ingripa i ”preventivt syfte”. Och ännu mer skrämmande: om FN inte tillåter en humanitär intervention måste de länder som är villiga, genomföra den utanför FN:s ram. Kanske Sverige som partner till NATO kan ta sin del av ansvaret. DN är krigshetsande!
Jan Myrdal har i andra sammanhang klart belyst hur man säljer in ett krig och hur nazisterna beskrev det väpnade motståndet mot deras ockupation under andra världskriget. När det gäller karaktären av krigspropaganda vill jag tillägga tre saker.
Kriget i Irak är ett kolonialt krig. Detta är svårt i vår ”post-koloniala tidsålder” (dvs. den neokolonial värld vi lever i), att motivera imperialism i positiva ordalag. Propaganda måste
förfinas. Och Irak är ett typiskt fall.
Den kläs oftast i rasism. Man målar en bild av laglösa, ociviliserade ”infödingar”. Man måste invadera för att stoppa blodbladet. Inte i Darfur, och inte i Ruanda. Men när det behövs eller rättare sagt oljan behövs så har man ett ädelt syfte att stoppa strider mellan t ex sunniter och shiiter. Ingen bryr sig om de kristna naturligtvis.
Man demoniserade motståndare. Saddam jämfördes med Hitler. Irak hade en BNP som motsvarade delstaten Arkansas i USA. Men han sades vara ett hot lika stor som Hitlers industrialiserade Tyskland utgjorde mot resten av Europa på sin tid! Men kopplingen till diktatur och till ondskan påverkade opinion mot Irak.
Nyspråk utvecklas för att göra krig som sådant lättare att smälta. Vapnen blir mänskligare. De beskrivs som ”smarta” och ”intelligenta” fast de är dödliga. Däremot så avhumaniseras offren som blir ”collateral damage” (kollaterala skador), några betydelselösa sidoeffekter. ”Droner” är förarlösa, USA:s soldater skadas inte, bomberna träffar bara sitt mål säkert. Oskyldiga offer rapporteras för det mesta inte alls.
Brotten under ockupationen av Irak är mycket omtalade och väl dokumenterad. Man införde en ockupationsförfattning under Bremer helt i strid mot folkrätten, följda av illegala val. Tortyren i Abu Ghraib, massakern i Hadita, samt helikoptermassakern som Wikileaks avslöjade är bara en del av de massiva brott mot humanitära rätt som har skett. De genetiska konsekvenserna av uranvapen i Falluja har dokumenterats. Irak idag är ett samhälle i spillror: utbildnings- och hälsovårdssystem är raserade. Detta har varit medveten politik – att tillintetgör Irak som nation och som fungerande samhälle. Upproret mot kolonialherrarna skulle straffas!
Men vi menar att det är viktigt att brottslingar straffas. I många sammanhang har försök gjorts både i nationella domstolar och i internationella forum att kräva åtal mot Bush, Blair, Cheney, Rumsfeldt och de andra, ja även mot Obama och Hilary Clinton som fortsatte kriget mot Iraks folk. I Spanien anklagades dessa för folkmord. Men då ändrades lagen så att utländska statsmän inte längre kunde åtalas. Dock har liknande försök i Kanada lett till att t ex Cheney inte vågar åka dit. Och nyligen beslöts att enskilda irakier har rätt att kräva att få sin sak prövad i brittiska domstolar. Världstribunalen i Istanbul formulerade redan 2005 folkanklagelser mot dessa krigsförbrytare. Nyligen hölls en viktig juridisk session i Kuala Lumpur i Malaysia med högt ansedda f.d. domare och jurister som kom fram till liknande slutsatser. Det finns tillräckligt bevis för krigsförbytelse. Åtal måste väckas för dessa brott!
Vi måste fortsätta att driva denna fråga i alla sammanhang. Vi har ett ansvar att hjälpa Iraks folk att uppnå rättvisa. Vi måste ta varje tillfälle att isolera krigsförbrytare i alla internationella sammanhang, deras brott kan aldrig accepteras. Vi måste tvinga FN organen att ta sitt ansvar för att behandla krigets konsekvenser t ex i WHO och i UNESCO. Vi måste ta strid för att återerövrar FN, folkets FN, om organisationen ska kunna uppnå sitt syfte - att mänskligheten skall undgå krigets fasor.
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post