Mjölk och kol

Ralf Rothmann

Övers: Jörn Lindskog

Thorén och Lindskog

Perspektivbyten är ibland hälsosamma. Kalla krigets epok kunde lika gärna kallas den koloniala frigörelsens. Folkmord och förfinade seder har ofta nog gått hand i hand. Det tyska undret efter andra världskriget förutsatte att människor fortsatte att gå under – i gruvschakt och alkoholdimmor, i en evig suktan efter något annat än vardagslivets förtret och tarvligheter. Dagens Europaprojekt har behövt liknöjda befolkningar som inte i tid och otid (enbart vid enstaka dramatiska tillfällen) passat på att rubba planritningarna.

I Ralf Rothmanns roman nöter människorna på varandra, i ett sjaskigt skimmer av framtidsflykt och svikna löften. Småfolk från Västpreussen lyckades slingra sig ur befriarnas garn och hamnade som underhuggare först bland kor och grisar, sedan i kolets Ruhr. Smutsigt är det överallt, bara det att smutsen har olika färg. Penningnöd och överkonsumtion bildar grogrund för familjekonflikter. Barn blir bestulna på sina tillgodohavanden för att mödrarna då och då ska kunna förlusta sig. Samhället är ingen gemenskap utan någonting att hålla på avstånd.

Det är svårt att få syn på spår av uppbyggande krafter i den sociala väv som Ralf Rothmann flätar i sin episodiska framställning. Kroppsligt förfall kan sätta in i mycket tidiga år. Tillit är ingenting att komma dragandes med. I tidigt sextital, mitt under kubansk missilkris och amerikanskt presidentmord, har nihilismen gjort sig hemmastadd bland det proletära bottenskrapet. Rothmann skildrar – ingalunda kärlekslöst – den stukade föräldragenerationens självdestruktivitet, hur individuella utbrytningsförsök slutar i tomma grimaser och självförakt.

Friska fläktar kommer från italienska gästarbetare och engelsk popmusik. Skoltrötta pojkar i tidigpubertet ska antingen frälsa världen vid decenniets slut eller hamna i småkriminalitet och sjukpension för tid och evighet. Det är egendomligt att tänka sig att den arbetarklass det här handlar om en gång var världens bäst organiserade, kämpaglad och teorilysten. Nazism och storindustri utförde tillsammans ett historiskt förstörelseverk. Där självförsvaret monteras ned ökar risken för vådaskott.

Mjölk och kol har stark samtidskänsla. Motorcykeln står som bevis på att frihet finns. Den som färdas, om också utan lov, kommer alltid rikare hem.  Den som slår vakt om det han har, för att inte berövas något viktigt, har redan förlorat det allra mesta. Man förstår att förr eller senare blir organiseringen åter aktuell.