Tankar om borgerliga friheten

Peter Forsskål

Atlantis

Denna tunna pamflett utgavs – naturligtvis censurerad – 1759 av Peter Forsskål, spränglärd prästson och elev till Linné. Den har sitt historiska intresse då den föregick den svenska tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen 1766.

Den hurtiga stilen och Forsskåls friska kursiverande passar inte bara in finfint i min bild av frankofila sjuttonhundratalssprättar med pudrade peruker utan gör det också riktigt roligt att läsa. Det går inte att ta miste på författarens stora och tidsenliga optimism: Mitt i en vetenskaplig revolution och en gryende industrialisering blev framstegstanken central.

Forsskåls idéer måste kallas upplysta: Ämbeten ska inte ärvas, skola åt alla och framför allt ”en inskränkt Regering, och en oinskränkt skriffrihet”. Friheten och samtalet är det bästa sättet att hålla folket lugnt (bläck eller blod, som han kallar det på ett annat ställe), och en av hans utgångspunkter är att egenintresset backar för förnuftet så att sanningen alltid segrar i en fri debatt. Man kan tycka att vi nu efter 250 års frihet, individualism och medial utveckling skulle sitta med facit och kunna avgöra hur sant det påståendet är, och den frågan lämnar jag glatt över till läsaren.

Det var i alla fall redan då klart att mer frihet inte är alla problems lösning. Enligt Peter Forsskål är de rika och mäktiga dess främsta fiender och den kräver av sina utövare att de är rättsinta och älskar dygd. Han är med andra ord ingen tokliberal av modernt snitt, utan målar snarare upp en konservativ idyll. Om klyschan ursäktas kan man nog kalla hans ideal frihet under ansvar, men framför allt påpekar han att individens väl är beroende av kollektivets snarare än tvärtom. Och det är en insikt som håller.