Länge har vi föreställt oss att kvinnors urgamla vårdande roll i samhället har givit kvinnorna humana värderingar och vilja att verka för fred och rättvisa. Med fler kvinnor i politiska beslutande församlingar skulle politik, ekonomi och kultur starkt påverkas till att skapa jämställdhet och återupprätta samhällets förtryckta, fattiga och utslagna.

Idag ser vi att även kvinnliga politiker, företagsledare och administratörer kan överta patriarkatets värderingar och bli formalistiska och indoktrinerade i maktens språk och beteende. Alltfler kvinnor tar tjänst i krigsmakten. Tron på fredlig lösning av konflikter urholkas. Och det inlärda rysshatet frodas och firar i dagarna nya triumfer.

Det finns dock en fredsrörelse som till största delen består av kvinnor som ännu lever upp till gångna årtiondens förväntningar. Vårt firande inför den internationella kvinnodagen framhåller kvinnors starka insatser för fredlig utveckling av Sverige och världen. Förebilden Bertha von Suttner vann fredspris 1905, och hennes bok ”Ned med vapnen” är översatt till 27 språk.

Vi erinrar om Elin Wägners strävan till fred mellan människor och fred med jorden, idag aktuellare än någonsin. Fredspristagaren Alva Myrdals och hennes efterföljare Inga Thorssons internationella nedrustningsarbete följs idag av Maj-Britt Theorins strävan att fullfölja FNs resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Många andra vore värda att nämnas.

Samstämmighet råder mellan dessa och de manliga förkämparna Johan Galtung, Jan Öberg, Jörgen Johansen, Stellan Vinthagen och flera andra.

Vi kvinnor och män som inbjudna av Fredsrörelsen på Orust har samlats i Henåns kulturhus inför kvinnodagen uppmanar alla medborgare av alla kön att hörsamma fredens logik och bli aktiva i nationella och internationella rörelser för fred utan våld. Vår gemensamma strävan är att förverkliga decenniers förhoppningar om rättvisa, jämställdhet, fred med människor och fred med jorden.

Henån den 6 mars 2014

Ned med vapnen

Med sitt fredsarbete och sin bok Ned med vapnen, är Bertha von Suttner en central gestalt för kvällens fredsbudskap och kvinnors kamp på olika nivåer och under olika tidsepoker i vårt samhälle. Det lilla kammarspelet med Bertha och Alfred i samspråk på ett café i Wien låter publiken pendla mellan dåtid och nutid och när Bertha i morgontidningen läser om Egypten, Afganistan, Syrien och Iraq samt mer därtill, får hon nästan en hjärtattack. När hon läser vidare om bombning av Falluja och våldtäkter på både kvinnorna och civilisationen uppmuntras hon av servitrisen att sluta läsa för säkerhets skull. Alfred har i sin tur läst om Edward Snowdon och att Obama "tackade för sitt fredspris genom att hylla kriget", en omständighet, som kan få en att "rotera i graven". De upptäcker så varandra och sedan, sittande vid samma bord, samtalar de om vad som skett under 100 år. En försiktig hänvisning sker till deras kärleksrelation men främst reflekterar de tillsammans kring både sitt personliga engagemang för fredsfrågor, vad de hade för förhoppningar och vad som tycks ha skett. Alfred understryker Berthas betydelse för att han "lämnade sina spränghattar", "dynamiten användes ju till att spränga broar och inte för fredliga framsteg". De sörjer över att fredspriset missbrukats och att det överlämnats till mycket få, som förtjänat detta. Bertha fick ju priset och arbetade sedan mycket målmedvetet i många sammanhang för att främja freden. "De borde ha lyssnat på Dig", säger Alfred erkännande. Positivt är att flera kvinnor har fått fredspris, och de enas om att "freden är inte bara en möjlighet utan en ren nödvändighet". Upprymda av sitt möte efter hundra år enas de om att träffas snart igen för att fortsätta sitt samtal, kanske i Henåns kulturhus inför kvinnodagen. Och då de skiljs åt säger Alfred: "Ibland är det riktigt livat att vara död." Efter teaterstycket sjunger Berthas systrar under ledning av Barbro Fridén, sånger utvalda i fredens tecken:
-Tillsammans är vi framtidens bro av Barbro Fridén
-Vinden vänder bladen med text sammansatt av Elin Wägner-citat " ... att älska är ett äventyr ... mycket kan du som har kärleken i din hand ... vi måste lära oss att tro på ett helt annat sätt ... tiden är knapp ... när som helst kan kontakten brytas ... tiden bryr sig inte om att minnas ... men man vill gärna leva ... män och kvinnor är i samma båt,
-Den vackraste visan om kärleken av Ture Nerman, tonsatt av LilleBror Söderlund,
-Desertören av Boris Vian, tolkat till svenska av Lars Forsell med titeln Jag står här på ett torg,
-En sång om frihet, av Mikis Theodorakis Sångföreningen Berthas systrar bildades 2005 i Morokulien och genom att flera faktorer samverkade detta år, bl.a. genomfördes Världskvinnomarschen och 100-årsjubileet av den fredliga unionsupplösningen mellan Sverige och Norge firades vid fredsmonumentet i Eda. Därefter vidtog paus med smörgås- och kaffebord och Rosa Luxemburg -bakelse samt Orustkörens sång "Här är havet" av Evert Taube.

Rosa Luxemburg -bakelse

Svenska Kvinnors Vänsterförbunds ordförande Ianthe Holmberg (IH)redogör efter paus för SKV:s utveckling sedan starten 1914. Hon tydliggör sambanden mellan samhällsförändringarna under dessa gångna hundra år och organisationens egen idéutveckling och val av olika insatser för en fredlig utveckling. Bertha von Suttners position som förgrundsgestalt har aldrig ifrågasatts. Hennes bok Ned med vapnen är en kvalificerad lärobok, som inte lämnar åt sidan någon enda aspekt av begreppsparet krig och fred. IH rekommenderar till läsning denna moderna, spänstiga text. I bilaga 1 finns en kortfattad SKV-historik via årtaI. I sin föreläsning utgår IH från dessa årtal och fokuserar några milstolpar under de hundra åren av målmedvetet fredsarbete. Situationen i Sverige 1914 präglades av krigsoro och högerns krav på upprustning, bl.a. beslut om bygge av en pansarbåt. Karl Staafs frisinnade regering fann angelägnare uppgifter och sköt upp bygget. Kungahuset stödde högeroppositionen och ett bondetåg gick till Stockholm, Karl Staaf avgick. I det läget samlades många kvinnor till en fredlig, politiskt fristående organisation och kallade sig "Föreningen Frisinnade Kvinnor"(FFK), ett stöd för Karl Staff och Liberala Samlingspartiet. Gruppen arbetade under parollen "Mot krigspsykos, för internationell solidaritet och likställighet". Det var en turbulent tid med allt starkare krav på kvinnors rösträtt och allmän rösträtt. Ordföranden Kerstin Hesselgren blev en styrka i förbundet, och IH nämner henne som enda kvinna i Nationernas Förbund, 1936, då hon talade emot Italiens invasion i Abessinien. Den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad startades av de frisinnade kvinnorna Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Elin Wägner och Kerstin Hesselgren, som betonade vikten av utbildning för kvinnor i medborgarskap, inför t.ex. den kommande rösträtten. Kurser hölls från 1921 till 1954. I samband med fredskonferensen i Haag 1915 bildades Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och dess svenska gren. Mellankrigstiden, 1918 till 1939, präglades av en generation medborgare, som både arbetade målmedvetet mot kriget och som samtidigt fick se många av sina förhoppningar grusade. Den stora tilltron till kvinnlig rösträtt, Elin Wägners modiga insatser, de starka parollerna efter 1918 såsom "mänskligheten måste utrota kriget, annars utrotar kriget mänskligheten" förhindrade således inte, att ett andra skrämmande världskrig utbröt. Organisationen Frisinnade kvinnor blev Frisinnade kvinnors riksförbund som senare bildade två olika grenar varvid Svenska Kvinnors Vänsterförbund skapades 1931 med nedrustning som hög prioritering på programmet. Många fredsaktioner och insatser under pågående krig skedde, bl.a. aktionen "Stöd för Leningrads barn", vidare skrev läkaren Andrea Andréen upplysande om bakteriologiska vapen i Koreakriget i tidskriften "Vi människor". På 80-talet ordnades flera stora fredsmarscher, under 1990-talet fokuserades EU:s betydelse för upprustningen, 2000-talet har fokuserat Nato, rymden, militariseringen av Arktis, Sverige som militärt övningsområde. Sammanfattningsvis redovisar IH ett kvinnoförbund engagerat i många politiska frågor, men med tonvikt på fred. Kvällens möte mellan Alfred Nobel och Bertha von Suttner visar att det målmedvetna fredsarbetet måste fortsätta. IH ger också en koncentrerad beskrivning av FN-resolutionen 1325, "Kvinnor, fred och säkerhet", antagen av FN:s säkerhetsråd 31 oktober 2000 (se bilaga 2). Detta är ett dokument, som enträget uppmanar FN:s medlemsstater att se till, att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Formuleringarna är tydliga och borde endast kunna gynna fredsfaktorer- och processer. IH berättar dock om den osannolika situationen, att militärmakten själv tagit upp resolutionen för att främja kvinnors närvaro i krig - krigsutbildade och krigsutrustade – som en form av skydd för sig själva och barnen. Inom fredsrörelserna har många medlemmar fått insikt om, hur viktig all formulering i olika dokument är för att målsättningar inte skall kunna missbrukas. Hon påminner också om den diskussion och dialog, som måste fortgå för förståelsen av och definitionen av de fenomen som ingår i patriarkatets normsystem. Hur kan en diskussion ske om könsolikheter? Definition av skydd? Ser säkerhet olika ut för kvinnor och män? Hur nå en djupare förståelse för varför vi bekrigar varandra? Finns mansgrupper för fred? Är kvinnor fredligare än män? Vad menas egentligen med "fred"? En föreläsning om FN-resolutionen skedde i Kajutan den 8/3 2012 av Ingela Mårtensson och Stellan Vinthagen. Ola, Barbro och Erni sjunger som avslutning på IH:s föredrag sången Fred på jord. Ola F läser upp ett uttalande som bifalles av mötet Mycket information fanns i form av böcker, broschyrer och en historik över Kvinnodagens tillblivelse och utveckling:
SKV 1914 - 2000
SKV Resolution 1325 Vid anteckningarna Birgitta och Bo Edvinson