OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!

SWISHA 50 KR TILL 1232240356,

SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.

 

Sök i artikelarkivet

NATIONALEKONOMINS SLUT?

OLOF RYDSTRÖM 15 augusti 2011
  • Skriv ut
  • Epost
  • Skriv ny kommentar
Olof Rydström
Olof Rydström

Det otänkbara har hänt. En hel generation ekonomer upplärda med den amerikanska ekonomin som standardmodell tvingas nu inse det oerhörda: Modellen och verkligheten har gått skilda vägar. När jag läste nationalekonomi, för 20 år sedan, så var ett sänkt amerikanskt kreditbetyg otänkbart. USA var ju modellen för fri konkurrens och kreativitet. Visst fanns det också nackdelar, men standardmodellen för hur en stats ekonomi skulle administreras var i grunden amerikansk. Vi blivande ekonomer fick vackert sitta och lära oss hur den amerikanska administrationen var uppbyggd rent byråkratiskt; eftersom en stor del av läroböckerna var amerikanska. De var böcker med mycket litet självkritik och helt utan självdistans.

Min poäng är inte bara att USA sågs som ett föregångsland och den viktigaste ekonomin. Nej, man såg hela det amerikanska samhället med administrationen, byråkratin, skolsystemet, domstolsväsendet, patenträtten, ja ALLT, som delar i den ekonomiska maskin vilken skapade världens mest kreativa ekonomi. Om man, som ekonom, inte tyckte att någon liten del av samhället skulle skötas som i USA - ja, då tvingades man noga motivera detta. Och även de som hade ganska bra argument för sina avvikande åsikter sågs som litet suspekta. USA var normgivande för lösningarna på ekonomiska problem. Problem var motsatsen till det man hade i USA. I alla fall inga grundläggande problem. Så var det bara, per definition.

 

Med facit i hand kan vi nu se hur ekonomerna blandade samman ekonomisk makt med ekonomisk klokhet. Man utgick från att den stat som just i dagsläget var ekonomiskt stark även fattade långsiktigt kloka ekonomiska beslut. Tanken fanns aldrig att man lånade till den konsumtion som sågs som så ofattbart stor och alla ekonomers ledstjärna. Enstaka alarmister kunde, i bästa fall, få någon enstaka sida i tjocka läroböcker som i grunden okritiskt beskrev (eller rent av hyllade) amerikansk ekonomi som alltings ledstjärna. Jo, det var en nästan religiös tro på amerikansk kreativitet och konsumism.

Långsiktig ekonomisk hållbarhet var inget man diskuterade annat än som specialfall. De utgjorde bara undantag till den perfekta modellen. Dessa fall kunde handla om extremt miljöfarlig verksamhet som skulle utvärderas. Men det var otänkbart att den största ekonomin i sin helhet skulle vara felplanerad eller styras av ansvarslösa politiker. Visst kunde det finnas några enstaka fel eller några få riktigt ruttna politiker. Men ingen ville inse att de ekonomiska och maktpolitiska låsningar, som den amerikanska modellen skapade, kunde leda till ekonomisk katastrof.

Och hur ska vi nu utvärdera USA historiskt? När vi nu ser att den fantastiska konsumtionen till stor del byggde på lånade pengar som ledde till lägre kreditbetyg och ekonomiskt elände - ska man då fortfarande se rekordkonsumtionen som något positivt? Vilka lånade man från? Vilka i USA fick del av konsumtionen? Vilka blev utan? Bara några frågor för ekonomhistoriker att undersöka.

Bakom krisen finns en ekonomisk teori och bakom teorin finns en verklig ekonomi. Kommer någon stat att ersätta USA som modelland i ekonomiläroböckerna? Man kan hoppas att dagens läroboksförfattare i ekonomi är mer försiktiga än föregående generationer. Men att bryta USA-fixeringen inom ekonomkåren lär ta tid. När själva Nationen med stort N i begreppet ”nationalekonomi” inte längre är föredöme - ja, då kanske hela tanken på en för alla länder identisk ekonomisk modell har kollapsat. Vad kommer istället? Risken är, hur som helst, stor att vi i ytterligare ett decennium har en långsiktigt felaktig standardmodell. En lärobok i nationalekonomi utan någon nation som föredöme tycks ännu långt borta.

Olof Rydström

OLOF RYDSTRÖM
Twittra
Publicerad i Krönika
Mer i denna kategori: « HYLLNING TILL VITTORIO ARRIGONI Varning för att hänga nyheterna i svansen »

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Om du inte kan läsa koden, klickar du här för ny kod. Detta kan du upprepa hur många gånger som helst.
OBS! Om du istället uppdaterar sidan i webbläsaren kan du tappa din skrivna text.
 
Skriv av koden för skräppostskyddet i fältet nedan:


Skicka
Avbryt
JComments
TOP
TOP