Min poäng är inte bara att USA sågs som ett föregångsland och den viktigaste ekonomin. Nej, man såg hela det amerikanska samhället med administrationen, byråkratin, skolsystemet, domstolsväsendet, patenträtten, ja ALLT, som delar i den ekonomiska maskin vilken skapade världens mest kreativa ekonomi. Om man, som ekonom, inte tyckte att någon liten del av samhället skulle skötas som i USA - ja, då tvingades man noga motivera detta. Och även de som hade ganska bra argument för sina avvikande åsikter sågs som litet suspekta. USA var normgivande för lösningarna på ekonomiska problem. Problem var motsatsen till det man hade i USA. I alla fall inga grundläggande problem. Så var det bara, per definition.

Med facit i hand kan vi nu se hur ekonomerna blandade samman ekonomisk makt med ekonomisk klokhet. Man utgick från att den stat som just i dagsläget var ekonomiskt stark även fattade långsiktigt kloka ekonomiska beslut. Tanken fanns aldrig att man lånade till den konsumtion som sågs som så ofattbart stor och alla ekonomers ledstjärna. Enstaka alarmister kunde, i bästa fall, få någon enstaka sida i tjocka läroböcker som i grunden okritiskt beskrev (eller rent av hyllade) amerikansk ekonomi som alltings ledstjärna. Jo, det var en nästan religiös tro på amerikansk kreativitet och konsumism.

Långsiktig ekonomisk hållbarhet var inget man diskuterade annat än som specialfall. De utgjorde bara undantag till den perfekta modellen. Dessa fall kunde handla om extremt miljöfarlig verksamhet som skulle utvärderas. Men det var otänkbart att den största ekonomin i sin helhet skulle vara felplanerad eller styras av ansvarslösa politiker. Visst kunde det finnas några enstaka fel eller några få riktigt ruttna politiker. Men ingen ville inse att de ekonomiska och maktpolitiska låsningar, som den amerikanska modellen skapade, kunde leda till ekonomisk katastrof.

Och hur ska vi nu utvärdera USA historiskt? När vi nu ser att den fantastiska konsumtionen till stor del byggde på lånade pengar som ledde till lägre kreditbetyg och ekonomiskt elände - ska man då fortfarande se rekordkonsumtionen som något positivt? Vilka lånade man från? Vilka i USA fick del av konsumtionen? Vilka blev utan? Bara några frågor för ekonomhistoriker att undersöka.

Bakom krisen finns en ekonomisk teori och bakom teorin finns en verklig ekonomi. Kommer någon stat att ersätta USA som modelland i ekonomiläroböckerna? Man kan hoppas att dagens läroboksförfattare i ekonomi är mer försiktiga än föregående generationer. Men att bryta USA-fixeringen inom ekonomkåren lär ta tid. När själva Nationen med stort N i begreppet ”nationalekonomi” inte längre är föredöme - ja, då kanske hela tanken på en för alla länder identisk ekonomisk modell har kollapsat. Vad kommer istället? Risken är, hur som helst, stor att vi i ytterligare ett decennium har en långsiktigt felaktig standardmodell. En lärobok i nationalekonomi utan någon nation som föredöme tycks ännu långt borta.

Olof Rydström