Denna lördag var det i konkurrens med Proletären och en man som stått år ut och in på samma plats och oftast sålde minst fem tidningar.
Resultatet blev en FiB, med cirka fem samtal och senare på ett fik två fyranummersprenumerationer á 100 kr. Köparna hade tidigare prenumererat och såg det nu som ett glatt möte. Problemet är fortfarande, att möta en yngre generation.
Efteråt ett författarmöte på Kulturens hus med författaren Gunnar Svensson, som nyss gett ut boken: mitt namn är svensson, antimilitarist på Black Island Books i Luleå. Det Gunnar skriver är ”inget om ludd i tvättstugan”, som förläggaren Peo Rask sa i introduktionen. Han berättade om civil olydnad och kort om sina resor, som i mycket handlar om samtal mellan människor. Under många år har han deltagit i antimilitaristiska demonstrationer, förra året i Luleå, där US Army togs emot som hedersgäster på Stadshotellet, medan ofog-aktivister övervakades av polis och fick smyga omkring i skogarna, kliva över stängsel till de militära flygplatserna vid F21 och i Vidsel, för att dekorera landningsbanorna med antimilitaristiska konstverk. De greps av svenska legoknektar med skarpladdade vapen och fick sitta i ett hörn i en flyghangar under natten, medan Nato-soldaterna satt på Stadshotellet och drack Lapin Kulta.

Nästa år är det 100 år sedan förra århundradets första världskrig startade. Då återkommer en USA-övning med drönare, där även svenska militärer som nu utbildas, ska träna att flyga drönare på låg höjd över Jokkmokksskogarna.

Gunnar Svenssons föredrag väckte inspiration till mycket vi har att göra framöver. Han började tidigt att skriva insändare under annat namn och svarade med sitt eget namn, för att kunna få sista ordet i debatten. Han berättade om Costa Rica, där han var 1951. De har ingen armé och där är 27 procent av landets yta en naturpark.