De sista mätningarna före valet pekade på att de rödgröna, efter att ha fallit i opinionen ända sedan början av maj (då man äntligen presenterade sin sammanhållna politik) och vara på väg mot ett unikt stort nederlag, till slut fick lite medvind och lyckades hyfsa till sina siffror. Det räckte inte på långa vägar till seger, men det räckte för att ge det nya riksdagspartiet en s k vågmästarroll. Något som säkert applåderades här och var i vänsterkretsar, som en taskspark mot alliansen för att det svenska folket ännu en gång föredrog att regeras av dessa borgare.
Från båda blocken deklarerades klart och tydligt att något samarbete med ”de nya” givetvis vore helt uteslutet. De rödgröna har ju sedan mer än ett år tillbaka drivit denna fråga med en förvånande hätskhet och S-ledaren Mona Sahlin redan dessförinnan. Samtidigt deklarerar de rödgröna att deras samarbete ska fortsätta och MPs språkrör avvisade direkt en öppen invit till förhandling från alliansens ledare.
Men om man ställer upp i ett parlamentsval i ett demokratiskt system, och lyckas bli invald, har man faktiskt en skyldighet gentemot sina väljare att efter förmåga hjälpa till att lösa ett svårt parlamentariskt läge. Att det blir lite hårda ord på valnatten i besvikelse över en förlust kan väl ingen hjälpa, och det bör inte lägga hinder i vägen för några förhandlingar. Annars är det ju bara regeringsalliansen (som i kraft av sin seger givetvis sitter kvar i enlighet med vad som står i Sveriges konstitution) och det nya riksdagspartiet (som direkt förklarade sig villiga att samarbeta med alla gamla partier), som visar ett demokratiskt sinnelag.
Nåväl, tiden lär väl utvisa om den parlamentariska vänstern accepterar demokratin eller ej. I eftervalsanalyserna bör man då tänka på att valdeltagandet ökade till 84,6% (+2,6 från 2006) och att blankrösterna inte varit färre på tjugo år. Resultaten från SVT:s vallokalundersökning visar också att det nu är 70% av de tillfrågade som har stort eller ganska stort förtroende för svenska politiker, en uppgång med 16% från förra valet och med 29% från bottennoteringen 1998. Genom ett barnsligt agerande kan detta ökade förtroende snabbt raseras, vilket riskerar leda till en sämre fungerande demokrati. Nu behövs goda förlorare!
Dennis Zackrisson
Uppsala
