Rolf Karlman skriver om en rebellisk stadsdel av Tammerfors, som numera bebos av kulturarbetare

Bruce Springsteen planerar en konsert i sommar i Israel. Om den blir av är det ett slag rakt i ansiktet på den palestinska icke-våldsrörelsen, som enträget bett oss att med bojkotter och sanktioner förmå Israel att avsluta ockupationen av palestinskt land och låta den palestinska staten leva. En konsert i Tel Aviv kan hur som helst inte besökas av palestinierna på Västbanken – de får helt enkelt inte tillstånd att resa dit...

Göteborgs-Postens högervridna politiska redaktör Alice Teodorescu är helt fixerad vid sin egen karriär. Hon växte upp under fattiga förhållanden . ”Kan jag så kan andra” är det ständiga underförstådda budskapet i hennes flitiga skriverier. Allt är upp till individen. Kämpa och ta sig i kragen.   

Kampanjen mot Israels illegala ockupationspolitik, BDS (Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner) blir alltmer framgångsrik. Det blir uppenbart sedan den israeliska högern sedan något år har sjösatt en anti-BDS-kampanj.

Jag läser följande i  Berliner Zeitung från 9 februari 2016:

Mer än var fjärde tysk anser enligt en opinionsundersökning att det är motiverat att med vapenvåld hindra obeväpnade flyktingar att komma över gränsen 

Efter attackerna i Paris 2015 har Frankrike framställts som frihetens, jämlikhetens och broderskapets hemland, en garant för tolerans och solidaritet. Då bör man minnas Algeriets kamp mot den franska kolonialismen – ett frihetskrig som blev bland de blodigaste i Afrika. De algerier som bodde i Frankrike stödde aktivt befrielsekampen. Den 17 oktober 1961, samtidigt som befrielsekampen nådde en kulmen, genomförde polisen en organiserad massaker på algeriska demonstranter i Paris. Vissa kastades från broar efter att ha blivit slagna medvetslösa, andra dödades på gården vid Paris polishögkvarter efter att ha gripits och körts dit i polisbussar. Uppemot 200 människor dödades och ännu fler rapporterades som saknade.  I denna artikel belyser Nils Andersson förspelet till massakern.

På onsdag den 24 februari hålls FiB/K Stockholms årsmöte, det rapporterar föreningens ordförande Lars Forsberg. Mötet börjar 18:30 och det kommer att avslutas cirka 20:00. Det kommer att hållas på Brännkyrkagatan 98, nära Zinkensdam, i Pelarsalen.

KI:s rektor Anders Hamsten har nu dragit konsekvenserna av en ohållbar situation och avgått. För det steget förtjänar han respekt.

Spänningen ökar åter kring den av Israel avspärrade och blockerade Gazaremsan. Israel har placerat tungt artilleri på gränsen och attackerar dagligen både palestinska bönder och fiskare som försöker att, trots alla bedrövliga förhållanden, ändå tjäna sitt uppehälle. Vad är på gång?

I går, måndagen den 15 februari överlämnades 349 brev innehållande FiB/K:s särtryck om Nato och värdlandsavtalet till Riksdagens ledamöter, med individuell adress till varje ledamot, rapporterar Pie Blume.

I nummer 2 står det att kulturkonferensen är den 13 april. Det stämmer inte, den är den 12 mars! och inget annat

Tillfället när vi riskerar att ta ett stort steg i riktning mot militäralliansen Nato och därmed  närmare krigsrisk och kärnvapenupprustning kommer allt närmare.

När kirurgen Paolo Macchiarini anställdes av Karolinska institutet - han är alltjämt anställd och kommer att vara det till den sista november i år - var nuvarande universitetskansler Harriet Wallberg-Henriksson rektor för KI. I Dagens nyheter häromdagen gav hon intrycket att hon egentligen inte hade mycket med anställningen av Macchiarini att göra:

Vad händer när natten driver dagen på flykt? Och när den tar världen i sin besittning? Sådana frågor kan ge upphov till många tankar. Speciellt för dem som är nyfikna på allt det som utgör livet, och som driver denna nyfikenhet till att bli gränsöverskridande. De som så gärna vill gå ett steg längre och som inte tar något för givet. Nyfikna tänkande människor som bär på något djupt inom sig som gör att de inte kan förlika sig med den bild av världen man gett dem. Och detta något som de bär på kan få dem att bestiga det som ingen annan bestigit, se det som ingen annan sett, säga sådant som att Kejsaren inte bär på några kläder.

De senaste åren har allkonstnären, falsettsångaren, författaren M. A. Numminen till stor glädje för en del och till andras fasa återvänt till Sverige från de finska urskogarna. Trots att denna falsksjungande finne gjorde en sanslös tolkning av Orup och Lena Philipssons ”Det gör ont” fick han göra en lysande ”come-back” i Allsång på Skansen. Där fick han ovationer när han inför 17 000 fans framförde ”Som en gummiboll” tillsammans med evige följeslagaren, dragspelaren Pedro Hietanen.