För sådär tjugo-tjugofem år sedan, åren efter Muren fallit kom en ny vår till alla liberala intellektuella. Begreppet var nytt för några sådana hade knappast funnits tidigare och merparten nu, som nyss varit vänster skyndade att skudda stoftet av sig. År av tandagnisslan hos bourgeoisien syntes över och allt som hade något att göra med tanken att världen gick att ändra genom att idéer omsattes i praktiken, dömdes ut som folkmordsmässiga och upplysningstanken var roten till Gulag. I detta fick Albert Camus en renässans.