Trots att förstautgåvan utkom 1912 har inte stavningsreformen 1906 –bland annat påbjudet med kungligt cirkulär – påverkat texten. Den är inte skriven på ”nusvenska”. Det ger läsaren en alldeles tidstypisk känsla. Handlingen utspelas i både Italien och i norra Afrika. Krigets närvaro är skildrad med stor autenticitet – bakgrunden är det italienska såkallade Tripoliskriget. 
De gamla sjöfararna fenicierna lär, liksom romarriket i olika perioder, haft kontroll över ”gamla” Libyen. Det framgår också mycket tydligt i romanen att turkiskt inflytande präglat området. Enligt uppgift i uppslagsverket Focus ända sedan 1500-talet. 

Klart är att bokens skildring av krigets upptakt, förlopp och dramatiska händelser, vilka varvas med skildringar av olika mellanmänskliga relationer, skapar spänning. Särskilt beskrivningen av krigets upptakt och dess obändiga optimism ger nog de flesta läsare – åtminstone längre fram i romanen – lättare konvulsioner.

Författaren och sonen Gösta Gustaf Janson lär ha utnämnt romanen till sin fars ”utan jämförelse starkaste verk”. Boken översattes för övrigt också till engelska och tyska. En starkt förkortad version kom också ut på polska. Troligen hade en del av de 330 sidorna kunnat redigeras bort utan att berättelsen förlorat i värde.

Likaledes i förordet konstateras att 4 000 italienska soldater dog och 5 000 sårades i krigets olika turer. Kolonialkrigets barbari utfördes bl.a. med bombplan, vilket lär ha varit premiär i världshistoriska sammanhang.
Det andra Libyenkriget, där president Gaddafi störtades 2011, har ännu inget facit över antalet döda och skadade. Rapporterna från landet idag talar i våra media mest om kaos och oordning, om vilket inte minst flytingströmmarna över till exempel Medelhavet till ön Lampedusa vittnar. För den som vill sätta sig in i det krigets bakgrund och förlopp finns den analyserande boken ”Libyenskrigets geopolitik” av Ola Tunander (Celanders, 2012).