Ett seminarium på Orust den 6 december behandlade pågående upprustning runt Östersjön och i norra Sverige och de senaste årens militarisering av Sveriges utrikespolitik. Seminariet utgick från kritiken av att Nobels fredspris numera ges för annat än strävan till nedrustning och folkförbrödring, vilket var och är Nobels syfte med priset.Sveriges framgångsrika alliansfrihet är starkt hotad, senast av inbjudan till Nato att som värdland vid en kris hysa Natotrupper och vapen, utan undantag för kärnvapen. Detta gör Sverige till ett kärnvapenmål vid en konflikt i Östersjöområdet.
Natos pågående uppladdning sägs vara ett svar på rysk upprustning. Det är rimligt att beakta att Rysslands militärbudget motsvarar 8 %, eller en tolftedel, av Natos. Ingen kan på allvar tro att Ryssland önskar utmana Natos förkrossande överlägsenhet. Man kunde med samma anspråk på rimlighet anse att den ryska upprustningen är ett svar på Natos uppladdning i Östersjöområdet.
Ett led i denna är det redan verkställda upplåtandet av stora arealer i Norrbotten för träning i bombfällning och de framskridna planerna att upplåta områden i Göteborgs bebodda skärgård och i Vätternområdet för samma syften. Nyssnämnda värdlandsprojekt bekräftar långt gångna planer på Natoanslutning.
Nato är en renodlad militär organisation med militärt våld som standardlösning av konflikter. VI seminariedeltagare accepterar inte att Natos politik görs till Sveriges. Vi kräver att Sverige avslutar sitt samarbete med den organisationen.
I enlighet med Nobels testamente kräver vi dessutom av Nobelstiftelsen att den tar sitt ansvar för att testamentets klart antimilitaristiska bestämmelser följs vid utdelning av Fredspriset.
Stocken, på Orust, dag som ovan för de femtio seminariedeltagarna
Ola Friholt
Ordförande i Fredsrörelsen på Orust,
som arrangerat seminariet
