I varje avdelning fanns mellan två och sex hundar och endast en liten, dragig hundkoja och några bräder att ligga på.

En del hundar var mycket magra, några hade fått öronen sönderbitna av andra, stressade hundar. Några hade lång päls, andra väldigt kort. Hur ska de klara vintern? Det var minusgrader på natten där redan nu. Jag försökte ordna med byggen av fler hundkojor, men ägaren till hägnet ville inte ha det, trots att det var gratis för honom.

Sådana här hägn finns i många rumänska kommuner. Några av hundarna har den stora lyckan att få bli adopterade, men för de flesta hundar i kommunala hägn, är detta ett livstidsfängelse. Brottet de begått är att ha blivit födda.

Du som älskar hundar – tack om du vill stödja de svenska hundräddningsorganisationerna i Rumänien (Hundhjälpen, Dinas Ark och DogRescue) med ett bidrag till kastrering (kostar ca 200 kronor).  Det förhindrar att hundar kommer att frysa och halvsvälta, instängda i kommunala hundhägn för resten av sina liv. Tack i så fall!