Det är det sämsta bud som lagts under den senaste tioårsperioden.

Upphovsmännens organisationer ser i det läget ingen annan möjlighet än att förkasta regeringens bud då ingen ytterligare vilja till förhandling finns hos motparten.

Det innebär strandade förhandlingar och att parterna nu enligt det gällande avtalet utser varsin medlare som gemensamt utser en tredje person att leda medlingsförhandlingarna.

– Vår uppfattning är att en förhandling måste innebära att parterna förhåller sig till varandras bud. Regeringens representant har bara lagt tvåöres budet och hållit fast vid det, det kan man inte kalla en verklig förhandling. Själva har vi sänkt vårt bud med två öre till sju öre och ansåg att det fortfarande fanns ett förhandlingsutrymme, säger Gunnar Ardelius, ordförande i Författarförbundet.

Vid förra årets förhandlingar accepterade regeringen upphovsmannasidans bud på fyra öre. I årets förhandlingar hänvisas till att det var generöst och höjde nivån på biblioteksersättningen med 5,5 miljoner. Vad regeringens förhandlare då bortser ifrån är den långa trend som innebär ett ökande gap mellan ersättningen till de litterära upphovsmännen och den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen i landet.

– Det är olyckligt och överraskande att regeringen intar en så stenhård attityd i årets förhandlingar när man samtidigt i ord framhåller betydelsen av förbättrade försörjningsvillkor för författare och andra grupper inom det konstnärliga och kreativa området. Värdet i biblioteksersättningen har sjunkit under en lång tid och måste återställas. Tvåöres budet skulle tvinga ner den kurvan ännu djupare, kommenterar Lennart Eng, ordförande i Svenska Tecknare, regeringens bud.

Thomas Wågström, styrelseledamot i Fotoförfattarsektionen inom Svenska Fotografers förbund, framhåller att regeringen inte kan hävda att de inte har något val:

– Ersättningsnivån handlar mer om politisk vilja än om pengar. Biblioteksersättningen är det enda systemet för ersättning till de litterära upphovsmännen som finns i Sverige.

Det måste stärkas och utvecklas för att mål som ökad läsning och ett brett litterärt utbud skall kunna förverkligas. De litterära upphovsmännen är kärnan i litteraturens infrastruktur.

Upphovsmännens organisationer måste nu överväga vilka ytterligare åtgärder som krävs för att processen kring årets förhandlingar skall ge ett så bra resultat som möjligt för de yrkesverksamma inom det litterära fä