Riddu Riđđu-festivalen är en samisk kulturfestival i Nordnorge. I sommar ska det svenska bandet Sator, med Kent Norberg i spetsen, för första gången spela på festivalen.
Riddu Riđđu Foto: Ørjan Bertelsen
Varför har det dröjt så länge innan ni spelar på Riddu Riđđu? – Jag vet inte riktigt, men det kan nog ha att göra med att det mest är etnisk musik som brukar spelas där och vi är ett rockband. Då behöver man ha någon typ av lokalanknytning för att få spela på festivalen.
Sen kom någon på att jag har det, eftersom min mor är ifrån trakten. När det kommit till allmän kännedom att Kent Norberg hade rötter i Manndalen, där festivalen årligen anordnas, startades en Facebook-grupp som krävde att Sator skulle uppträda. Och nu är bandet alltså klart för ett uppträdande i sommar.
Kent Norberg har egna upplevelser från Riddu Riđđu-festivalen. Han tillbringade sin uppväxts somrar i området, och har besökt festivalen flera gånger. Han var med vid några av de första upplagorna, och berättar att det då var mer som en fest än vad det var en festival. Han tycker att festivalens artistutbud är en av de saker som gör den häftig.
– De satsar mycket på att ta dit artister som representerar olika ursprungsfolks, men det är också en bra mix av genres. Det som skiljer den från en vanlig musikfestival är att inte vem som helst får komma dit och spela.
Han beskriver naturen och miljön där festivalen hålls som något utöver det vanliga, och menar att Lyngelfjorden som ligger precis bredvid festivalområdet är den vackraste platsen på jorden. Han beskriver hur man ser glaciärerna på bergskedjorna och det turkosa vattnet, vilket skapar en skön inramning och förgyller stämningen.
Sator har under sina aktiva år starkt förknippats med Hultsfredsfestivalen och har bland annat kallats ”Hultsfreds enda band”.
Kent Norberg tror dock att det kommer vara stor skillnad att spela på Riddu Riđđu-festivalen istället.
– Det finns något skönt primitivt över hela festivalen. Även om tekniken inte är primitiv är atmosfären det. Hultsfred är ju, även om det är en skön festival, en vanlig rockfestival.
Riddu Riđđu, som betyder en liten storm på kusten, organiserades första gången 1991 av en grupp unga samer, och syftar till utveckla ursprungsfolkens kultur och identitet. Uppstarten var en reaktion på de starka anti-samiska stämningar som fanns i Nordnorge.
De var en följd av den tvångsassimileringspolitik som den norska staten förde efter andra världskrigets slut.
Kent Norberg berättar att under hans uppväxt pratade de flesta, och speciellt de äldre, samiska med varandra, men ingen såg sig själv som same.
I norra Norge finns det många olika typer av ursprungsfolk, och enligt Kent Norberg har de blandats upp väldigt mycket under årens gång.
Det var på 1980-talet som den samiska kulturen började återuppstå.
Festivalen var en del i att man inte längre skulle skämmas, utan istället vara stolt, över att vara same, eller tillhöra någon annan ursprungsbefolkning.
Några tyckte dock att de som ville ta tillbaka och framhäva det samiska igen överdrev.
– När de började bli vanligare med språket var det många som tyckte det var fjantigt att det nu hux flux skulle stå på samiska överallt. Bland annat sköt någon ner de nya vägskyltarna med samisk skrift på.
Nu, 23 år senare, är den samiska kulturen betydligt mer accepterad, något Kent Norberg tror till stor del beror på festivalen. Precis som i Sverige sker en avfolkning av landsbygden, och när det händer roliga saker ser folk det som något positivt.
Men, poängterar han, det går att komplicera frågan väldigt mycket. Till exempel har det historiskt funnits en stark læstadianistisk rörelse i Nordnorge, en extrem form av lutherism där det mesta som är kul är förbjudet. Det har gjort att festivallivet inte alltid setts med blida ögon av de äldre.
Men i grund och botten handlar det om att det har skapats något roligt för bygden. Kent Norberg vill uppmana alla att försöka besöka festivalen minst en gång i livet. Och om man inte gör det för musiken ska man göra det för tågresan dit.
– Folk söker sig ofta till södra Norge, men det är i norr man ska vara.
Tågresan från Kiruna till Narvik är helt fantastisk. På ena sidan av tåget stupar det rakt ner.
Skitcoolt!
Fler band som spelar på Riddu Riđđu: Tamikrest består av tuarger fra Mali, og spiller tradisjonell afrikansk musikk med solide innslag av pop og rock.
De bør appellere til alle som liker de mer kjente Tinariwen. De har samarbeidet nært med Chris Eckman fra The Walkabouts og Dirtmusic, som har produsert alle deres tre album til nå: ” Adagh” (2009), ”Toumastin” (2011) og ”Chatma” (2013). Det siste albumet er en hyllest til tuareg-kvinnene, og har fått strålende omtaler.
Tamikrest er gjerne frontet av den kvinnelige sangeren Wonou Walet Sidati, og får svært gode anmeldelser for konsertene sine i ledende internasjonale musikkblader.
