Den indiske filmaren Sanjay Kak var i Stockholm den 11 oktober för att visa sin nya film "Red Ant Dream -The Life of Revolutionary Possibility in India” som handlar om olika revolutionära rörelser i dagens Indien. Filmen visades på Stockholms universitetet i samband med internationell workshop med titeln "Neoliberal Development and Indian Democracy: The Politics of Rights, Rebellions and Reforms”.

Kan du berätta lite om dig själv?

Jag är en oberoende filmare som arbetar med dokumentärfilm och bor i New Delhi, och deltar aktivt i den relativt unga dokumentärfilmsrörelsen i Indien, liksom med kampanjen mot censur. Jag är också med i en grupp som kallas Pratirodhka Cinema, översatt från hindi blir det ”film om motstånd” som är en grupp som aktivt visar filmer med avsikt att provocera fram en livlig politisk filmkultur.

Kan du se något internationellt intresse för din film Red Ant Dream?

Jag tror att det område som filmen behandlar, den envisa och långdragna kampen för det vi kallar de ”revolutionära idealen” i Indien, röner ett stort internationellt intresse, speciellt nu. Men vi lever i en ganska pladdrig värld, full av så mycket information att det inte alltid är lätt att nå publiken, speciellt inte utan ekonomiska bidrag och stöd från storbolagsmedia. Sociala medier hjälper oss att nå en publik men att resa runt med filmen är det som verkligen hjälper till i arbetet med att skaffa nya kontakter.

Hur uppfattar du den bild av Indien som förmedlas i imperialistiska länder som t.ex. Sverige?

Tja, en sida göms utan tvivel undan internationellt med hjälp av storbolagsmedierna som jag tidigare talade om. Då den Indiska medelklassen bara består av 10 % av befolkningen gör ändå dess enorma storlek det lätt att dölja det ”andra Indien” – där 80 % av befolkningen lever på mindre än 2 dollar om dagen. Så världen tenderar att se Indien som ett IT-kraftpaket, som ett lysande exempel på en demokrati i tredje världen som har ett bländande utbud av kultur och tradition. Men lika viktigt är att Indien är en enorm marknad för varor och tjänster som produceras i hela världen och det inkluderar svenska företag. Indien är en allt viktigare källa för mineraler, järnmalm och bauxit för tillverkning av aluminium. Det finns en tystnad kring ojämlikheten, den ökande fattigdomen och den enorma hungersnöden, de fruktansvärda uttrycken av kastsystemet i det indiska samhället och den diskriminering som minoriteter som muslimer lider av, allt detta – det andra Indien – skyms av det tunna floret av den urbana medelklassen och utvecklingen av indiska marknaden.

Hur uppfattar utvecklingen av det folkliga motståndet mot imperialismen och feodalismen i Indien?

Jag tror att det mest intressanta med Indien idag är just – det stora utbudet av motstånd mot dessa till synes obevekliga krafter som driver oss mot en ohållbar värld av avancerad kapitalism. Detta är vad en vän beskriver som ”nekro kapitalism” som inte kan upprätthållas utan förintelse av ett stort antal människor, fattiga människor. Jag  ser en mångfald av reaktioner på denna utveckling, från maoisterna i skogarna till gandhi-socialisterna på slätterna. Kapitalismens ”seger” accepteras inte av ett stort antal människor i Indien. Den typ av pessimism som man möter bland radikala grupper i Europa och USA, saknas i den indiska diskursen. Folket slår tillbaka för de tror att de kan vinna. När de marscherar genom byarna och skanderar ”Ner med Imperialismen!” är det inte bara en slogan. De är övertygade om att imperialismen kan besegras, att feodalismen kan tillintetgöras och att förändringar kan och måste komma.