Född av beduinska föräldrar i Galileen 1970 har Ahlam Shibli ägnat en del av sitt konstnärskap till att i bilder beskriva livet för de människor, innanför och utanför Israel, som hon betraktar som sitt palestinska folk. Redan detta har skapat problem. Israel föredrar att kalla sina palestinska medborgare ”araber”, inget annat. Eftersom Ahlam Shibli också fotograferat homo-, bi- och transsexuella runt om i världen har hon numera valt att bo i Haifa – det mest toleranta samhället i Israel, och det i stort sett enda där icke-judiska israeler kan leva något så när jämlikt tillsammans med judiska.

År 2002 utsågs Ahlam Shibli till officiell konstnär för staden Akka, där hon förevisat sin utställning ”Fem sinnen”, och 2003 tilldelades hon det nionde Nathan Gottesdiener-priset i israelisk konst. Bland verk från senare år finns ”Trauma”, om kolonialism och ockupation från Europa till Indokina och Algeriet, och utställningar om det dagliga livet i oväntade sammanhang som polska barnhem och transsexuella miljöer. 

I sin senaste utställning, som översatt betyder ungefär fantomhem eller spökhem, beskriver Ahlam Shibli i tydliga närbilder hur den israeliska ockupationen påverkar i stort sett varenda familj på de ockuperade områdena – allt ifrån anhöriga som dödats i olika konfrontationer med ockupationsmakten, till den tröstlösa väntan på de som aldrig kommer hem från oändliga fängelsestraff utan slut. Palestinierna bevarar bilder, foton, affischer och gör graffiti av de som är borta – och allt detta formar, och blir till, ett lågmält motstånd mot ockupationen.

Utställningen har väckt stor vrede hos olika proisraeliska lobbyorganisationer som, hittills utan framgång, försökt få den stoppad. Konstkritikerna, däremot, är mycket positiva – med bland annat fyra stjärnor av fem i den internationella guiden ”Time Out”. Ahlam Shibli är idag ett stort namn i inte minst många europeiska länder. När får vi se hennes bilder i Sverige?